torsdag 27 januari 2011

Min ledsna dag

Jag grubblar. Och jag är ledsen.

Jag är inte rädd för kejsarsnittet, jag slipper oroa
mig över vissa saker, läkarvården är toppen.

Men idag tillåter jag mig att gråta för jag är
i alla fall besviken och idag har jag ingen lust
att låtsas som att jag inte är det.

Det kommer att gå över, men idag gråter jag.

4 kommentarer:

mellanbarnet sa...

Det är klart att du får vara ledsen! Men jag är övertygad om att det kommer bli toppen när det är dags, hur det än blir. (Och med snitt behöver du ju aldrig riskera att gå två veckor över tiden).

Det onda var - när det var över - lite coolt att ha gått igenom, men ingenting som jag minns som så där fantastiskt att jag inte hade kunnat vara utan det. När Barnet väl var ute, det var (och är!) däremot riktigt häftigt, och det får man ju uppleva oavsett vilken väg de tar ut ur magen.

S sa...

Det är bra att gråta! Så gråt!

Frida sa...

klart du får vara ledsen. kram!!

Omentjej sa...

mellanbarnet: tack för kloka ord! Jag har oroat mig för att sköterskorna ska springa iväg med barnet hela tiden och att jag inte ska ha en chans att hänga med, men jag har ganska livlig fantasi också. :)

S: Tack, det är skönt att gråta ibland!

Frida: Tack raring, kram!!