En sån där kväll (ja nu gnäller hon igen)

* Kl. 16 blir jag grovt förolämpad av en av
"damerna" för något som blivit fel under min
sjukskrivning. (=Ilska, röda kinder, huvudvärk.)

* "Tjej-afterwork" Bara uttrycket får mig att
vilja kräkas och ändå har jag tackat ja.
(Dels är det diskriminerande och dels tycker
jag inte ens om hälften av dem.)

* Alla utom jag piffar sig, parfymerar sig och
byter om. Vi kommer inte ens lämna kontoret.
(Ok, det är trevligt, men i alla fall)

* Maten som vi beställt har hämtats en timme
(en timme!) innan vi ska äta så mina
felbeställda vårrullar är sega som skosulor.

* Det roliga bordet blir fullt och jag, som
tänkt "allt är ok bara jag inte hamnar vid
samma bord som X", hamnar precis bredvid X
och samtliga damer som jag inte tycker om (utom en).

* Samtalsämnena är så bedövande trista att en
tortyrkammare verkar lockande (lite stimulans
i alla fall).

* Musiken är, håll i er nu, KÄRLEKSBALLADER!
Men vad fan!!!

* Detta har jag betalat för.

* När jag ska cykla hem regnar det.

Detta var dagens gnällinlägg och samtidigt dagens
i-landsbeklagan. Men i min värld gick det från
rosenskimrande till fängelsehåla så därför
gnäller jag.

Nu ska vi vända tillbaka allt tillbaka igen,
D försöker muntra upp mig och det ska han få
lyckas med så fort jag gnällt färdigt - dvs: NU! :)

...men imorgon kommer solen?

När jag ändå gnäller kan jag ju passa på att berätta
om min dag imorgon.

6.10 går tåget till Örebro. 3 byten och 3 bussresor
senare är jag förhoppningsvis framme i Karlstad vid
kvart i tio.

Dagen ska jag ägna åt överlämning av mina uppgifter
jag har mot Norge till min nyanställda norska kollega.

17.18 går tåget hem, med bara ett (!) byte och ankomst
fem i åtta.

Det enda som är bra med morgondagen är att den med
lite tur går fort och är så pass intensiv att jag inte hinner
tänka så mycket och vips är det torsdag och dags för ny
undersökning...

Får en gravid stelfrusen kvinna med nackspärr ta en
tupplur nu?

Ta dig i h***en!

Jag gillar mitt jobb.
Arbetsuppgifterna.
Självständigheten.
Kollegorna - de flesta av dem vill säga.
Det finns personer här som njuter av att försöka
trycka ned mig. Förminska mig. Avfärda mig och
mina kunskaper.

Det gör mig så fruktansvärt arg! Jag tar inte åt mig
i den meningen att jag börjar tvivla på mig själv,
men jag blir vansinnig på dessa ständiga försök att
nedvärdera mig! Varför?!
Jag måste vara fantastisk eftersom ett sådant behov finns.

Ta er i h***en säger jag bara! Jag är bäst!

Blä!

Men åh, nu ger jag upp!
Jag har skrivit en massa kommentarer,
men det funkar ju inte!! :/

Eller, det har delvis fungerat, men nu är jag
trött på att göra om.

Jobbgnäll

Jag har en riktig antagonist här på jobbet.
Hon verkar göra allt som står i hennes makt
för att få mig att känna mig liten, hon vill bl.a.
få mig att tro att jag gör ett dåligt jobb.
Det lyckas hon inte med, men det är så himla
trist…

Idag kände hon behov av att berätta för mig
hur jag ska hantera en sak som jag har gjort
varje månad i 3½ år. Jag skiter i det för egen del,
jag vet att hon bara vill få det att verka som att hon
är bättre. Men hon gjorde det på ett sätt som
kan få andra att tro att hon måste instruera mig.
DET mina vänner, gör mig heligt förbannad.

Hel-es j-la s-it! (Läs ej, extremgnäll)

Ok, jobbet igen. Ibland vill man bara sätta sig och gråta, alternativt skrika rätt ut.
Sent igår em. ringde en tjej och sa att en stor krånglig grej måste göras och de som borde rätta till det kunde inte så snälla kunde jag? Hon är jättetrevlig, jag sa ok. Det var jättebråttom och det måste göras klart idag (igår alltså).

Jag sätter mig i panik och försöker reda ut allt och fixa. Snabb som jag är skickar jag med en suck av lättnad mailet om att det är klart och nu kan X (en extremt oberäknelig person) fixa slutklämmen.

Ingen reaktion. Förrän nu i morse när jag får ett svar som konstaterar att jag nog gjort för mycket, det var nog bara häften som skulle göras. Slutklämmen har han inte fixat (nähä, som vanligt var det inte alls så bråttom alltså!!!!!!!!) och jag får inte ens ett tack.
Fy fasen vad det är surt. Jag ska aldrig mer göra något i panik för det är alltid samma sak.
Själv sliter man arslet av sig men sen var det visst inte så bråttom i alla fall. AAAAAAAARRRRRGGGGGHHHHHH!
Nu ska jag lugna ned mig. Behövde bara ventilera.

Uppdaterat: det är alltså inte hon som bad mig om hjälp jag är less på. Hon är en toppenbra tjej. Ville bara poängtera det. ;)

mailsnurr

Usch, jag vet inte om jag är mest arg, ledsen eller
besviken. Alla tre känslor har jag i alla fall.

Jag vet ju att man ska vara försiktig med vad man
mailar, men vissa kollegor tror man ju att man ska
kunna lita på till 100%. Ack nej fick jag lära mig idag.

Det var egentligen ingen katastrof, men det var ett
mail som jag inte alls vill skulle spridas och det hade
hon skickat vidare till en av cheferna. Jaha.
Tack. Så jävla mycket. :( Nu är det slut på att vara
personlig med henne i alla fall. Trist.

Aj nu igen

Hm, jag vill verkligen inte gnälla men nu har jag
bröstsmärtor för tredje dagen i rad. Vaffö då då?

Det började i lördags morse med att jag fick som
krampattacker i bröstkorgen, sitter liksom bakom
vänster bröst. Som att någon "kramar om".

Sen har det kommit och gått sedan dess, lite mindre
idag tack & lov. Jag har fått för mig att bröstsmärtor
kan ha en koppling till magproblem. Någon som vet?
Hoppas det ger sig till imorgon!!

Chefsroll utan chefslön

Om man tar mer ansvar än cheferna,
borde man inte få chefslön då också?
Det är bara en liten undran jag har.

Ajajaj

Trist att börja dagen med ett gnällinlägg men jag har sjukt
ont i magen! Jag fattar nada. Är det svampraviolin som
spökar månne? Eller så är det psykosomatiskt bara för att
det är ny månad (= allt skall helst vara klart i förrgår).

Ahhh, jag vill bara dra täcket över huvudet igen.