Maken hade knappt kommit hem från sina tre veckor i Kanada när han berättade att hans chef ville skicka honom utomlands på jobb i två dagar. Helst redan veckan därpå!
Nu blev det inte så snabb avresa, men i måndags morse åkte maken till jobbet & därifrån direkt till Arlanda varifrån han är på väg hem nu i skrivande stund. Två dagar blev alltså i princip fyra dygn. Tur att jag fick ha honom hemma ett tag emellan i alla fall.
Det har hur som helst gått bra, jag har inte varit lika mördande trött. En sak har dock varit extremt jobbig: barnen har somnat mellan 22-23 varenda kväll! Vad är det frågan om? Igår var jag dessutom tvungen att ha Kalle i famnen h e l a kvällen. Han är väldigt mammig just nu. Underbart är det ju när han kommer kobent springande med sina små mjuka armar uppsträckta och ropar mamma med världens flin. Mindre underbart när han biter mig (hårt) i kinderna och på halsen eller nyper mig hårt på halsen med sina vassa små naglar. Jag har rivsår och röda fläckar överallt. Tough love.
Ja, jag ska ju inte gnälla. Fia är helt ljuvlig och ägnar kvällarna åt att pyssla, framför allt skriva. Hon skriver och skriver och skriver
...och det gör visst jag med nu fast jag skulle lägga mig. Godnatt då! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar