Sedan sist (pysselhelg, illamående, ultraljud & knasiga barn)

 Andra helgen i advent åkte jag, syrrorna och kompisen som vi känt nästan hela livet till stugan för en helg med pyssel och prat och ingen annan att ta ansvar för. Så skönt & mysigt!

Vi sydde & stickade, åt ganska enkelt men väldigt gott och hann se lite film (Dagboken).

Jag började på ett kuddfodral till Fias docksäng.

 Det var mulet på fredagen när vi åkte men på söndagen när vi skulle hem blev det kalasväder.

 Annars har det väl inte hänt så mycket spännande sedan sist. Jag fortsätter må illa varje dag & går inte upp i vikt. I måndags var jag på rutinultraljud men det kändes som en flopp. Först fick jag ett taskigt bemötande i receptionen för de hade försökt få tag på mig utan framgång, inte så konstigt då de hade 8 år gamla nummer (sköterskan påstod att det kom från folkbokföringen men när jag kontaktade Skatteverket svarade de: näppeligen). I alla fall fick jag träffa en annan barnmorska som verkade ganska ointresserad. Eftersom vi fortfarande inte är överens om när bebisen ska komma konstaterade hon redan innan hon börjat att bebisen var för liten för att se något ordentligt. Hon gjorde hur som helst en undersökning men vi fick ändå en ny tid för RUL den 29/12. 

Förra helgen var det kalas då Fias kusin fyllde 5 år, mysigt.

Annars går dagarna i rasande fart och jag är oftast rätt slut när dagen är över. Fia är ett intensivt och aktivt barn. Det är Kalle också... Kalle når dessutom nästan allting nu för tiden. Vi har satt spännband runt alla stolsben igen (lika när Fia var liten) för att han inte ska kunna klättra upp på borden. Själv blir man väldigt trött på att aldrig bara kunna sätta sig, eller bara kunna lämna stolen när man är klar. 

Vi har skohorn genom alla lådhandtag och spärrar på de flesta skåpdörrar. Glömmer man stänga grinden till trappan är han uppe på nolltid och glömmer han toadörren är han direkt därinne (vilket är katastrof eftersom han då kan gå på toaborsten). Precis som sin syster kryper han på fönsterbrädan i vardagsrummet och precis som sin syster är han oerhört nyfiken och vill vara med överallt.

Fia gör sitt bästa för att reta sin bror, även om hon visar honom minst lika mycket kärlek.

Helt nornal syn hemma hos oss.

Också helt normalt...

Kalle har lärt sig sätta på lilla stereon och ibland drar han ur mina böcker ur hyllan, hjälp.

I måndags var det luciafirande på dagis. Alla tjejer var Lucia utom en tomtetös och så Fia som var tärna. Vi hade luciaprylar med oss om hon skulle ändra sig men hon var så nöjd med glittret. :)

Finfint luciatåg och efteråt var det fika för alla familjer. Kalle hade för övrigt tomtedräkt men jag glömde ta kort på det.

Weekend away

Vi har haft så mysigt hittills idag. Det var kolmörkt och ösregn när vi vaknade och ingen ville riktigt gå upp. Förmiddagen har vi bara pyst runt och jag har börjat tänka på packning.

I eftermiddag lämnar jag mysfamiljen och drar till Hälsingland med syrrorna och mellansyrrans barndomsvän som vi alla hänger med. Vi ska pyssla och äta och mysa och umgås. Ska bli så himla najs. :) Fast jag kommer att sakna min lilla familj. 

Den lilla familjen ska också ha det bra, de åker till farmor och farfar imorgon. :) 

Min packning kommer att bestå av: myskläder, varma sockor, necessär, bok & en massa pyssel. Inte jättesvårt att packa alltså men ändå kommer jag att göra det i sista sekunden.

Kalenderpyssel och foglossning

Den här graviditeten so far har gått i en rasande fart. Jag gick in i vecka 17 idag (enligt mina egna beräkningar). Det är snart halvvägs! Hjälp. Men hur som helst: hittills har jag mått illa nästan varje dag. Det har blivit bättre men fortfarande lite varje dag. Än så länge väger jag mindre än när jag blev gravid. 

Förutom illamåendet har jag nog mått ganska bra. Trött har jag såklart varit men det har också blivit bättre. I söndags började dock... foglossningen! 

Ajajaj.

Foglossning slapp jag (helt?) med Fia, hade till och från ganska rejäl sådan med Kalle och nu har alltså smällt till. Ack ack.

Hur som helst, 1 december idag! Jag har två egna kalendrar: en triss och en Frost choklad (bara för att Fia ska få kartongen att pyssla med sen). 

 Fia får kalenderfrossa. Choklad-, tv- och paketkalender. Fast tv-kalendern är en familjegrej eftersom jag & Daniel nog är de som är mest exalterade. Fia gillade den, vilket tydligen inte alla barn gör om man ska tro sociala medier. Det är första året som hon ser tv-kalendern.

Mycket pyssel, men ganska mysigt. Första året jag gör detta dock. :)

Jag har hittat en webradiokanal som bara kör klassisk (gammal amerikansk) julmusik och den har gått varm, det är Sinatra, Crosby & den stilen. 

Dessutom njuter jag av mina (glesa) julblommor. Och snö har vi fått. Rätt fint med december ändå.

1:a advent

Vilken mysig första advent vi har haft. Förmiddagen ägnades åt att baka (jag) och städa (maken). Jag bakade lussekatter och kärleksmums, igår kokade jag chokladkola. 

På eftermiddagen hade vi lite kombinerat adventsfika/försenat kalas för Kalle (vi fick ställa in hans kalas då jag var för sjuk och sedan har det inte blivit tillfälle). 

 Medan jag bakade tre plåtar med lussekatter...

 ...gjorde Fia två egna bullar. Eller, åtminstone den ena var en "snigelbulle".

 Lite adventspyntat i köket blev det också. 

Amaryllisen har fascinerat Fia ända sedan jag köpte den. "Den har växt!" "Nu har den växt ännu mer!" Osv. :) Fint att den slog ut precis lagom till idag.

Efter fikat åkte mamma och jag ner på stan och gick på musikgudstjänst i domkyrkan. Det var så vackert att jag nästan började gråta. I bänken framför oss satt en galet söt liten tjej på ca ett halvår och jag fick sådan bebislängtan att jag bara ville hem och krama Kalle.

Nu njuter vi av ett, för tillfället, ganska välstädat hem.

Glad första advent!

Plötsligt händer det...

Jag är inte jätteflitig på att plantera om mina växter... stackars gröningar! För närvarande har jag knappt några växter inne heller pga barn som klättrar på fönsterbrädor, river i blad, river ner krukor osv. 

Men de stackare jag har förtjänar ju ett bättre öde än att sakta tyna bort kan man tycka.

I torsdags hade blomsterlandet nyöppning på ny adress här i gurkstaden så jag drog med mig mamma och barnen dit (och Kalle drog ner en vas och sönder ett blad... ajaj). Hur som helst köpte jag ny jord, nya krukor till murgrönan, hyacinter osv. 

Sen fick de däringa grejerna stå, i en kasse... till idag. :)

Inte nog med att jag planterade hyacinterna (som blivit lite krokiga där i kassen) och 2 krukor murgröna, jag slängde med resten av växterna när jag ändå höll på. Och nu känner jag mig såklart sjukt nöjd. :D Tänk vad lite det krävs ibland...

Första ultraljudet (det blir fem till!)

I onsdags fick vi se vår tredje lilla filur för första gången. Det var en riktig liten sprattelfisk som inte riktigt ville samarbeta. Väldigt skönt att få se den och att allt verkar bra.

Det här var det första ultraljudet i den tillväxtstudie jag är med i så barnmorskan kollade inte själva bebisen så noga, hon hade fullt upp med att försöka mäta. Nästa UL (som är rutinultraljudet) kommer vi att kolla mer noga på alla organ osv. 

Det lustiga var att hennes mått flyttade fram beräknad födsel ganska långt. Så långt att det till och med är omöjligt. :) 

Jaja, vi ska såklart mäta igen nästa gång som är den 14 december. 

Därefter blir det ultraljud i v22, v31, v38 samt v41. Fast det sista hoppas jag slippa!

Helgen som gick

Lilla bokmalen

Fredag 13 november var en prima dag. Jag fick gå på stan med syrran, utan barn, och kom hem med ett antal påsar varav ett par var till mig själv. :) Kvällen blev lugn och allt var fint.

Natten till lördag vaknade jag runt tresnåret. Av någon anledning började jag kolla fejjan. Såg vad som hänt i Paris... Så fruktansvärt, som en mardröm. Plötsligt kändes, och känns, krig och terror så nära. Oro för framtiden, vad ska mina barn växa upp i för värld? Min fredagslyx kanske snart är ett minne blott? Men samtidigt har väl alla föräldrar känt så någon gång... och inte ska väl rädslan få segra? Jag såg ett ljuvligt klipp med en liten pojke och hans pappa som kom fram till att blommorna och ljusen som folk placerat ut är där för att skydda oss. Fin symbolik i det, det är kärleken och gemenskapen som ska vinna, inte hotet och hatet.

Lördag fortsatte jag som om inget hänt med shopping. Kalaskläder till barnen och nya skor till mig. En försvunnen påse kom till rätta med hjälp av vänliga människor. 

Vi körde på med kärlek och gemenskap på lördagkvällen. Ett gäng underbara, roliga & smågalna tjejer sammanstrålade på stan för drinkar, middag och dans. Roligaste kvällen på länge och en riktig energiboost!

Jag somnade inte förrän kl. 2 och trots att jag kände mig bakis dagen efter (jag drack trots allt tre drinkar, alkoholfria men ändå!) så fick vi mer gjort hemma än på länge, både inne och ute.

Sammanfattningsvis var det en himla bra helg för mig, trots det fruktansvärda i Paris.

Peace & Love!

Gräsänka, del 2

Maken hade knappt kommit hem från sina tre veckor i Kanada när han berättade att hans chef ville skicka honom utomlands på jobb i två dagar. Helst redan veckan därpå!

Nu blev det inte så snabb avresa, men i måndags morse åkte maken till jobbet & därifrån direkt till Arlanda varifrån han är på väg hem nu i skrivande stund. Två dagar blev alltså i princip fyra dygn. Tur att jag fick ha honom hemma ett tag emellan i alla fall.

Det har hur som helst gått bra, jag har inte varit lika mördande trött. En sak har dock varit extremt jobbig: barnen har somnat mellan 22-23 varenda kväll! Vad är det frågan om? Igår var jag dessutom tvungen att ha Kalle i famnen h e l a kvällen. Han är väldigt mammig just nu. Underbart är det ju när han kommer kobent springande med sina små mjuka armar uppsträckta och ropar mamma med världens flin. Mindre underbart när han biter mig (hårt) i kinderna och på halsen eller nyper mig hårt på halsen med sina vassa små naglar. Jag har rivsår och röda fläckar överallt. Tough love.

Ja, jag ska ju inte gnälla. Fia är helt ljuvlig och ägnar kvällarna åt att pyssla, framför allt skriva. Hon skriver och skriver och skriver

...och det gör visst jag med nu fast jag skulle lägga mig. Godnatt då! :)

Extra extra! 1+1=5

Jag har varit enormt trött den här hösten, detta trots att jag klarat mig undan höstdepp.

Det har sina anledningar. Jag har mått illa också. Väldigt illa. 

Japp! I vår blir vi fem i familjen!

Jag som kommer från en trebarnsfamilj har alltid velat ha tre barn själv så jag är överlycklig. Att jag bara hinner jobba ca 2 månader mellan denna föräldraledighet och nästa är en världslig sak. Något riktigt fint med detta är att när nästa bebis kommer är Daniel föräldraledig med Kalle och vi kommer alltså få mycket tid tillsammans att lära känna den nya lilla i början.

I mitten av maj är det tänkt att filuren ska komma till oss, en tredjedel av tiden har redan passerat.

November inleddes på Hovet

Så kom november, efter en i princip regnfri oktober. Unheard of.

Allhelgona uppmärksammades med kyrkogårdsbesök.

Halloween skippade vi och fick inte ens besök av små barn trots att vi garderat oss med godis och Fia hade laddat järnet för att få öppna och dela ut dessa karameller.

Första november. Efter att ha hjälpt mor & far förbereda inför kommande (nu avklarat) fönsterbyte lämnade vi våra barn där och åkte till Stockholm. Daniel hade hittat en liten restaurang med bra betyg strax innan vi var framme och vi gick nöjda därifrån (jag; asiatisk sallad).

Mot Globen, eller ja Hovet då. Jag fick biljetter till The Prodigy när jag fyllde år och jag var inte en så udda fågel på plats som jag trodde. Missförstå mig rätt: jag gillar verkligen The Prodigy men jag trodde publiken skulle vara tuffare än den var. De flesta var, såklart egentligen, ungefär i vår ålder.

Förbandet var en DJ som spelade bra musik och konserten uppfyllde alla förväntningar. Jag var riktigt peppad och väldigt nöjd efteråt. Egentligen borde jag ha dansat järnet men jag gjorde inte det. :)

Jag sov som en klubbad säl och måndag morgon hämtade jag mina små skatter igen. Första övernattningen för Kalle och det gick jättebra. Så skönt!

Denna vecka har rusat fram i någon slags dimma. Kalle är snorig och klängig (kindtänder på g), Fia är uppe till halv elva-elva på kvällarna, hemmet är stökigt och jag vill bara sova. Men det är fint ändå, vi mår bra och det är huvudsaken. :)

Höstlov

Man vet att man inte har skolbarn när man kommer till dagis och inte fattar varför när fröken säger att det nästan inte är några barn där idag. Va? Jaha, höstlov!!

Ändå träffade jag min höstlovslediga systerdotter igår. Noll koppling. Har sovit för lite och hela den här dagen har varit en stor huvudvärksdimma.  Verkade hur som helst mysigt med en liten grupp och Fias dagisbästis var där så allt var frid och fröjd.

När Kalle tog sin tupplur låg jag under mitt täcke och tänkte att det inte fanns en chans att jag skulle kunna komma iväg på mötet som jag hade sagt att jag skulle försöka vara med på.

När det var 25 min kvar bestämde jag mig för att det fanns det visst. Jag var osminkad och byxlös, Kalle behövde ny blöja och andra kläder, vagnen låg i garaget och på jobbet är det numera p-automat. Tar ca 10 min att åka dit. Jag kom fem min. sent. Ingen aning om hur jag hann faktiskt. Jag hade tom. fått på mig parfym och packat matsäck till Kalle.

Lunchade med syrran, handlade på Ica, hämtade Fia och hoppades på en lugn em. 

Fia var på sitt allra påhittigaste humör när vi kom hem. Hon har klättrat på bänkar, bord, soffor och fönsterbrädor. Efter att ha slängt alla soffkuddar/dynor på golvet kom Kalle på att han kunde klättra upp och ställa sig på fönsterbrädan och rycka i handtagen till fönstren. Hej huvudvärken... 

Det var bara början på alla påhitt. Nu har allting lugnat ned sig och Daniel har kommit hem, tom. huvudvärken är mindre pulserande.

Tidigt i säng, nya tag imorgon.

Helgen som gick

Vilken magisk Oktober vi har haft! En enda gång har det regnat och då var det bara några få stänk. Vackra soliga dagar med knallblå himmel och bäst av allt: inga äckliga mördarsniglar som man måste väja för hela tiden.

I fredags var det äntligen dags att hämta maken på Arlanda. 9.15 skulle de landa och jag hade ställt klockan på 6 för att vi skulle hinna ordentligt. Klockan 4 vaknade Kalle och var jätteledsen, sen låg vi alla tre i samma säng och ingen sov. Gah! 

Vid 6 somnade barnen och jag låg kvar en halvtimme extra.

När vi väl åt frukost och det började kännas som vi skulle hinna messade D om att de missat sitt anslutningsflyg. :( På ett sätt var det skönt att jag fick lite mer tid att ta det lugnt, men det sura var ju att vi haft en sådan morgon och ändå fått pallra oss upp när det väl lugnat ned sig.

Hur som helst: ny tid på Arlanda blev 12.20. Körde E18 nästan hela vägen men svängde av vid Sigtuna på mammas inrådan (hon ställde upp som sällskap, tusen tack!). Gick hur smidigt som helst, hittade en parkeringsplats ute och var på plats i lagom tid.

Natten till lördagen var en av de bästa nätterna jag kan minnas. Jag sov som ett barn. Slappnade av totalt. D gick upp med Kalle när han vaknade och jag trynade vidare till... nio? Eller däromkring.

Igår var vi på stan, spontanköpte superbra varma vantar till Fia. Rosa. Alla nöjda. Åt yakiniku och sushi. Alla nöjda. (Fia åt elva bitar). Uträttade lite mer och sedan hem för ombyte. 

Världens bästa Ebba fyllde nämligen år igår och vi blev bjudna på ett urmysigt kalas! Tidvis väldigt stojigt. ;) Blev senare än vanligt för barnen och lite sovmorgon imorse (lite extra för mig).

Idag har jag mått dåligt, känt mig riktigt sjuk, men jag tror det är en reaktion på att jag nu kunnat slappna av. Jag är ju fortfarande inte frisk från min evighetssjuka men det här är något annat. Extremt trött trots (eller pga) mer sömn. 

Jag har i alla fall lyckats fixa lite inne, fått undan en del saker och tvättat mer än det allra mest akuta. Nu ser det aningen mer ok ut på nedervåningen i alla fall. Finns hopp. 

Det har varit en fin helg, jag har saknat min man och han är verkligen den finaste maken och pappan man kan tänka sig, så underbar och älskad!

Vi närmar oss slutet...

Snart är denna gräsänkeperiod över. Det har gått jättebra, långt över förväntan, men nu är jag tröttare än jag någonsin varit tror jag. Två dagar till, sen packar jag in guldklimparna i bilen och kör till Arlanda för att hämta min man.

Under dessa snart tre veckor har jag:

- inte fått en enda hel natts sömn

- alltid haft minst ett, ibland två, barn i en enkelsäng (jag har sovit på kontoret)

- vaknat varje dag med huvudvärk, hosta och igentäppta bihålor (blir jag någonsin frisk?)

- sett Kalle utvecklas från sina första stapplande steg till en fullfjädrad hjulbent liten fotgängare

- haft massor med mys med mina älskade små

- videopratat med maken nästan varje dag

- saknat samma make massor massor

osv.

Jag har inte (så gott som iaf) städat, knappt lyckats plocka i & ur diskmaskinen, knappt hunnit tvätta. Det ser ut som en tornado dragit fram i vårt hem och när barnen väl har lagt sig på kvällen orkar jag max se något kort innan jag stupar i säng.

Det har varit utmattande men också mysigt. 

Omänskligt tidiga morgonstunder...

Igår lade jag mig tidigt men kunde inte somna. Naturligtvis är det såna gånger stora barnet kommer in till en kl. 4.00 på morgonen och inte kan sova. Jag är sjuk i näsan sa hon. Ont i örat. Pratade och pratade och pillade i mitt hår (mysigt) och ansikte (inte alls mysigt).

Till slut blir man lite irriterad för man vet att snart vaknar lilla barnet. Precis när jag trodde att jag skulle få slumra en liiiten stund till hände precis det.

Min evighetslånga hosta/bihåleinflammation (kom efter Göteborgsresan) ger aldrig med sig och nu verkar det som att Fia är sjuk.

Det var dagens gnäll. Det blir förhoppningsvis en mysig (& lugn?!) dag.

Morgonstunder

Även om jag inte älskar att gå upp tidigt så är det ganska mysigt när bara Kalle och jag är uppe. Han är så gosig så jag får många kramar och pussar. Några dagar innan ettårsdagen tog han sina första steg helt på egen hand så nu struttar han runt litegrann också (och är väldigt mallig över det).

Tjorvig natt dock. Kalle vaknade ofta och sen vaknade Fia klockan 5 (somnade dock om). Di små ville inte somna igår och Fia höll igång till närmare 22.

Trött mamma idag således.

Fia ska till dagis, vi fortsätter direkt till BVC för ettårskontroll och sprutor. Min plan är att Kalle sedan somnar i vagnen och att jag får en liten vilostund. Mitt rafflande liv var det ja... ;) Men jag älskar't.

I em. är det dans. Det är jättehäftigt hur fort de små liven lär sig och vilken skillnad det är på bara några få veckor.

Gräsänka

Tidigt igår morse smög maken iväg till bussen mot Arlanda. Nu väntar tre veckor som gräsänka för min del. Det är Daniel & hans mamma som ska resa runt i Kanada i tre veckor och träffa släktingar. Vi hade först tänkt följa med men det är inte en resa anpassad för små barn, långa transportsträckor.

Det började bra. Vi hade en mysig förmiddag & efter lunch åkte vi hem till syrran där barnen hade jättekul hela em. Vi kom hem, åt middag och båda barnen låg i sängen före kl. 19!

Eoner av tid. Jag betade av lite gamla inspelade serier från boxen och lade mig före 21.30. Helt otroligt. :) 

Kalle vaknade en gång vid 1 och somnade snabbt om, annars sov alla gott till strax före 6. Jag försökte se blodmånen men såg just ingenting alls mer än en starkt lysande stjärna och en hel hög mörkgrå moln.

Vackra morgnar och ledsamheter

Idag var det begravning. Jag borde ha varit där, jag ville (fast inte, vem vill gå på begravning) men det var i Hälsingland och det funkade inte. Familjen var representerad och det är jag tacksam för. Det var pappas kusin som gick bort. I juni hade han ont i magen, i juli fick han dödsdomen, i september dog han. Cancer i bl.a. bukspottskörteln. Bedrövelse, han var bara 66 år och en av de snällaste och gladaste människor jag någonsin känt. Han fattas oss.

September går mot sitt slut, jag är sjuk (nu har det satt sig på bihålorna och jag vill bara dra något gammalt över mig) och imorgon fyller Kalle år. Vi ställde in kalaset pga min sjukdom, trist. :(

Hur som helst, bäst att tänka på något trevligare. Som den här underbara morgonpromenaden häromdagen. 

Göteborg och första natten utan Kalle...

I lördags klev jag upp i ottan (eller ungefär som vanligt) och knatade i ösregn till bussen med min väska för att åka till tågstationen. Riktigt mysigt eftersom det var något kul som väntade och jag hade beställt sol på resmålet.

Sol fick vi, riktigt kanonväder hade vi! Resan gick till Göteborg med chartrat tåg, det var 30-årsjubileum med jobbet och folk kom från alla håll i landet samt från Norge och Danmark.

En del bodde på Scandic Europa men jag & syrran bodde på Clarion Hotel Post. Riktigt bra läge, fin utsikt, vi bodde i den gamla delen i ett rum med högt i tak & djupa fönsternischer.

Det var späckat schema och vi hann precis bara en kort promenad innan det var lunch. Sedan aktivitet där man såklart skulle delas in i slumpmässiga grupper. Jag hade valt aktivitet "Culture & Knowledge" vilket innebar 2 timmars rask promenad i centrum med krystat småprat och delvis väldigt tramsiga frågor. Men jag ska inte klaga, det var faktiskt trevligt. :)

Vi hann dock inte just något mer innan det var dags att byta om till mingel och middag. Jag fick två bekanta vid mitt bord. God mat, underhållning av tankeläsaren Henrik Silver (som jag aldrig hört talas om tidigare). Det var en trevlig kväll, men när middagen var slut 23.30 (!) var jag så slut att jag gick upp på rummet och lade mig... 

Vårt tåg hem gick 11.05 på söndagen och efter frukost gick jag och syrran en promenad i trädgårdsföreningen som ligger alldeles bredvid hotellet. Denna stund var det bästa med hela resan, det var bara vi och en person till i rosenparken där vi höll till. Det blommade fortfarande för fullt och det var så stilla och skönt.

Det var mysigt att komma hem igen och skönt att ha mycket av dagen kvar. Det var första gången jag sov borta från Kalle och det hade gått bra. Skönt för mig att bara behöva tänka på mig själv ett tag, även om jag mest längtade upp på hotellrummet hela tiden, haha.

Älskade ungar!

Smatter på rutan

Blygrå morgon. Regnet kom lagom till att vi lämnade Fia på dagis. Det blev en lång promenad med liten Kalle som hade svårt att somna & jag längtade för första gången på länge länge efter mössa och halsduk.

Nu hoppas jag att barnet sover en stund, till skillnad mot inatt då den lille tyckte att kl. 3 var en lämplig tid att bli klarvaken och pigg. Det tog lång lång tid att somna om och eftersom jag tog upp honom till mig blev det inte så mycket mer sömn för min del eftersom han sparkade på mig, knuffade ut mig mot kanten (det är mycket kraft i den där lilla kroppen) och bara snurrade och grymtade rent allmänt.

Jag har en kopp te och en bok som måste läsas ut innan den ska tillbaka till biblioteket. Att regnet vräker ner och smattrar mot tak och rutor gör verkligen ingenting. :)

Mitt rafflande liv

På en flik: gammalt avsnitt av Grey's anatomy

Annan flik: Fejjan

Tredje flik: inkorgen där det kanske kan komma in en beställning

Fjärde fliken: två annonser på tradera som avslutas inom 30 min

Alltså..., spänning i vardagen!

Annat intressant jag har gjort idag är att lägga upp 15 annonser på Bokbörsen (alltså begagnade böcker). Detta medan maken lekte med barnen, annars hade Kalle rivit ned datorn.

A ja, nu ska jag återgå till min vardagsspänning.

De tidiga morgnarna...

Lillebror i familjen har sedan en tid tillbaka vaknat kl. 6.00 varje morgon. Jag är morgontrött och storasyster har heller aldrig varit särskilt morgonpigg så jag har tyckt att det har varit lite jobbigt men ändå börjat vänja mig. Lagom till detta börjar han nu vakna 5.30 eller 5.00. Puh.

Den lille filuren

Det fina är att han nu äntligen, vid 11 månaders ålder, börjat sova hela nätter.

Träningsutmaning x 2

Nu känns det som att jag är redo att ta tag i mitt träningsliv igen. Idag köpte jag nytt årskort på mitt träningsställe och dessutom har höstschemat dragit igång med ny(gammal) yogainstruktör. Jag har svårt att få tillfälle att yoga hemma ordentligt med di där små som klättrar på mig osv. så jag går gärna på pass. Skönt att bara följa med och slippa tänka.

Underbart skönt var det och idag var det extra välbehövligt.

Jag har dessutom hoppat på två träningsutmaningar nu i september.

Den första är plankan, från 20 sek till 5 min på 30 dagar. Hjälp.

Den andra är nedanstående med pushups, squats, situps och lunges.

Ska bli intressant att se om jag kommer att fullfölja eller om jag kommer att börja fuska. Daniel har ansvar för att pusha mig och jag får bara vila om jag blir sjuk (ev också den helgen jag ska till Gbg, fast jag kan ju göra det på hotellet om jag hinner).

Hur som helst, barnen sover, maten är sedan länge lagad och undanplockad (kyckling & bambuskott med lime, chili och ingefära) och nu ska jag ägna mig åt Grey´s anatomy som jag började se från början tidigare i somras. Är nu på säsong 4.

Rapport från ögonmottagningen

Vi kom insvepande på ögonmottagningen kl. 10, alltså precis när vi hade vår läkartid. Jag ursäktade mig och skämdes. Damen bakom disken började säga "Nu är ju klockan 10..." och jag väntade mig en reprimand, men jag måste nog sluta tro det värsta... hon fortsatte med "så då är ni ju precis i tid, eller hur?" och så fick jag ett stort varmt leende. :) Underbart!

Vi fick träffa en fantastisk kvinnlig läkare, hon hade verkligen god hand med barn. Först fick Fia kika in i en apparat, sedan gick vi in i ett annat rum där hon fick kolla på vanliga bilder och 3d-bilder i svartvitt. Jag tror hon kollade efter skelning i det läget.

Sedan var det dags för bokstavstavlan. Inga tveksamheter. Fia har perfekt syn i nuläget. 1,0 på båda ögonen och det är bättre än man kan förvänta sig hos en fyraåring fick vi veta.

När Fia sa att hon vill ha glasögon gick denna snälla läkare och hämtade ett par gamla bågar som Fia fick behålla om hon ville. Fia tyckte dock inte att de var tillräckligt snygga... ;)

Efter läkarbesöket inhandlade vi lite nya kläder till tjejen som dragit iväg på längden. En ny bok med klistermärken fick hon också eftersom hon var så duktig på sjukhuset. Jag brukade alltid få en tidning  av pappa när jag hade varit på lasarettet som barn (vid öroninflammation osv.).

Daniel är på jobbaktivitet så om (ja, om...) barnen somnar ska jag kolla på film och försöka komma i säng tidigt. 

Ögonkoll

Idag ska vi till ögonmottagningen på sjukhuset för att kolla Fias ögon. De ska kolla om hon har ett synfel på vänster öga eller om det var bristande intresse och koncentration som fick henne att slita av ögonlappen under syntestet på bvc.

Återkommer med rapport.

Ljuva augusti

Det har varit en mulen morgon. Stilla och varm och kvav men också lite blåsig och sval. Det är fortfarande sommar men det märks att hösten börjar smyga sig på.

Det har varit en ljuv augusti. Hög klar luft, varma sköna dagar, torrt och stilla.

Fia har börjat på dagis igen, på storbarnsavdelningen (4-6 år). Hon som alltid varit en av de äldsta är nu en av de yngsta. Hon trivs men saknar sin gamla avdelning. Jag är jätteglad för äntligen har jag fått bra kontakt med personalen och får feedback utan att behöva dra fram den.

En vecka hann Fia gå på sin nya avdelning innan vi bestämde oss för att åka tillbaka till Hälsingland där vi stannade i en vecka. Fia har plockat bär; vinbär och krusbär, blåbär och hallon, till och med några lingon (som inte är riktigt klara än).

Augustikväll

Knasbollarna

Jag tröttnar aldrig på denna vy

Me, myself & I

När de inte bråkar så är de väldigt goa med varann

På väg upp i skogen

Buskalle!

Fia har cyklat med mig varje dag när vi promenerat

Vi har vaknat tidigt varje dag och flera gånger har dimman legat tät över sjön

Överblommat mjölkört. Jag tänker änglavingar. Mjuka skira dun. Magiskt.

Vi tog bilder för att skicka till dagis, Fia valde en annan som vi skickade, men jag tyckte den här var finare. På dagis visade de bilden på samlingen.

Mammas krasse väller ur odlingslådan. Läckert!

Sommardag, snopet dagisavslut & filmtips

 Vilken underbar dag! Äntligen kom sommaren, eller ja den kom ju redan ("redan") igår, men hur som helst: det har varit sommarvärme! För första gången i år har Fia varit så lättklädd ute att jag fick användning för solskyddskrämen. Det blev så varmt i bilen att vi åkte med nedvevade rutor.

Kusinlek (& -bråk) under em, älskade ungar!

Igår var förresten Sofias sista dag på dagis inför sommarlovet. Jag hade räknat med att hon skulle vara ledig igår men eftersom jag glömt bort att det är midsommar redan nästa vecka och jag vill åka tidigt till stugan så frågade jag om hon fick komma. Ägnade sedan halva dagen åt att fixa blommor & kort (ett kort, i rosa toner, att dela på blev det till slut pga krånglande skrivare) till alla fröknar.

Pga många vikarier (varav en var där igår) och dåliga mattekunskaper köpte jag fyra blommor trots tre officiella fröknar. Förberedde mig mentalt för hämtningen, ni vet lite hjärteknip & så... kom dit och... blah. En ordinarie fröken på plats som helt osentimentalt plockade fram Fias teckningar. Frågade om jag hade påse till kläderna. Läste kortet och konstaterade vilka blommorna var till. Fick veta att en fröken inte var kvar men det framgick inte om hon slutat eller var sjukskriven(?).

Jag kände mig mest lättad när jag gick därifrån. Jag vet att det blir bättre fröknar i höst för jag vet vilka det blir. Jag känner mig så less på de hon har haft som knappt bemödat sig om att hälsa, som aldrig informerat mig muntligen om någonting, som vid utvecklingssamtalet tom. sa att det var ju svårt att ha eftersom de(hon) ju knappt kände Fia (hon är ju där så sällan).

Blah. Hejdå. Good riddance.

Och skönt för mig att slippa lipa sentimentalt för en gångs skull. 

Lipade gjorde jag däremot till denna utmärkta film som vi såg ikväll. En sån där film som jag hade noll förväntningar på (när vi började kolla hade jag missat vem som skrivit den) och som jag under och framför allt efter kände mig helt... uppfylld... av. Nästan lite förändrad.

Hett filmtips detta, se den! "About Time". 

Mors dag!

Allra finaste presenten på mors dag (ja, jag fick flera!) var en teckning som Sofia ritat till mig. Jag hade önskat en teckning av hela familjen och sedan helt glömt detta. 

Blev alldeles tårögd när jag rullade ut teckningen.

Det är jag som är den långa, nummer två. Pappa till vänster. Fia efter mig och sist Kalle som är ett "boxtroll" (favoritfilmen just nu).

Vi skulle haft picknick på Ängsö men pga kyla & regn hade vi den på golvet i vardagsrummet istället. Mysigt det med!

Jag åkte på en liten egen tur och köpte present till min mamma (blå hortensior) och passade på att kika in på barnaffären som ligger granne med blomaffären. Jag har ett tag tänkt köpa ny haklapp till Kalle & nu lyxade jag till det med en från Eloide details, Den var stor och mjuk och himla fin. 

Bild från eloidedetails.se

Eftersom Kalle fick en present fick även Fia en, det är ju tack vare dem jag får bli firad på mors dag. Fia fick klistermärken och det är ju kanske den bästa present man kan ge henne just nu. Dock klistrade hon fast kaniner framför Kalles öron och blev väldigt arg när jag tog bort dem...

Kalle förresten, honom hittade jag uppepå stereon med glasdörren stängd. Vi har alltså ett skåp som han klättrat in i, upp på playstation och vidare upp på stereon. Den ena dörren är borttagen (pga gick sönder), men den andra sitter alltså framför stereon. Hjälp. Vilka klätterungar vi har. 

A ja, nu ska jag lägga mig efter en intensiv, regnig & härlig helg. :)

Pappa!

Världens bästa och finaste pappa fyller år idag!

Grattis!!

Pappa är en riktig kämpe som haft en otroligt tuff tid bakom sig. 3 operationer på två veckor har det blivit & en vecka på sjukhus. Nu har han varit hemma sedan en vecka men idag fick han åka in igen pga komplikationer, tack & lov snabbt åtgärdat så att han fick komma hem igen.

Första op. var en planerad sådan. Läkningen gick väl sådär och efter drygt en vecka fick han åka in akut med komplikationer. Såret öppnades upp, han fick antibiotika. Tydligen fel sorts antibiotika och det blev inte bättre i såret, som öppnades igen.

Puh! Jag minns ju hur slut jag var efter min operation när Fia låg i magen. En månad senare var jag fortfarande trött. Tre operationer med narkos och starka mediciner på det... ja jag säger det igen, pappa är tuff! Visserligen väldigt trött just nu, men tuff!

Jag älskar dig pappa!

Sushi, grinig skotant, museum & barnakuten

Dagen började fint med mysig morgon & soligt väder.

Vi hade gjort planer med maken/pappan om att ses på stan & luncha. Sagt och gjort, vi tog bussen ner  till stan (Fia älskar ju att åka buss), åt sushi & sa hejdå till pappan i familjen.

Jag gick till stans äldsta (?) skoaffär för att fråga om de kunde laga en sko. Det var en dam som jobbar där som sagt att jag hade en viss tid på mig för att reklamera. Nu fick jag prata med en annan... människa. Denna person fann tydligen stort nöje i att göra ned mig inför hela butiken, raljera om hur slitna skorna är (? de är använda en säsong & varken min man eller jag tycker de är ett dugg slitna), och att det inte är några märkesskor! Jag har köpt billiga skor (Donna girl) och då är man tydligen inte värd just någonting. Jag började känna mig rasande inombords men försökte artigt få slut på all denna smädelse och tacka för mig. Då säger hon plötsligt: "Vi tar dem!". Va?! Jo, då skulle de minsann ta skon och lämna till skomakaren.

...och jag kände att luften gick ur mig litegrann. Vad är det för människa som finner nöje i att obefogat skämma ut mig för att sedan försöka få mig att bli tacksam? Visst, tack för att ni lagar, men ruskigt mycket otack för att jag kände mig som en snål slusk (billiga, "slitna" skor ni vet) efter att ha varit där.  :( 

A ja, nog om det. Efter skohistorien kände jag att jag behövde lugna ned mig. Jag hade läst om ett bokstavsrum på vårt länsmuseum så vi knatade dit i blåsten (jäklar vilka vindar!).

Kalle somnade och Fia hade jättelajbans. Ett M med rutschkana, ett Å med trappor och fönster, ett A med karusell. Träffade kompisar från mitt förra liv och blev glad/vemodig.

Hur som helst. Hem igen och allt var lugnt tills klockan var sex på kvällen och jag hade bytt fem blodiga blöjor på 90 minuter. Varav en med enbart blod. :( Ringde 1177 och fick komma till barnakuten. Hemma hade han 38 i feber och sista blöjan var en blodig diarré (sorry).

Jag var jättestressad på väg upp, alldeles djupröd i hela ansiktet och på halsen. Men: alla förstakontrollerna såg bra ut. Sen läkaren som kollade noga och ställde många frågor. Hon gick för att kolla med överläkaren. Kom tillbaka och sa att de inte trodde det var något jätteakut, de misstänkte bristning i tarmen och ville ta ett prov för odling. De ska ringa på måndag och stämma av. 

Puh.

Vi hämtade Fia (som vi lämnat hos syrran) och åkte hem till vår olagade mat. 

Jättesen middag, barnen somnade och vi såg Mad Men.

Nu somnar jag själv snart så... godnatt!

I brevlådan - shoppat

Sorry för dålig mobilbild

Via en sån där fiffig shoppingklubb köpte jag häromveckan dessa sommarblusar. Landade i brevlådan idag och jag är helnöjd! Lite riskabelt att shoppa om man inte är säker på storleken, men det blev kanonbra. 

Idag har det varit soligt igen, yay! Det var dessutom vårfest på Fias dagis med sång på scenen, tipspromenad (som vi inte gick) och korv med bröd. Vi snackade med kompisar och kikade in på den nya avdelning som Fia ska börja på efter sommaren. Det kommer nog bli kanon, jag har länge gillat hur det funkar där (passerar ofta den avd. när jag ska hämta) & nu såg vi ännu mer av hur det är upplagt. Massor med pyssel & ett "byggrum", kommer passa Fia perfekt.