Jag svarade på ett inlägg hos hejhejvardag om hur barnen har fått sina namn och tänkte att jag ska lägga in det här också. Jag har säkert skrivit om det förut och det är säkert så att jag minns lite fel, men så här minns jag det:
Kan först säga att vi inte visste kön innan på något av barnen (vi ville blir överraskade).
Barn 1: dotter! Vi älskar film och kom på Ingrid (Bergman). Toppen! Hon hette Ingrid i 2 dagar, men jag glömde hela tiden bort namnet och det liksom tappade... så vi bytte, till: Greta! (Garbo). Vi var helnöjda, mamma nojade (elak släkting) men vi stod på oss ...i 2 dagar! Sen kändes det helt fel. Hon var ingen Greta!
Jag har en systerdotter som är 10 år äldre än min tjej och när hon var bebis kallade jag henne Fia (vet ej varför). På BB (där vi fick vara rätt länge pga gulsot) började jag kalla henne Fia och i en hormonell gråtattack hasplade jag ur mig att hon är en Fia - en Sofia - och sen var det bestämt. Sofia Emma (efter mig) Kristina (släktnamn på båda sidor). Min Fia sedan dess! :)
Barn 2: Son! Aldrig trodde jag (yngst av 3 döttrar) att JAG skulle få en son! Jag var chockad! Men han var ljuvlig! En liten professor. Vi hade rätt många idéer, så många att jag tänkte att det får bli dubbelnamn! Ja men såklart! Vi spikade dubbelt och det blev Karl-Axel (Erik efter pappas andranamn, Einar efter min farfar).
Bonus: När vi berättade alla namn för min pappa sken han upp: vi hade namnet på min farfar och allas hans bröder: farfar Einar och hans bröder Axel, Karl & Erik! Älskar't! :)
Barn 3: En till son!! What! Jag var helt säker på flicka och helt oförberedd. Lätt chockad faktiskt. :D
Vi hade noll bra förslag. Allt, precis allt, föll platt. När pojken, denna ljuva lilla varelse, var en vecka gammal åkte vi på bröllop (han skulle enligt mina beräkningar ha varit född flera veckor tidigare så vi hade tackat ja och jag såg ingen anledning att ställa in).
Hur som helst, dagen efter bröllopet (lyxigt sådant på fin anläggning så vi sov kvar) promenerade vi runt med vår lilla skatt och träffade på en vän. Berättade att vi inte hade ngt namn och frågade halvt på skoj om hon hade ngt förslag...
- det hade hon! "Malte" sa hon ganska snart. Ja men självklart kände vi! Vi tycker om öl, maken brygger själv och är ölnörd, namnet har gamla anor (jag är historienörd) och det var bara helt perfekt.
Malte Johan Anders (mellannamnen = släktnamn på båda sidor).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar