Efter det onda igår och en jobbig nattkräkning (förbaskade
halsbränna) känner jag mig opigg och längtar just nu mest
efter att rulla ihop mig till en liten boll (wish me luck) och sova
under ett varmt täcke. Solen lockar inte alls konstigt nog.
Deltiden på egna villkor är underbar, för jag kan åka hem nu
om jag vill, och det vill jag ju. Jag vill bädda in min mage i något
mjukt och fluffigt och skydda den från allt. Helst får bara jag och
Daniel vara den nära, jag känner att jag blir mer och mer inåtvänd.
Det är åtta veckor kvar men det skulle lika gärna kunna vara åtta
dagar. Tack och lov att jag snart har semester!
2 kommentarer:
Det hör nog till att man blir lite inåtvänd mot slutet och att man vill vara i sin egen lilla värld med sin egen lilla familj.
Ja, jag tror att skriva ner hur förlossningen gick till, både rent praktiskt och med alla känslor och upplevelser är ett jättebra sätt att bearbeta det hela.
Och tack för komplimangen!
Fifi: Ja, det är svårt nog att greppa vad som ska hända utan allt runtomkring. Jobbet känns helt overkligt, jag vill bara vara hemma och fixa. :)
Skicka en kommentar