Vilken magisk Oktober vi har haft! En enda gång har det regnat och då var det bara några få stänk. Vackra soliga dagar med knallblå himmel och bäst av allt: inga äckliga mördarsniglar som man måste väja för hela tiden.
I fredags var det äntligen dags att hämta maken på Arlanda. 9.15 skulle de landa och jag hade ställt klockan på 6 för att vi skulle hinna ordentligt. Klockan 4 vaknade Kalle och var jätteledsen, sen låg vi alla tre i samma säng och ingen sov. Gah!
Vid 6 somnade barnen och jag låg kvar en halvtimme extra.
När vi väl åt frukost och det började kännas som vi skulle hinna messade D om att de missat sitt anslutningsflyg. :( På ett sätt var det skönt att jag fick lite mer tid att ta det lugnt, men det sura var ju att vi haft en sådan morgon och ändå fått pallra oss upp när det väl lugnat ned sig.
Hur som helst: ny tid på Arlanda blev 12.20. Körde E18 nästan hela vägen men svängde av vid Sigtuna på mammas inrådan (hon ställde upp som sällskap, tusen tack!). Gick hur smidigt som helst, hittade en parkeringsplats ute och var på plats i lagom tid.
Natten till lördagen var en av de bästa nätterna jag kan minnas. Jag sov som ett barn. Slappnade av totalt. D gick upp med Kalle när han vaknade och jag trynade vidare till... nio? Eller däromkring.
Igår var vi på stan, spontanköpte superbra varma vantar till Fia. Rosa. Alla nöjda. Åt yakiniku och sushi. Alla nöjda. (Fia åt elva bitar). Uträttade lite mer och sedan hem för ombyte.
Världens bästa Ebba fyllde nämligen år igår och vi blev bjudna på ett urmysigt kalas! Tidvis väldigt stojigt. ;) Blev senare än vanligt för barnen och lite sovmorgon imorse (lite extra för mig).
Idag har jag mått dåligt, känt mig riktigt sjuk, men jag tror det är en reaktion på att jag nu kunnat slappna av. Jag är ju fortfarande inte frisk från min evighetssjuka men det här är något annat. Extremt trött trots (eller pga) mer sömn.
Jag har i alla fall lyckats fixa lite inne, fått undan en del saker och tvättat mer än det allra mest akuta. Nu ser det aningen mer ok ut på nedervåningen i alla fall. Finns hopp.
Det har varit en fin helg, jag har saknat min man och han är verkligen den finaste maken och pappan man kan tänka sig, så underbar och älskad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar