Igår var jag gnällig.
Idag är jag lycklig.
Det var inga problem att gå upp 4.50.
Resan med alla byten gick supersmidigt.
Jag packade yllemössan. Och fodrade handskar.
Solen skiner i Karlstad, precis som utlovat.
Mötet går strålande.
Hinner nog en sväng på stan innan hemresan då jag
ska slumra och läsa min bok.
Det bästa är att jag slipper vara ensam.
Pyret är ju med mig. :)
3 kommentarer:
Underbar känsla det där; att man aldrig mer är ensam ♥
Fast ju närmre förlossningen jag kommer oroar jag mig; tänk om det är något fel på henne; om hon har DS, ryggmärgsbråck lr ngt liknande; klart jag skulle älska henne ändå, men alla föräldrar drömmer om och förväntar sig ett friskt barn! och världen därute är inte lika snäll =/
Märkliga humörsvängningar minns jag att jag hade som blivande mor. Ena stunden toklycklig, i nästa stund oroade jag mig för allt, precis allt. Orospaket är ju något som följer med det där med kids.
Miss M: Verkligen, helt fantastiskt! ♥
Jag förstår att du oroar dig. Det far runt så mycket i huvudet. Jag hann stressa upp mig rätt rejält innan UL trots att jag eg. inte var så orolig. Märkligt.
Jag funderar jättemycket på hur barnet kommer bli, hur vi kan tänkas reagera om något är fel osv. Men i de allra flesta fall är det ju inga fel, ska försöka tänka på det. KRAM!
Librarybeth: Ja hjälp, jag som redan är så bra på att oroa mig, jag kommer att bli ett nervvrak. ;)
Skicka en kommentar