Ok, jobbet igen. Ibland vill man bara sätta sig och gråta, alternativt skrika rätt ut.
Sent igår em. ringde en tjej och sa att en stor krånglig grej måste göras och de som borde rätta till det kunde inte så snälla kunde jag? Hon är jättetrevlig, jag sa ok. Det var jättebråttom och det måste göras klart idag (igår alltså).
Jag sätter mig i panik och försöker reda ut allt och fixa. Snabb som jag är skickar jag med en suck av lättnad mailet om att det är klart och nu kan X (en extremt oberäknelig person) fixa slutklämmen.
Ingen reaktion. Förrän nu i morse när jag får ett svar som konstaterar att jag nog gjort för mycket, det var nog bara häften som skulle göras. Slutklämmen har han inte fixat (nähä, som vanligt var det inte alls så bråttom alltså!!!!!!!!) och jag får inte ens ett tack.
Fy fasen vad det är surt. Jag ska aldrig mer göra något i panik för det är alltid samma sak.
Själv sliter man arslet av sig men sen var det visst inte så bråttom i alla fall. AAAAAAAARRRRRGGGGGHHHHHH!
Nu ska jag lugna ned mig. Behövde bara ventilera.
Uppdaterat: det är alltså inte hon som bad mig om hjälp jag är less på. Hon är en toppenbra tjej. Ville bara poängtera det. ;)
4 kommentarer:
Jag veeeeeeeeeeeeeeeeet allt för väl vad du menar *suck*. inte första gången man tagit på sig något sådant, inte ens fått ett tack och dessutom så får ngn annan cred för det. det är för jävligt! Be pissed sweetie, det har du rätt till ;)
Miss M: Tack! Visst är det visset? Nu har den snälla personen som jag inte alls är arg på bett tusen gånger om ursäkt (på ett jättegulligt sätt) medan den dumme fortf. är lika dum. Men nu börjar jag lugna ner mig. ;) Jag brusar ganska lätt upp & är tyvärr lite långsint... :D
Åh Emma, jag är likadan! Och känner igen den här situationen alldeles för väl. Det suger lika mycket varje gång det händer men man går alltid ifrån den händelsen en erfarenhet rikare.
Molly: ja du har rätt! Jag fick världens lyft efteråt av den fina tjejen som jag nämner i bloggen så det känns mkt mkt bättre nu. :)
Skicka en kommentar