Barnens namn

Jag svarade på ett inlägg hos hejhejvardag om hur barnen har fått sina namn och tänkte att jag ska lägga in det här också. Jag har säkert skrivit om det förut och det är säkert så att jag minns lite fel, men så här minns jag det: 

Kan först säga att vi inte visste kön innan på något av barnen (vi ville blir överraskade). 

Barn 1: dotter! Vi älskar film och kom på Ingrid (Bergman). Toppen! Hon hette Ingrid i 2 dagar, men jag glömde hela tiden bort namnet och det liksom tappade... så vi bytte, till: Greta! (Garbo). Vi var helnöjda, mamma nojade (elak släkting) men vi stod på oss ...i 2 dagar! Sen kändes det helt fel. Hon var ingen Greta! 

Jag har en systerdotter som är 10 år äldre än min tjej och när hon var bebis kallade jag henne Fia (vet ej varför). På BB (där vi fick vara rätt länge pga gulsot) började jag kalla henne Fia och i en hormonell gråtattack hasplade jag ur mig att hon är en Fia - en Sofia - och sen var det bestämt. Sofia Emma (efter mig) Kristina (släktnamn på båda sidor). Min Fia sedan dess! :) 

Barn 2: Son! Aldrig trodde jag (yngst av 3 döttrar) att JAG skulle få en son! Jag var chockad! Men han var ljuvlig! En liten professor. Vi hade rätt många idéer, så många att jag tänkte att det får bli dubbelnamn! Ja men såklart! Vi spikade dubbelt och det blev Karl-Axel (Erik efter pappas andranamn, Einar efter min farfar). 

Bonus: När vi berättade alla namn för min pappa sken han upp: vi hade namnet på min farfar och allas hans bröder: farfar Einar och hans bröder Axel, Karl & Erik! Älskar't! :) 

Barn 3: En till son!! What! Jag var helt säker på flicka och helt oförberedd. Lätt chockad faktiskt. :D  

Vi hade noll bra förslag. Allt, precis allt, föll platt. När pojken, denna ljuva lilla varelse, var en vecka gammal åkte vi på bröllop (han skulle enligt mina beräkningar ha varit född flera veckor tidigare så vi hade tackat ja och jag såg ingen anledning att ställa in). 

Hur som helst, dagen efter bröllopet (lyxigt sådant på fin anläggning så vi sov kvar) promenerade vi runt med vår lilla skatt och träffade på en vän.  Berättade att vi inte hade ngt namn och frågade halvt på skoj om hon hade ngt förslag...

- det hade hon! "Malte" sa hon ganska snart. Ja men självklart kände vi! Vi tycker om öl, maken brygger själv och är ölnörd, namnet har gamla anor (jag är historienörd) och det var bara helt perfekt. 

Malte Johan Anders (mellannamnen = släktnamn på båda sidor). 

Tre år senare...

Det har gått tre år sedan jag skrev sist.

Dagen efter min förra inlägg dog pappa och jag tappade fotfästet. Han dog så plötsligt, mamma ringde på eftermiddagen och vi skyndade dit. 18.31 var han död. Det var fredag kväll och en vecka tidigare hade vi haft fest för att fira att han fått komma hem från sjukhuset.

Hjärtsvikt och vatten i lungorna. Komplikationer av cancern.

Imorse slog det mig att han aldrig kommer tillbaka. Han är borta och kommer aldrig tillbaka...
men nu känns det lika overkligt igen. Jag var inte riktigt vaken när tanken kom och nu kan jag inte ta till mig den. Så absurt.

Samtidigt har livet fortsatt och vårt tillvaro är ett kärleksfullt kaos, ett skenande ekorrhjul.
Idag är jag vemodig. Saknar min älskade pappa varje dag men årsdagen är extra tung.

Dagisbyte, sjukstuga & Maltestatus

Dagarna går i rasande fart. Det blir inte så mycket gjort, de liksom rusar förbi ändå. 

Efter två månader på sitt första dagis fick Kalle plats på Fias dagis, det som var vårt förstaval. Jag blev både glad och ledsen över beskedet, ja jag grät faktiskt när jag tänkte på att han skulle sluta och säga hejdå till personalen som varit så gullig. Daniel fick följa med och hämta sista dagen och vi kramades och lämnade varsin orkidé och ett tackkort. 

Den här veckan har han skolats in på sin nya avdelning och det har gått suveränt bra. Daniel var med första dagen. Igår var jag och Malte med utomhus, sen gick vi hem. Idag var ingen alls med.

 Fia kom springande igår när vi var ute. Hon är så lycklig över att Kalle börjat på hennes dagis nu. :)

Idag är Fia sjuk. Hostar och skräller, orkade knappt ta sig hem när vi hämtat Kalle på dagis. Ont i öronen. Efter en stor gråtattack och alvedon kröp hon ned i sängen och somnade nästan på en gång. Hon sov även på fm. Efter en hel del sjukdagar när hon nyss börjat på dagis har hon knappt varit sjuk vad jag kan minnas.

Malte har hunnit bli 4 månader. Han är världens goaste bebis, nöjd och glad för det mesta. I lördags hittade han sina fötter och igår började han ta sig fram liggande på mage. Ojoj.

6,4 kg och 62 cm lång i tisdags

Malte var för övrigt med oss (fyra tjejer) på pysselhelg i stugan förra helgen. Jag hann inte pyssla så mycket men en kökshandduk blev klar i alla fall. 

Medelhavssommar?

September och sommaren fortsätter. 

Det är en tung, fuktig värme som får mig att tänka på sommar i Grekland och Italien.

Helt ljuvligt och även lite jobbigt, för jag är inställd på höst och klär mig i jeans och jacka. Det blir svettigt när man ska lämna och hämta på två olika dagis två gånger om dagen.

Men jag menar verkligen inte att klaga, jag njuter av dessa sköna regnfria dagar. :)

Till slut: slut på väntan!

Så kom han då till slut, efter vad som kändes som evigheters evigheter av väntan.

En liten gosse som vi genast blev förälskade i.

Han föddes den 11 juni, samma dag som jag skulle ha blivit igångsatt men tack och lov kom det igång ändå.

Alldeles färsk

Det var en drömförlossning får man väl säga. Jag ringde förlossningen när jag började känna mer smärtsamma sammandragningar och var välkommen direkt, eftersom det var tredje gången tänkte jag att det kanske går med raketfart så jag ville inte vänta för länge. 

När vi kom fram var allt lugnt... så otroligt lugn stämning på förlossningen. Jag fick komma in i ett undersökningsrum (har ej hänt tidigare), var öppen 5-6 cm så jag fick stanna kvar. Fick frågan "Vad vill du göra nu? Vill du ta ett bad?". Va?! Den frågan har jag inte fått förut. Så jag tog ett bad, vi blev ordentligt uppassade och blev hela tiden erbjudna något att dricka, de kollade läget osv. Jag hade världens sötaste barnmorska, blev glad bara av att se henne. :) 

Vi kom in till förlossningen vid... 23-tiden på fredag kväll. Precis som tidigare gick inte vattnet alls, och precis som tidigare hände det grejer så fort de tog hål på hinnorna. Tjoff! Så var han ute, kl. 03.46 på lördag morgon.

Stolta syskon

 Jag fick lustgas när jag bad om det efter kanske halva tiden, 50/50 och stannade på den nivån. Jag lyckades fokusera rätt bra tycker jag själv. 

Eftersom jag gick 14 dagar över tiden var det en stor bebis: 4000 gram (prick) och 52 cm lång. Störst huvud hade han också: 37 cm, att jämföra med Sofia som hade 33. :)

Det blev såklart ingen sömn den natten. När han var född fick jag upp honom på bröstet och sedan åt både bebis och vi frukost. Vid niotiden klädde jag på mig och vi gick upp till BB för läkarkontroll. Ner till förlossningen igen och packade ihop och sade hejdå. Vid 10.30 for vi hemåt igen med vår nya lilla familjemedlem.

Den här lilla filuren är rh-positiv så jag, som är negativ, fick en spruta. Det visade sig även att han pga detta låg i riskzonen för gulsot så vi fick komma på en extrakontroll på bb, men allt var lugnt.

 När bebisen var en vecka gammal var vi på fint bröllop så självklart hade han fluga.

Dagen efter bröllopet fick han ett namn: Malte. 

Malte Johan Anders

Både Johan och Anders är släktnamn från både min och Daniels sida.

 Efter bröllopet och besök hos farmor och farfar åkte vi till Hälsingland där vi firade min födelsedag och sedan midsommar och mina föräldrars guldbröllop!

 Det har varit full fart sedan Malte föddes, vilket verkligen märks här i bloggen. Tre barn tar mycket tid men det är också helt underbart.

Nu ska jag packa (igen) för Daniel ska på festival och jag ska under tiden vara i Hälsingland.

Limbo

Jag, eller vi, befinner oss i ett slags ingenting.

Väntan.

10 dagar över det datum som jag redan tyckte var onödigt sent.

Kompisar som skulle få efter oss har redan fått.

Och alla känningar jag haft stannade i princip av för flera dagar sedan.

Bebisen kommer inte ut helt enkelt.

Imorgon har vi tid för ultraljud igen, det sista i den studie jag deltagit i.

Då ska jag prata med dem om överburenhetskontroll och ev, igångsättning.

Inget jag är särskilt sugen på. Alls. Men det blir skönt med en koll att allt är bra för jag börjar faktiskt fundera på hur den mår därinne (troligen alldeles utmärkt, men ändå).

Elefantmamman - på bebisfronten intet nytt

Denna bebisen vill inte komma ut.

Jag har en teori: den är rädd. Törs inte komma ut till det kaos som väntar.

Jag har tappat peppen för att föda barn. Fast den kommer förhoppningsvis tillbaka när (om) det väl är dags. 

Två hinnsvepningar har jag fått, en i fredags och en igår, men de verkar inte haft så stor effekt, även om den igår kändes betydligt mer än den i fredags.

Vi känner, både maken och jag, att livet är lite på paus just nu och har varit så ganska länge. Dessutom orkar jag just ingenting, gör ont att gå, kan knappt köra bil pga min gigantiska stenhårda mage (vårdcentralen & Ica är så långt jag törs köra).

Bebisen verkar må bra i alla fall och det är huvudsaken. Den vill väl vänta till juni helt enkelt.

I väntan på... (passerat due date)

Hm. 

I måndags var dagen D. Idag ska jag gå på det där ultraljudet som jag fnös åt när jag fick tiden (då kommer jag ha fått min bebis redan-fnyset, som jag naturligtvis inte visade på spec-mvc). :)

Hu som helst, jag är tredje barnet och kom 6 dagar efter BF. En annan mamma på baletten fick sina första två före BF men gick över med tredje. Så det kanske är något med den där trean, den kanske hör sina syskon kivas och har inte så bråttom ut... ;)

Nåväl, vi går i ständig beredskap och det börjar bli jobbigt. Jag har mycket känningar men så avtar det hela och så börjar det om, samma visa som vanligt.

Igår bestämde jag mig för att försöka jobba igång det så jag åkte iväg och handlade växter och sen satte jag igång i trädgården. Jättekul medan jag höll på, inte så kul efteråt. Aj aj aj vad jag var ledbruten. Inte hade det önskad effekt heller.

Inköp från i fredags, jordgubbarna är fortfarande inte planterade men den härliga blå japanska aklejan har fått sin plats i en liten rabatt och den knappt synliga stäppsalvian ska samsas med de ljusrosa pelargonerna på bilden nedan.  

Petuniorna till vänster skulle jag sätta framför vår klätterhortensia på framsidan. Hahaha. Det gick inte att få ned spaden en millimeter i marken. Stenhårt. Men pelargonerna har fått sina platser. 

 Härlig dag igår hur som helst, ganska varmt och fint och vi var ute hela em.

Vändningsförsöket och sedan kom sommaren!

Onsdag 4 maj var en strålande vacker dag. Vi lämnade Kalle hos mina föräldrar och sedan åkte vi till sjukhuset. Eftersom jag läst på lite om vändningsförsök och ville vara förberedd tog vi med bb-väska och min gravidmapp. Detta ifall vändningen skulle ske direkt (vilket jag iofs trodde var ganska låg chans). 

Hur som helst, vi fick komma in på ultraljud och ganska omgående konstaterade hon att bebisen satt på huk i min mage med sin rygg längs min mages högra sida och sitt huvud under mina vänstra revben (jo tack, den knölen har jag ju känt av). 

Hon mätte och kollade och skrev medan vi hade fullt sjå att försöka tolka vad vi såg på skärmen. Inte lätt. Vi såg ju skallen när hon mätte, men annars var det svårt. Någon liten fot kunde jag urskilja också.

När UL var klart ringde hon ned till förlossningen där vändningen skulle utföras och vi fick tid nästan direkt, en timme senare så att vi hann fika (jag skulle inte stoppa i mig för mkt), Daniel behövde dock lunch. Vi åkte ned till hamnen i stan för att njuta av det vackra vädret. Det var fler som hade tänkt samma sak så vi fick snabbt hitta på något annat, och hamnade på... Max. Haha. Det var inte alls gott och inte alls någon mysig miljö men vi satt ute i alla fall. 

Tillbaka till sjukhuset & förlossningsavdelningen. Vi blev visade till sal 1 och jag fick byta om till sjukhusskjorta, men behålla byxorna på. :) 

De satte ctg för att kolla bebisens hjärtljud och så fick jag ligga med det i ca 30 min. Det kom in en sköterska och satte kanyl i armvecket under tiden. Sedan kom en hel drös med folk in. Tror det var fem extra i vårt lilla rum samt en UL-apparat. Läkaren, Emma, kollade snabbt med UL igen och sedan kände hon hur bebisen låg. Jag fick ligga väldigt platt och fick sedan en dos Bricanyl och den verkade direkt. Hjärtklappning och pulsen steg till 136 (hade just då högre puls än bebisen, haha). 

Så var det dags för själva vändningen. Emma tog tag om bebisen och skjutsade på, lyckades nästan men tappade greppet. Nytt försök och då fick en sköterska hjälpa till att hålla. Tjopp! Så låg den åt rätt håll! Häftig känsla när den slog runt, men i princip omöjlig att beskriva. Tyvärr såg jag ingenting av detta, dels pga mitt platta läge och dels hade Emma ryggen framför mitt huvud. :) 

Det gjorde inte ont alls. Det var inte ens obehagligt. Lite svårt att andas ordentligt pga den höga pulsen, men ingen fara. Efteråt fick jag ligga med ctg igen i ca 45 min. Jag fick en spruta pga att jag är rh-negativ och sedan kom Emma in igen och kollade så att bebisen låg kvar med huvudet ned.

Därefter fick vi åka hem!

Sedan följde en helt underbar helg med sommarväder, familjehäng, grannhäng, trädgårdsfix och middagar på altanen. Värsta lyxen att barnen har kompisar både bredvid och mittemot.

Sköna maj välkommen, dags för ultraljud igen!

Hej hopp!

Jag börjar äntligen känna mig lite friskare. Efter drygt en vecka. Det är fortfarande lite bökigt med bihålorna & lite hosta men en helt annan sak nu.

Däremot ondare i rygg och bäcken (pga all hosta kanske ;). 

I fredags var jag hos min barnmorska och hon kunde fortfarande inte avgöra om bebisen ligger med huvudet ner så idag ska vi på ultraljud för att kolla ...läget (höhö).

Hoppas verkligen att den ligger rätt nu!

Annars har våren kommit på riktigt! Igår både fikade vi ute och åt middag ute. Hängde lite med grannen, jag lyckades plantera 10 små blommor (men fy vad trögt det gick) och beskära mina små rosenbuskar. Monsterrosen låter jag vara så länge. Ska ta tag i min lavendel också men det får bli en annan dag. Kalle kunde plötsligt åka lilla rutschkanan på egen hand, succé! Och Fia hann leka med grannkompisen. 18 grader och strålande sol. Skön dag. Och jag är inte längre sjukskriven eftersom man, om jag förstått det rätt, inte gör det längre än till v36 (iaf inte om anledningen till sjukskrivningen är risk för prematur födsel, som det ju var i mitt fall).

Återkommer med resultat från ultraljudet!

Men åh, jäkla bihålor!

Det händer inte så jättespännande saker i mitt liv just nu. Jag tar det mest lugnt eftersom alla sorters påhitt gör att jag måste vila resten av dagen. Tråkigt. 

Jag kör helst inte bil heller eftersom jag inte kan fokusera ordentligt, jag litar inte på mig själv.

Trädgårdsjobb är extremt svårt eftersom jag inte kan böja mig framåt (stenhårda magen) och har svårt att sitta på huk någon längre stund.

Men jag har lånat en hel hög böcker i alla fall. :)

Just nu läser jag "Snökimonon" av Mark Henshaw och den är väldigt bra.

Läser dessutom "Om du får det här brevet" av Sarah Blake. Också bra även om jag inte fängslats på samma sätt.

Men i alla fall. Inatt blev det spännande. Kände av halsen igår, och en gräslig huvudvärk. Inatt vaknade jag nästäppt (inget ovanligt just nu iofs) och insåg att jag fått bihåleinflammation. Ingen föraning annat än att jag var lite hängig igår, tror aldrig jag fått det utan att vara förkyld först.

Jobbigast just nu är värken i svalget, så nu ska jag dricka honungste och hoppas att det snart går över.

Dagarna som går... (ca 26 dagar kvar)

Tiden går alldeles oerhört fort nu... Det är som att ju mindre jag gör, desto fortare går de.

Ända sedan sjukskrivningen är det som att luften gick ur mig totalt. Jag gör inte så mycket på en dag, helt enkelt för att jag inte orkar eller får ont. Idag försökte jag kratta lite ute. Själva krattandet (försiktigt i rabatten) gick ganska bra, men så ska man böja sig ned och plocka upp löven... ingen höjdare. Magen fortsätter att vara hård ganska stor del av tiden och det är en pina att böja sig framåt. 

Vi är väl ganska förberedda i alla fall. BB-väskan är packad, ny vagn inhandlad och levererad, kamerorna laddade... Ett stort projekt som återstår är att Kalle ska byta säng. Jag behöver spjälsängen i vårt rum så han får börja sova i stor säng snart. Jag tror det kommer bli bra, han blir kvar i samma rum så omställningen blir inte jättestor.

Va, ska jag byta säng?

Jag har även köpt bebisens första plagg. Både Fia och Kalle fick sina första plagg i vitt/beige. Den här gången har jag köpt ett supermjukt beige set från Newbie, i storlek 44. 

Smått smått

Till och med Kalle, som vägde 3,6 kg, drunknade i storlek 50 när han var nyfödd så nu har jag laddat upp med lite mer i stl 44. 

Liten kille i för stora kläder

Idag blåser det något otroligt. Det är egentligen soligt och fint, men blåsten förtar mycket. Det känns i alla fall att det är vår på riktigt. :) 

En vecka senare: blåsippspromenaden :)

Vi hade ett helt underbart väder förra söndagen så vi bestämde oss för att göra en utflykt. Vi har ett ställe i stan där det brukar svämma över av blåsippor & dit ville jag, det ligger alldeles vid Mälaren och man går en fin liten slinga i skogen. 

Nu hade inte blomningen kommit så långt som jag trodde men nog började det lysa blått efter en stund. Vitsippor & vårlök var det lite mer sparsamt med. Men vi lyckades se både citron- och nässelfjärilar samt årets första humla och sädesärla!

Fia med Mälaren och Västerås city som bakgrund :)

Vi såg ganska många spår av bäver. Häftigt hur de de gnager.

Efter blåsippsturen åkte vi och handlade lite picknicklunch, sedan åkte vi till Vallby friluftsmuseum. Årets första utomhuslunch! Sedan djurpromenad och bäst var de urgulliga kultingarna av rasen Linderödssvin. Sju stycken allt som allt och min favorit var den lilla röda på bilden som gick sin egen väg. Påminde lite om Fia på något vis. :) 

Det ser ju bara för härligt ut! :) 

Barbamamma omgiven av mor och barn. 

Den fina gamla telefonkiosken som Fia kallade för raketen. :D

Jättehärlig dag som jag fick betala för efteråt i form av ont och trötthet, men det var det värt! 

Idag vaknade vi till ösregn, sedan har det varit ganska fint fram till nu då det vräker ner igen. Barnens farmor och farfar har varit här med Kalle som tillbringat helgen hos dem. :)

Lite shopping

Vi har aldrig känt något behov av att köpa något vrålåk till vagn. När Fia skulle födas tittade vi knappt på nya vagnar (frågan är om vi gjorde det öht?) för när vi fick erbjudande om att köpa en Brio av en kompis slog vi till direkt. Vi gav 1500 spänn och har använt den till både Fia och Kalle.

Nu kände vi dock att vi kommer att behöva en syskonvagn och efter lång bevakning av blocket mm. åkte vi ut och rekade nya vagnar. Nu kom vi fram till att vi skulle ha en Bugaboo donkey duo för den verkade så överlägset lätt att fälla ihop osv. Men så var Daniel i lekparken igår och passade på att intervjua ett par mammor med olika vagnar, haha. Båda rekommenderade en Babyjogger City Mini Double GT (!!) och denna gång velade vi inte så länge. Samma kväll var vagnen beställd och idag fick vi den levererad. Vi har inte packat upp den än men så här ser den ut i alla fall: 

 Inte den snyggaste vagnen i världen kanske men tydligen superlätt att vika ihop och tar minst plats i bagaget. Vi ska såklart ha en liggdel på den ena sidan. 

Kalle har fått nya kläder också. :) Kunde inte motstå denna parkas från Zara. Gummerad, så Daniel kallar den regnjacka, men min plan är att han får ha den som finjacka. I höst. Den är lite stor nu.

Han fick en skjorta och en supermjuk tröja från Zara också. Till Oona har jag köpt en randig body (minns inte märket) i stl 44. Jag tyckte det var lika bra då stl 50 har varit jättestort på både Fia och Kalle när de var nyfödda. Fia lånade tom. plagg i stl 38 av Tyra och till Kalle köpte jag flera plagg i stl 44. De vägde över 3 kg båda två men har varit små i kroppen.

Snart (imorgon?) ska jag berätta om vår underbara söndag med blåsippspromenad & griskultingar. :)

Läkarbesök

Jag har hundra saker att blogga om men blir så överväldigad att jag inte bloggar alls...

Det har hänt mycket sedan sist. Jag sjukskrev ju mig själv fram till påsk, sedan åkte vi till stugan: alla systrar med familjer (tänkte lägga upp bilder sen) och hem igen på annandagen via barnens farmor och farfar. 

På tisdagen hade jag eg. tänkt ha semester så jag stannade hemma, ringde vårdcentralen direkt på morgonen och fick en läkartid senare på dagen. Jag kunde knappt gå den dagen jag var där, hade ett sådant enormt tryck nedåt. Jag fick berätta lite om hur jag haft det med magen, sedan gjorde läkaren en koll av min ländrygg och sedan av magen. Klämde och tryckte och aj vad öm jag var.

Sedan skrev han länge och väl, ställde någon uppföljningsfråga och så vips var det klart. Redan skickat till försäkringskassan sa han, och här hade jag intyget till min arbetsgivare. Tack å bock!

Och nu är jag heltidssjukskriven till sista april. Vecka 36 enligt det officiella datumet, 38 enligt min egen beräkning. 

Det var hur som helst en sådan lättnad att jag nästan började gråta (igen). Sedan jag var där (29 mars) har jag inte gjort många knop, och vilken skillnad på hur magen känns. Den blir fortfarande som ett bowlingklot så fort det blir för mycket (behövs inte så mycket) men där emellan slappnar magen av. 

Jag har varit ofta hos barnmorskan, pga att jag fått akupunktur som hjälp massor, och hittills har blodtryck och järnvärde och blodsocker och magkurva och sådant varit bra. Ja hjärtljuden också. :)

Igår var jag ner till jobbet ett par timmar för att lämna över det som jag hade påbörjat och lämna tillbaka lånedatorn jag hade haft hemma. Städade platsen jag suttit på också. Det lilla räckte för att jag skulle få jätteont i magen och bli helt utmattad. Kröp ned i sängen när jag kom hem och gick inte upp förrän framemot kvällen.

Nu hoppas jag bara på lite roligare vårväder framöver!

Sjukskriven

I torsdags var jag hos barnmorskan igen för akupunktur. Jag fick onda sammandragningar/förvärkar medan jag var där och hon såg rejält bekymrad ut. Efter en hög frågor sa hon åt mig att vila och att jag ska sjukskriva mig en vecka. Om jag får regelbundna sammandragningar måste jag ringa förlossningen. Hon var orolig att något är på väg att sätta igång (och jag har ju själv känt lite så den senaste tiden). 

Det var jätteskönt att hon tog mig på allvar även om det blev lite abrupt.

Hur som helst har det känts bättre när jag fått vila. Igår var dock en testdag med ärenden och stort kalas, det var ett stresstest som gav negativt utslag på magen.

Hur det blir efter denna vecka vet jag inte, jag ska till barnmorskan igen på måndag så jag antar att vi utvärderar då. Hon pratade om deltidssjukskrivning men då måste jag träffa läkare först.

Det var i alla fall jättemysigt igår då vi hade gemensamt firande av make & syster som båda fyllt år. Libanesisk mat och musikquiz. :)

Just ja, vi har ju en stackars liten sjukling här hemma också. Kalle har feber, rejäl hosta och rinnande ögon/näsa/mun. Antar att det är förkylning i kombination med att flera nya kindtänder kommer. Stackarn. Häromkvällen hade han 39,9 och kvällen efter 39,7 graders feber. Byxorna har börjat hänga  ordentligt i baken för att han inte äter något. Men han kämpar på och blir lite piggare för varje dag.

En måndagslista, lånad

Nu knycker jag en lista från Fraidi som i sin tur hittat den på andra ställen. 

Nämn något som gjorde dig glad igår: Att Fia har så bra kompisar i grannhusen, att syrran och kusinerna kom på besök.

Vad gjorde du kl 08 imorse: Packade prylar jag sålt på Tradera i väntan på att maken skulle komma hem från hockeyn. 

Vad gjorde du för 15 min sedan: Tittade på Ponyo (film från Ghibli).

Det sista du sa högt: Minns ej.

Det senaste någon sa till dig: "Jag vet inte."

Vad har du druckit idag: Vatten, te, bubbelvatten, varm choklad, alkoholfri öl.

Vad var det senaste du åt: En fräsch Club Sandwich, spontan AW som jobbet bjöd på. 

Vad var det senaste du köpte: Minns ej. Tapas i lördags kväll?

Vad är det för färg på din ytterdörr: Blå.

Vad är det för väder hos dig nu: Kallt, ruggigt, eländigt slaskigt. Lite nederbörd?

Godaste glassmaken: Citron. Kola. 

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja. 

Sover du tungt: Både och.

Drömmer du mardrömmar: Ibland, inte så ofta nu för tiden tack & lov. 

Favoritklädsel: Myskläder hemma. Alternativt klänning och kofta. 

Favoritlåt just nu: "The Kiss" med The Cure.

Vad ser du om du tittar till höger: Min ljuvliga lilla dotter. 

Vad gör dig glad just nu: Att min pappa mår bättre efter att ha varit dålig. 

Vad ska du göra härnäst: Slå mig till ro och lägga upp mina trötta fötter på en pall. 

Höger- eller vänsterhänt: Höger.

Humör just nu: Nöjd, glad, väldigt trött. 

Favoritgodis: Lakrits, citronkola, choklad.

Kläder just nu: Stjärnbyxor från Polarn & Pyret, stickad tröja från Vero Moda.

Sommarplaner: Hemmafix, mycket trädgårdsfix, och så får vi se hur det blir med den nya lilla bebisen. Att vi är hemma tillsammans från maj-augusti ger ju lite extra utrymme. 

Hur många kuddar sover du med: Två, ibland tre. En under huvudet, en som jag lägger åt sidan när jag läst klart och ibland en mellan knäna/under magen. 

Spelar du något instrument: Nja, har gjort, kan nog ta någon ton, men aktivt? Nix.

Morgon- eller nattmänniska: Natt.

Vad är viktigast för dig: Familjen.

Är du kittlig: Jag vet faktiskt inte, jag tycker iaf inte om ifall någon försöker.

Snarkar du: Ibland.

Stjärntecken: Tvilling, eller kräfta. Lite oklart där eftersom jag är född på gränsen.

Äckligaste insekten: Vill inte ens skriva, urk...

Längtar du mest efter just nu: Italien! Vi har tankar på en resa dit efter sommaren men jag skulle gärna åka nu och stanna... hela sommaren? :) Eller nej, men både nu och sen? Vore najs. 

Första arbetsveckan + kalashelg avklarad

Att börja jobba igen... Kan sammanfatta så här:

- kul

- skönt att bara behöva tänka på sig själv på morgonen & under dagen

- jobbigare än jag hade tänkt mig

Jag blev satt i lite akutjobb direkt pga sjuk kollega & de första två dagarna ägnade jag nästan enbart åt det, dvs. en del av mina gamla arbetsuppgifter. Eller ja, första dagen fick jag såklart till stor del ägna åt obligatoriskt teknikstrul. 

Tisdag åkte jag bara hem och hämtade familjen, sen var det treårskalas för barnens kusin Vera.

Onsdag fick jag väldigt ont i magen på jobbet. Hade ont hela kvällen. När jag lagt mig började jag hosta och fick sedan kräkas. :/ Torsdag morgon hade jag tid hos barnmorskan för akupunktur. Blev svimfärdig där. Vi pratade om att jag hade haft så ont och hon såg lite bekymrad ut och nämnde att vi kanske får diskutera möjlighet till sjukskrivning om det fortsätter. Men vi tar en dag i taget sa vi. 

Resten av torsdagen mådde jag tokigt illa. Kräktes flera gånger. Vid lunch gav jag upp, åkte hem och bäddade ner mig i sängen där jag låg hela eftermiddagen med ont och illamående.

Fredag morgon kändes det bättre och jag åkte till jobbet, klarade hela dagen riktigt bra och vips var första (fyradagars...) jobbveckan avklarad. Puh. Känns bra att vara igång men det var inte helt optimalt att dra igång på heltid i vecka 30. :)

Igår var det kalasdag. Först var Fia på kalas som två dagiskompisar ordnade och sedan kom Daniels familj och uppvaktade honom. Födelsedagsbarnet hade själv lagat en fantastiskt god köttgryta och efter den blev det köpefika pga hann/orkade inte baka. Mysigt var det hur som helst.

Så kom söndagen och vi har bara hängt idag. Superlugn dag ända till tretiden då Fia började leka med grannpojken. Först här, sen hos dem, sen kom de tillbaka med en annan grannpojke och hans pappa. Strax därefter kom min syster med sina två tjejer. Haha, snacka om fullt hus. :D Men det var jättekul.

Nu är det lugnt igen och det är dags att ladda för ny jobbvecka. På onsdag ska jag på akupunktur samt lite mätning av mage mm. annars är det nog ganska tomt i kalendern.

Kontorsbesök, shopping och kindtänder!

I tisdags åkte jag & Kalle ned till jobbet för att kolla lite inför jobbstart (på tisdag!). Vi var där i fredags också men då hann jag inte stämma av något pga tidsbrist (kanske hade jag fullt upp att prata med kollegor också...). 

När vi var där i fredags sprang Kalle iväg, jag tänkte att han nog håller sig i närheten men plötsligt hörde jag gråt långt bortifrån... från andra änden av huset kom Kalle tultande, storgråtande. Haha, lilla gubben. Han hade nog kommit lite vilse.

Hur som helst, det kändes jättebra efter besöket i tisdags. Jag slipper mitt gamla åbäke till jobbdator (8 år gammal laptop, tung som en sten) och jag får ett eget projekt. Känns skönt att göra något utanför mitt vanliga, tror det bara blir rörigt om jag skulle blanda mig i det för så kort tid.

Hur som helst, nu när jag ska jobba så måste jag ju ha något nytt att ha på mig, eller hur? :)

Hittade ett par supersköna jeans och en sjysst blus på HM.

Så där ja.

Vårsolen har börjat värma och jag har sett första utslagna snödroppen. Kalles kindtänder börjar äntligen spricka fram, idag var det lite lite vasst i överkäken. Annars har han fortfarande bara fyra tänder uppe och fyra nere. 

Imorgon blir det besök hos barnmorskan och sedan shoppingcenter med barnen och mamma.

Våren smyger runt hörnet

Ja det är inte riktigt vår än, men den är sannerligen på gång. Imorse var det kyligt (igår ännu kallare med -7) men idag när jag faktiskt kunde gå till och från dagis utan att gråta av smärta så såg jag både videkissar på gång och stora magnoliaknoppar.

Igår träffade vi våra skuggor, alltid ett kärt återseende. :) (Oj, kolla vilken lång skugga jag har mamma!)

Kalle har gått runt och varit ganska ilsken de senaste dagarna, kindtänderna kommer aldrig (han är 16 månader nu och har bara 8 tänder) och det är nog en hel del frustration (han förstår allt och kan jättemycket men han är trots allt inte lika stor som storasyster).

Jag har 1 ½ vecka kvar innan jag ska börja jobba igen. Heltid. Jag hinner faktiskt knappt tänka på det. Om tre månader (89 dagar) har vi en till bebis. Undrar hur mycket jag hinner tänka då? :)