Nu gråter jag nästan för att jag har världens bästa man.
Inte nog med att min genomsnälla D fick fixa matlådorna
till imorgon medan jag satt och ojade mig, nu har han
dessutom dragit iväg till kvällsöppet apotek för att köpa
div. som eventuellt kan hjälpa. Underbara man.
Inte nog med detta, fick precis ett samtal som gjorde mig
oerhört glad och stolt. Vill jag bli fadder? Ja det är klart!!
Jag tackar ödmjukast för äran som jag delar med en fin
moster och en fin faster. Genast känns allt bättre!!
4 kommentarer:
De där männen är oumbärliga genom graviditetn, förlossningen och som nybliven mamma =) tur vi har dem <3
Miss M: Ja verkligen, vilken lycka!! Min D har ett jätteförråd av guldstjärnor nu. :D Kram!!
Hihi, ibland gråter jag också för att jag har världens snällaste man, jag känner mig lite fånig varje gång, men jag antar att det är lite gulligt ändå.
Ja, det är inte klokt vad mycket kroppen klarar av! Att den kan gå igenom något så stort och så påfrestande som en förlossning och sedan bli nästan som innan, hekt otroligt!
kram
Fifi: Hihi, men visst är det skönt att gråta av lycka! Och ännu skönare att vi har världens snällaste män! :) Kram!
Skicka en kommentar