söndag 7 februari 2016

Hos barnmorskan och första vårdagen

Igår var det regntungt och mörkt ute redan kl. 14. Idag däremot, är det vår. Solen lyser, fåglarna kvittrar, man kan riktigt se hur det spirar i marken.

Jag gick en promenad med Kalle. Halvvägs till dagis och tillbaka hem. Det är inte långt, några hundra meter, men nu är bäckenet och ryggen paj. :( Ska plocka fram foglossningsbältet för det har jag inte gjort än, minns dock att det inte gjorde så stor nytta sist men jag håller tummarna för bättre nytta nu.

I alla fall: i fredags var jag på besök hos barnmorskan, det första sedan i höstas. Jag berättade om min extrema trötthet och min foglossning. A: inte så konstigt (trots hyfsat järnvärde) eftersom det är tredje graviditeten och dessutom ganska tätt efter den andra + att jag inte sover så jättebra. B: hon pratade om att prova akupunktur.

Alla värden var bra men jag hade lite äggvita i urinen. Hb 119. Blodtryck 136/79. Blodsocker 5,2. Hjärtljuden swishade upp och ned men hon fick det till 135 hur som helst. Jag har lägesyrsel kunde vi konstatera och fick huvudvärk när jag skulle lägga mig ner? Men på det stora hela är det bra. Lättretlig livmoder pratade hon om förresten, det gjorde hon sist med iom. att jag hade smärtsamma sammandragningar i ganska stor mängd. 

Maken och dottern är bortresta och jag vilar mig så mycket jag kan under tiden. :)

måndag 1 februari 2016

Hej februari!

Januari svepte förbi fortare än jag hann förstå. Från mildväder till iskyla till mildväder igen.
Från långledig familjetid till jobb & dagis igen.
För mig var januari en trött månad, men ingen tråkig månad.

Nu ska jag vara föräldraledig en månad till och sedan ska jag tillbaka till jobbet. Det är med blandade känslor eftersom jag snart går hem igen. Jag ser fram emot det, men samtidigt vet jag att jag kommer ha svårt att ge allt den tid jag är tillbaka. Jag ska göra mitt bästa. :) 


Den lilla gossen har varit lite kinkig på sistone, inte ätit så bra osv. Han har, vid 16 månaders ålder, fortfarande bara fyra tänder uppe och fyra tänder nere. Det är dock knöligt i munnen och finns vissa tecken på att det är på gång. Jag hade jätteont när jag fick mina visdomständer i 20-årsåldern så jag har full förståelse för om det är jobbigt för di små.


I lördags var det dags för kalas, första kalaset som Fia var bjuden på till en kompis utanför familjen. Hon var superpeppad, vi hade hittat frostpapper till paketet och hon fick ha sina glitterstrumpor. Total succé. Jag lämnade henne kl. 14 och hämtade kl. 16 och alla inblandade var supernöjda. Barnen (många sådana, respekt till föräldrarna!) hade haft så kul att de inte hade hunnit med någon av lekarna de hade tänkt ordna. :) 

Igår ville Fia hem till grannen och leka. När maken skulle hämta ville hon inte följa med och grannen frågade om hon fick stanna på middag. Yes, såklart! Vi fick en jättelugn em/kväll och Fia hade superkul. Win win.

Nu ser jag fram emot fredagens besök hos barnmorskan, jag vill veta vad jag har för värden. :)

onsdag 27 januari 2016

Smygtitt på Oona + lite shopping


Igår var vi på ultraljud igen. Det skulle ha varit idag men de verkar dubbelboka rätt friskt så vi fick byta dag. Vi var ju egentligen bara där för att mäta men vi fick några små glimtar. Jag vet inte hur bra det syns för andra men det man ser är nedre delen av Oonas ansikte. Mitt i bilden ser man, nerifrån, haka, mun och näsa. :) 

Oona är alltså vad Sofia har bestämt att bebisen ska heta. Kalle hette ju Olga (O-lga, inte Å-lga) innan han kom ut och visade sig vara en kille.
Hej hej Oona!
I fredags var vi ner på stan och handlade lite på Polarns rea. Fia fick en klänning. Oona fick ett par bodys och ett par byxor.

Kalle drog storvinsten, till honom hittade jag ett par Kavatskor jag suktat efter. Så himla snygga! Extra kul eftersom han är precis galen i skor.

I princip all snö har smält bort på ett par dagar. Från -20 till +7. Sofia tog sina vinterkängor igår, jag tänkte inte så mycket på det mer än ett flyktigt "det går nog bra". Det gjorde det inte. Jag har aldrig varit med om ett par så dyngsura kängor. Ojoj.

Jag somnade och vaknade med huvudvärk. Illamående och lite ont i magen. Foglossning. Tröttheten som aldrig ger sig. På mammafronten inget vidare alltså. 
Roligare var att vi hittade Fias första kalasinbjudan från en dagiskompis i brevlådan igår. :)

tisdag 19 januari 2016

Tisdag igen, nedräkning mot jobb

Det har inte hänt så mycket spännande på sistone, det har det inte...
Det har varit fortsatt kallt, min telefon har visat allt från milda -6 till bitande -24 grader. Jag har inga överdragsbyxor som passar kring min runda mage så jag håller mig helst inne i mesta möjliga mån (förutom då när jag måste gå till synes ändlösa promenader för att Kalle ska somna, och alltid händer det något precis när det är på gång). 

A ja, hur som helst, nu har jag börjat räkna ned till dagen då jag ska börja jobba igen. Det känns smått overkligt, förmodligen för att jag kommer tillbaka så kort tid. Två månader cirka.

Idag är det 41 dagar kvar. Knappt 6 veckor.
Annat spännande som händer: drygt en vecka till nästa ultraljud, 2 ½ vecka till nästa besök hos barnmorskan (dvs. det första sedan inskrivningen). Rafflande. :)

Jag är lite lite piggare, vet ej om det beror på att jag börjat med järntillskott igen. Jag vill inte ta det men det är nog så illa tvunget. 

I eftermiddag börjar Fias balett igen. Det ser vi fram emot!

tisdag 12 januari 2016

Åter till vår vardag

Det har varit några tuffa nätter. Vi har börjat turas om att ta nätterna (när Kalle vaknar) men jag drog nitlott förra veckan. Vaken 2-4 häromnatten, sen fick jag en fri natt, vaken 3-6 mot söndag, natten därpå låg både jag och Daniel (men inte Kalle) vakna vid 3 och inatt väcktes jag (vi?) av plogbilen som dundrade fram kl. 01.30 på natten! Vad tusan?! Sen kom den igen på morgonen...

Hur som, vi kom iväg till dagis, Fia var jättepeppad och försvann iväg som en blixt med kompisarna. Härligt. Jag gick en lång promenad med Kalle för att få honom att somna och yes! det funkade. Funkade sämre för min foglossning och det där stället bakom öronen som har en förmåga att börja värka om det blåser kallt (trots bara -1 grad och varm mössa). 

Men nu sitter jag här i lugn och ro med en stor kopp te och bara njuter av tystnaden.


torsdag 7 januari 2016

Burr!

-20 grader har vi haft idag, fast det har jobbat sig upp till -15 under dagen för all del.

Inne lider vi inte av kylan, tvärtom. Jag har lätt feber och svettas i mitt linne, Fia har skuttat runt i bara trosor hela dagen trots upprepade försök att få på henne kläder. Naturbarn.

Hur som helst, vi har stannat inne idag. Fia är hostig, Kalle snorig och jag lite extra seg efter att ha brottats med ostyrig Kalle mellan 2-4 inatt.

Hade det inte varit så illans kallt hade jag tänkt ta med barn och mormor till Åsby trädgård samt Åsby Kött & Vilt, men det får helt enkelt bli en annan dag.

Nu borde jag skala potatis. Det borde jag.

onsdag 6 januari 2016

V22 och den stora tröttheten

Jag kommer fortsätta gå efter mina datum när det gäller bebisen. Att damerna på specialistmödravården är av en annan åsikt får stå för dem.

Idag är jag alltså i v22 (v21+1) och jag är s å  h i m l a  t r ö t t.
Det där med att man plötsligt ska må mycket bättre och bli piggare i andra trimestern har ju stämt förut, men inte den här gången. Ok, jag mår inte fullt lika illa längre, men det är ganska ofta ändå. 
Tröttheten är fascinerande.

Sömn har för övrigt varit temat för det här jullovet. Vårt långa härliga lov som nu är över, snyft.
Vi har sovit i skift, till och med Kalle sov till 9.30 en dag, men annars har vi turats om att gå upp med Kalle och så har den andra (och oftast Fia) fortsatt sova. Mest har jag fått sova, tack älskade maken!

Hur som helst, vi har kommit drygt halvvägs i graviditeten. Foglossningen kommer och går men oftast som hugg och har inte suttit i längre än ett par-tre dagar åt gången som längst. 

Om knappt två månader börjar jag jobba igen, för att sedan sluta jobba efter ytterligare två månader. Jag förstår att min chef tycker att det känns lite onödigt (han har inte sagt det rent ut men det märks).

För övrigt visade min telefon -18 grader imorse! Hoppsan.
En annan sak: jag minns inte vilken dag vi sa att Fia ska komma tillbaka till dagis. Imorgon eller på tisdag? Det har varit stängt på avdelningen så jag har inte kunnat ta reda på det heller men förhoppningsvis får jag ett mail imorgon bitti.

Surkål, små tyska vita korvar & stark senap till middag. Mums.
Sen avslutar vi lovet med de två sista avsnitten av Solsidan och lite cheddar.
Fint så.

söndag 3 januari 2016

Gårdagens utflykt: Nötknäpparen

Igår tog jag, Fia & mamma tåget till Stockholm för att gå på kungliga operan och se Nötknäpparen. Det var första gången Fia skulle gå på balett. På stationen i Västerås träffade vi Fias balettfröken som också skulle gå på föreställningen (tre av hennes fd elever skulle uppträda).

Vi började med lunch på Lucky Garden som är något av ett favoritställe. Vi hann med en tur i Hötorgshallen och sen började vi gå mot operan. Tyvärr var det så fullt när jag bokade platser att jag inte hade några alternativ, därav ganska dåliga platser med begränsad sikt. Vi gjorde det bästa av det, jag stod t.ex. vid en pelare första akten. Efter en stund kom jag på att utrymmet framför pelaren, på raden nedanför, vore perfekt för Fia att stå på för bättre sikt.

Jag knackade mannen framför (nedanför) oss på axeln. Han talade inte svenska... jag förklarade på engelska och han sken upp: självklart! Inga problem! Jag lyfte ned Fia och han tog emot. Sen stod Fia mot räcket medan mannen och hans tjej turades om att hålla om Fia. 

Fia var helt fascinerad av första akten. I pausen började vi prata med det snälla paret och det visade sig att de var från Irland, Dublin närmare bestämt. De föreslog att vi skulle byta platser så det gjorde vi. Andra akten var Fia aningen mer rastlös: hon ville nämligen också dansa! :)
Hon dansade så gott hon kunde i mitt knä, haha.

Lite mat på tåget hem och sedan hade Fia massor att berätta för sin pappa när vi kom hem vid åttasnåret på kvällen. 

En jättehärlig dag, dock isande kall! Det snöade och blåste och var riktigt ruggigt.

Fia var lika imponerande som sist vi var i Stockholm. Inte ett gnäll, inte ett klagomål. Bara glad, nyfiken och entusiastisk. När baletten var slut var hon besviken att det inte var mer & nu är hon taggad för att gå på fler föreställningar. Jättekul! ;)

fredag 1 januari 2016

Gott Nytt År & Välkommen 2016!

Hej hej bloggen, det var ett tag sedan.
Stressigt innan jul och sedan gick luften ur. :)

Nu har jag laddat över alla mobilbilder sedan den 16:e så nu bjuder jag på en bildkavalkad av skiftande kvalitet. Jag råkade tappa mobilen i backen en dag när regnet vräkte ned så den var knäpp några dagar, sen ordnade det till sig (det var inte första gången den blev fuktskadad...). 

Vi köpte och klädde en liten gran till slut. En sockertopps- sådan som jag tänkte plantera ut om den inte dör innan det är dags (oops, undrar om den behöver vatten!). Det var mest Fia som klädde och hon var mäkta stolt. Ljusslingan är ett skämt, trots att vi knappt haft granen tänd har den dragit slut på 4 batterier.
Dockörngottet till Fias julkalender blev klart till slut. Blev sugen på att göra mer i liknande stil.
Kalle har svårt att rita med pennor men han älskar att få försöka.
Sista lördagen innan jul tog vår lilla familj & mormor tåget till Stockholm där vi mötte upp Fias farmor och farfar. Vi hade en jättemysig dag. Vi var bl.a. på Hötorgshallen och köpte estnisk surkål, till NK och kollade julskyltningen, åt i NK:s saluhall, promenerade bort till julmarknaden på Stortorget.
Första rutan av NK:s julskyltning som handlade om varuhusets 100 år.
Ett par dagar innan jul åkte vi upp till Daniels föräldrar och kickade igång julen direkt med julbord och julklappar så att barnen skulle hinna leka med sina nya grejer. 
Fia fick, bland mycket annat, en Elsaklänning. Vilken lycka. :)
Hon har pratat om det hela hösten.
Efter stora släktlunchen (i år var vi dock bara runt 32 personer... ;) styrde vi kosan mot Västerås på julafton. Vi fick stressa på lite för jag hade julklappar att hämta ut på Ica på vägen hem...
Bästa julmaten: köttbullar med kryddpeppar, brun- & brysselkål, skinka & surkål.
Fast skinka äter jag bara en skiva, den är godast på julknäcke på juldagen.
Fia fick slime i julstrumpan. Wow.
Julen bjöd på ett par sjukhusbesök också. Kalle hade problem med mage/tarmar så vi fick sitta på barnakuten hela juldagens em. Det var ingen akut fara men något som vi borde kolla upp. Förmodligen var det en infektion men eftersom han haft samma problem tidigare var det extra viktigt att få en riktig koll. Stackarn blev väckt hela tiden så när vi väl kom tillbaka slocknade han rätt ordentligt. 
Lilla tomten...
Den 29/12 var det dags för sjukhuset igen, men denna gång för något roligare. Ultraljud. Allt såg bra ut och vi fick själva välja & printa vilka bilder vi ville ha. Denna var cool.

 Så kom nyårsafton och vi orkade inte med några storslagna planer. Vi ville bara vara hemma, för oss själva. På dagen åkte vi pulka, eller ja Fia åkte pulka. Kalle somnade så han och jag gick hem efter en stund.
Ännu en julklapp, en rosa pulka till tjejen som plötsligt gick från att inte bry sig till att älska rosa.
Nyårsmenyn var lätt. Löjrom och Crème Brûlée var givet & efterlängtat. Oxfilé hade vi i frysen.
Kalix löjrom och alkoholfritt bubbel till förrätt. Mmm.
Konjaksflamberade tournedos med rostad potatis, portvinsreduktion och smörstekt sparris till varmrätt. Aaah.
Efterrätten... Det var första gången jag gjorde den och jag blev väldigt nöjd. Åååh.
Jag knäckte min spettekaka från NK också, tjusigt förpackad i stadig kartong.
Vi höll oss vakna till midnatt (ej Kalle då) och kollade fyrverkerier från ett öde kvarter. Skönt att lägga sig efter det. Idag har vi spelat lite spel, gjort maränger... ja inte så många knop helt enkelt.
Men Fia lyckades slå knut på sitt eget hår i alla fall. :) 



onsdag 16 december 2015

Sedan sist (pysselhelg, illamående, ultraljud & knasiga barn)

 Andra helgen i advent åkte jag, syrrorna och kompisen som vi känt nästan hela livet till stugan för en helg med pyssel och prat och ingen annan att ta ansvar för. Så skönt & mysigt!

Vi sydde & stickade, åt ganska enkelt men väldigt gott och hann se lite film (Dagboken).
Jag började på ett kuddfodral till Fias docksäng.
 Det var mulet på fredagen när vi åkte men på söndagen när vi skulle hem blev det kalasväder.

 Annars har det väl inte hänt så mycket spännande sedan sist. Jag fortsätter må illa varje dag & går inte upp i vikt. I måndags var jag på rutinultraljud men det kändes som en flopp. Först fick jag ett taskigt bemötande i receptionen för de hade försökt få tag på mig utan framgång, inte så konstigt då de hade 8 år gamla nummer (sköterskan påstod att det kom från folkbokföringen men när jag kontaktade Skatteverket svarade de: näppeligen). I alla fall fick jag träffa en annan barnmorska som verkade ganska ointresserad. Eftersom vi fortfarande inte är överens om när bebisen ska komma konstaterade hon redan innan hon börjat att bebisen var för liten för att se något ordentligt. Hon gjorde hur som helst en undersökning men vi fick ändå en ny tid för RUL den 29/12. 

Förra helgen var det kalas då Fias kusin fyllde 5 år, mysigt.

Annars går dagarna i rasande fart och jag är oftast rätt slut när dagen är över. Fia är ett intensivt och aktivt barn. Det är Kalle också... Kalle når dessutom nästan allting nu för tiden. Vi har satt spännband runt alla stolsben igen (lika när Fia var liten) för att han inte ska kunna klättra upp på borden. Själv blir man väldigt trött på att aldrig bara kunna sätta sig, eller bara kunna lämna stolen när man är klar. 
Vi har skohorn genom alla lådhandtag och spärrar på de flesta skåpdörrar. Glömmer man stänga grinden till trappan är han uppe på nolltid och glömmer han toadörren är han direkt därinne (vilket är katastrof eftersom han då kan gå på toaborsten). Precis som sin syster kryper han på fönsterbrädan i vardagsrummet och precis som sin syster är han oerhört nyfiken och vill vara med överallt.
Fia gör sitt bästa för att reta sin bror, även om hon visar honom minst lika mycket kärlek.

Helt nornal syn hemma hos oss.
Också helt normalt...
Kalle har lärt sig sätta på lilla stereon och ibland drar han ur mina böcker ur hyllan, hjälp.
I måndags var det luciafirande på dagis. Alla tjejer var Lucia utom en tomtetös och så Fia som var tärna. Vi hade luciaprylar med oss om hon skulle ändra sig men hon var så nöjd med glittret. :)
Finfint luciatåg och efteråt var det fika för alla familjer. Kalle hade för övrigt tomtedräkt men jag glömde ta kort på det.