Som en prinsessa (som inte vill jobba mer)

Idag blev jag uppvaktad av "fikaklubben" på jobbet.
Det är vår avdelning som brukar fira när någon av oss
fyller år eller så. Jag blev firad i förskott både
för att jag snart (nåja, om en månad) fyller år och
för kommande bebis och fick en jättefin, jättestor
ljuslykta.
Bild kommer, men inte före helgen för jag får inte med
den hem idag.

Annars är jag lite putt på bristande förståelse för att
det finns anledningar till att man tar ledigt innan
barnet kommer. Det är tungt och jag är trött, sömnen
är inte av prima kvalitet precis och bara att ta sig
till och från jobbet när jag inte får skjuts har plötsligt
blivit en besvärlighet. Fram till nu har jag cyklat
eller tagit bussen men nu känner jag att det tar emot
väldigt och det är trist att behöva försvara/förklara sig.
Visst, jag kan väl säkert övervinna de där spärrarna och
sitta av tid på kontoret, men det kommer bli ett psykiskt
lidande som jag inte vet om jag är beredd att stå ut med.
Kalla mig vek och dum och vad ni vill, men så känner jag.