Dagen började fint med mysig morgon & soligt väder.
Vi hade gjort planer med maken/pappan om att ses på stan & luncha. Sagt och gjort, vi tog bussen ner till stan (Fia älskar ju att åka buss), åt sushi & sa hejdå till pappan i familjen.
Jag gick till stans äldsta (?) skoaffär för att fråga om de kunde laga en sko. Det var en dam som jobbar där som sagt att jag hade en viss tid på mig för att reklamera. Nu fick jag prata med en annan... människa. Denna person fann tydligen stort nöje i att göra ned mig inför hela butiken, raljera om hur slitna skorna är (? de är använda en säsong & varken min man eller jag tycker de är ett dugg slitna), och att det inte är några märkesskor! Jag har köpt billiga skor (Donna girl) och då är man tydligen inte värd just någonting. Jag började känna mig rasande inombords men försökte artigt få slut på all denna smädelse och tacka för mig. Då säger hon plötsligt: "Vi tar dem!". Va?! Jo, då skulle de minsann ta skon och lämna till skomakaren.
...och jag kände att luften gick ur mig litegrann. Vad är det för människa som finner nöje i att obefogat skämma ut mig för att sedan försöka få mig att bli tacksam? Visst, tack för att ni lagar, men ruskigt mycket otack för att jag kände mig som en snål slusk (billiga, "slitna" skor ni vet) efter att ha varit där. :(
A ja, nog om det. Efter skohistorien kände jag att jag behövde lugna ned mig. Jag hade läst om ett bokstavsrum på vårt länsmuseum så vi knatade dit i blåsten (jäklar vilka vindar!).
Kalle somnade och Fia hade jättelajbans. Ett M med rutschkana, ett Å med trappor och fönster, ett A med karusell. Träffade kompisar från mitt förra liv och blev glad/vemodig.
Hur som helst. Hem igen och allt var lugnt tills klockan var sex på kvällen och jag hade bytt fem blodiga blöjor på 90 minuter. Varav en med enbart blod. :( Ringde 1177 och fick komma till barnakuten. Hemma hade han 38 i feber och sista blöjan var en blodig diarré (sorry).
Jag var jättestressad på väg upp, alldeles djupröd i hela ansiktet och på halsen. Men: alla förstakontrollerna såg bra ut. Sen läkaren som kollade noga och ställde många frågor. Hon gick för att kolla med överläkaren. Kom tillbaka och sa att de inte trodde det var något jätteakut, de misstänkte bristning i tarmen och ville ta ett prov för odling. De ska ringa på måndag och stämma av.
Puh.
Vi hämtade Fia (som vi lämnat hos syrran) och åkte hem till vår olagade mat.
Jättesen middag, barnen somnade och vi såg Mad Men.
Nu somnar jag själv snart så... godnatt!
.jpg)
