Ich bin so müde

Ojojoj, två heldagars konferens... nu är jag trött och
fötter/ben är genomsvullna. Som att gå på kuddar.

Mycket bra konferens! Idag hade vi mest grupparbeten
och kunde sitta utomhus i olika grupper, njuta av den
gassande solen, doften av tjära och syrén, åsynen av den
500 år gamla eken... Lycka i koncentrerad form, och jag
hade kunnat sitta där i trädgården/parken hela dagen.

Igår em. fick jag förfärligt ont i ljumskar och rygg.
1½ timme höll det i sig och jag fick skippa både eftersnack
och turen till smedjan med sillbricka utomhus. I stället
kröp jag ner i sängen och det var enbart för att jag faktiskt
blev hungrig som jag pallrade mig upp till middagen.

Nu sitter jag med fötterna uppallade och bara njuter av
att vara hemma igen!!

Karmansbo

Jag är på konferens, därav tystnaden (hade inget nät på rummet).
Återkommer tonight. :)

På väg att lämna skeppet...

Det börjar sjunka in nu.
Min plats blir allt mer opersonlig, jag har tusen saker att
släpa hem (fast en del lämnar jag kvar), och alla mina små
kom-ihåg-lappar är borta för nu behöver jag inte komma
ihåg att göra det och det och det varje månadsskifte/vecka.

Jag kommer sakna jobbet, litegrann. Men samtidigt är det en
sådan obeskrivlig lättnad att få lämna det, lämna alla konstiga
uppgifter till någon annan, slippa ta ansvaret för tusen saker
som egentligen inte är viktiga.

I stället ta ansvaret för det viktigaste som finns, ett barn. Mitt barn.
Det känns så rätt som det någonsin kan bli.

Nedräkning

Nu är det inte mycket tid kvar på jobbet.
2-4 dar på kontoret och 2 dagar på konferens om
det blir som planerat. Imorgon, mån-tis konferens,
onsdag 1/6 samt 9-10 juni.

Jag har gradvis städat och rensat vid min plats,
fast jag har den ju kvar och räknar med att den står
tom medan jag är borta.

Det känns jättekonstigt. Som jag sett fram emot det
och nu är det bara svårt att fatta. Men så skönt!!

Som en prinsessa (som inte vill jobba mer)

Idag blev jag uppvaktad av "fikaklubben" på jobbet.
Det är vår avdelning som brukar fira när någon av oss
fyller år eller så. Jag blev firad i förskott både
för att jag snart (nåja, om en månad) fyller år och
för kommande bebis och fick en jättefin, jättestor
ljuslykta.
Bild kommer, men inte före helgen för jag får inte med
den hem idag.

Annars är jag lite putt på bristande förståelse för att
det finns anledningar till att man tar ledigt innan
barnet kommer. Det är tungt och jag är trött, sömnen
är inte av prima kvalitet precis och bara att ta sig
till och från jobbet när jag inte får skjuts har plötsligt
blivit en besvärlighet. Fram till nu har jag cyklat
eller tagit bussen men nu känner jag att det tar emot
väldigt och det är trist att behöva försvara/förklara sig.
Visst, jag kan väl säkert övervinna de där spärrarna och
sitta av tid på kontoret, men det kommer bli ett psykiskt
lidande som jag inte vet om jag är beredd att stå ut med.
Kalla mig vek och dum och vad ni vill, men så känner jag.

Dags att mötas

Konferens 30-31 maj, Karmansbo herrgård.

Det här är en systeranläggning till Färna så jag
hoppas på fantastisk kakbuffé och riktigt god mat.

Jag hoppas även på egna rum, särskilt nu när jag
är uppe och springer på nätterna.

Jag kommer inte bada badtunna, men är sugen på att
strosa runt i omgivningarna och besöka smedjan.

Noll arbetsmoral

Men kära nån vad trött jag är. Det är inte mascaran som kletat
under ögonen, det ser bara ut så… (ni får ingen bild, ni får
föreställa er eländet).
Det blir inte bättre av att jag verkligen verkligen inte har
någon som helst arbetslust… Noll, nada, zip.

Håll tyst tanten!

Ok, jag försöker skriva om hela inlägget som blogger
nyss tyckte skulle raderas. Spårlöst borta. Jävla skit.

Imorse tyckte en av tanterna på jobbet att det var
en bra idé att ställa väldigt privata frågor kring
min kommande förlossning inför hela fikabordet.
Det pratades även om hur det blir efter förlossningen
och då passade hon - hör och häpna - på att läxa upp
mig för hur länge jag har tänkt stanna på sjukhuset!

Ursäkta mitt språk men fy fan vad förbannad jag blev!
Jävla kärring rent ut sagt. Bara för att hon fött barn
för 30 år sedan och har en syster som är barnmorska
har hon ingen som helst jävla rätt att lägga sig i
hur jag planerar eller funderar på att göra i samband
med min förlossning.

Jag kan gärna prata om det, men jag tolerar inte att
man håller föreläsning för mig. Det är min förlossning,
min smärta, min kropp och mitt barn. Vad jag vill eller
inte vill i samband med födseln, hur länge jag vill
eller inte vill stanna på sjukhuset har hon inte med
att göra!!! Jag VET ju inte ens hur jag kommer känna
när jag väl är där och jag är inte intresserad av hur
hon anser att det ska vara.

Äh, mitt bra inlägg kring detta försvann ju spårlöst
och jag hatar verkligen att behöva skriva om, så nu
blev det bara flummigt.
Skönt i alla fall att få ösa ur sig gallan.

Ps. Hon började även prata om mina
toabesök efter förlossningen. Blä!!! Ds.

Måndagselände

Urk vilken morgon.
Kallt, aptrött och jag bara retar mig på allt på jobbet,
eller rättare sagt vissa personer på jobbet. Morr!
Nåja, det blir väl bättre…

Stort

6 arbetsveckor kvar enl. planen.
Det är ju helt galet! :D

Jag tar semester i juni och sedan börjar
föräldraledigheten och det nya livet som mamma.

Stort.

Finally fredag

Andra jobbveckan efter återkomsten avklarad och den
har gått mycket lättare, inte minst för att jag redan
börjat minska i tid.

Jag pratade med min chef idag och han var tom. ännu
mer positivt inställd än jag hade trott, det var nästan
som att han bara suttit och väntat på att jag skulle
fråga. Vi har hittat världens smidigaste lösning som
innebär att jag är på jobbet precis så mycket eller lite
som jag orkar, det kan vara 90% en dag och 100% nästa,
eller 75%. Jag älskar att det är så flexibelt!!

Nu är jag riktigt riktigt trött, men på ett behagligt sätt.
Hoppas ni får en fin kväll!

Efterlysning: croissant

Någon som vet om man kan få tag på croissanter
i gurkstan? Finns det bake-off på Maxi? Förr
fanns det frysta ...har jag för mig?

Det gäller ju att fokusera på härliga saker för
att skingra tankarna så jag ägnar mig just nu åt
att tänka på vår kommande lördagsfrukost. :)

Dessutom har jag bestämt mig för att sluta tidigt
för magens skull, dvs. om drygt en halvtimme när
jag jobbat 6 timmar.

Wake up and smell the coffee

Jag lovade mig själv att inte börja med rävgiftet
på jobbet när jag kom tillbaka. Det höll 2,5 dag.
Jag var tvungen att ta till drastiska åtgärder efter
att på fm. ha återgått till hur det var i början av
graviditeten, då när jag fick smyga undan för att
nicka till en minut på toa el. i värsta fall tappade
huvudet vid skrivbordet.

En liten mocka med mjölk blev det. Och en pralinkaka.
Bebis smackar fortfarande nöjt.

Fröken gnäll

Dag 2 - något bättre,
men utmaningar jag förr tagit mig an med
entusiasm känns nu bara omöjliga och gör
mig helt bedövad.

Jag ska sluta gnälla snart, men jag är
chockad över hur motigt det är, jag var
beredd på att det skulle bli jobbigt,
men det känns bara overkligt & helt
meningslöst att vara tillbaka.
Nåväl, en dag i taget...

Måndagen

Avrundade dagen med att hålla bebis och det
blir ju inte mycket bättre än så.

I kylen låg ett sparrisknippe kvar och några
jordgubbar, ingen dum kvällsmat.

Jag överlevde första dagen men jag kan inte säga
att jag genast kom in i det igen. Jag märker att
händerna gör som de brukar, men huvudet är inte
på jobbet utan fyllt av tankar kring framtiden.

Väl hemma låg klänningarna från Asos!!
En var inte alls bra - kort och genomskinlig
(den grårandiga), en var tyvärr för liten
(men den var underbar och en ny är redan beställd)
och resterande tre är jag supernöjd med direkt,
särskilt den vita i spets. :)

Åter till jobbet...

Var det så här det var? Hjälp!
Jag är helt färdig efter halva dagen och då
har jag ändå inte uträttat någonting.
Jag känner mig vilsen och är helt ointresserad
av att skynda mig med någonting... Delårsbokslut, vadå?

Under 100

Känns lite smågalet att det är mindre än
100 dagar kvar till bf.

Imorgon börjar jag jobba igen, det känns helt ok,
jag har ingen ångest eller så, men det beror nog
mycket på att jag som sagt redan lämnat över mycket,
har sluppit bli mailbombad under frånvaron (är
förvånad måste jag säga, men det tog nog skruv att
jag informerade alla jag jobbar mot i god tid innan)
och inte har så lång tid kvar att jobba innan
sommar, sol och att bli mamma på heltid.

Mina kläder från asos hann inte komma, hoppas det
ligger ett paket i lådan imorgon. :)

Torsdagsfunderingar

Drygt en vecka kvar bara innan jag ska börja jobba igen. Det känns
som en utmaning och jag ska villigt erkänna att jag inte har ett
dugg lust och fasar lite för att komma tillbaka, jag har inte varit så
bortkopplad från jobbet på flera år och det var nog välbehövligt.

Fördelen är att när jag kommer tillbaka är det ljust på morgonen, ljust när det är dags att gå hem, jag har lämnat över mina ord. arbetsuppgifter och det är bara drygt 2 månader kvar att jobba innan mammaledigheten. Jag vill bara tänka på bebisen nu, inte siffror och kronor och tabeller och en massa strunt.

Vilken mina första år-bok ska jag välja att skriva i? (jag har tre), hur ska vi möblera bebisrummet?, hur ska jag sy vidare på tavlan?, vilka planscher ska jag beställa?,
vad orättvist livet är att jag inte kan ha mina efterlängtade klänningar i sommar som jag inbillat mig (jag hade glömt att det är opraktiskt när man ska amma...), osv. Sådana viktiga tankar upptar det mesta av min tid just nu.

It's done

Då var det så överlämnat och klart som det kan vara,
så gott som i alla fall.

Jag har lämnat jobbet med gott samvete och nu är det
bortkoppling som gäller.

Nu när jag börjar fatta det känns det oerhört skönt.
När jag kommer tillbaka blir det som stöd till de andra,
också det väldigt skönt, förmodligen inte samma stress.

Hoppas ni har en riktigt skön fredag!

Pust!

Överlämning är så jobbigt!

Det går bra, men man sitter på spänn hela tiden.
När man dessutom lämnar över till en snabbtalande
norrman blir man ännu mer spänd. :)

Sover nog gott inatt...