Kontorsbesök, shopping och kindtänder!

I tisdags åkte jag & Kalle ned till jobbet för att kolla lite inför jobbstart (på tisdag!). Vi var där i fredags också men då hann jag inte stämma av något pga tidsbrist (kanske hade jag fullt upp att prata med kollegor också...). 

När vi var där i fredags sprang Kalle iväg, jag tänkte att han nog håller sig i närheten men plötsligt hörde jag gråt långt bortifrån... från andra änden av huset kom Kalle tultande, storgråtande. Haha, lilla gubben. Han hade nog kommit lite vilse.

Hur som helst, det kändes jättebra efter besöket i tisdags. Jag slipper mitt gamla åbäke till jobbdator (8 år gammal laptop, tung som en sten) och jag får ett eget projekt. Känns skönt att göra något utanför mitt vanliga, tror det bara blir rörigt om jag skulle blanda mig i det för så kort tid.

Hur som helst, nu när jag ska jobba så måste jag ju ha något nytt att ha på mig, eller hur? :)

Hittade ett par supersköna jeans och en sjysst blus på HM.

Så där ja.

Vårsolen har börjat värma och jag har sett första utslagna snödroppen. Kalles kindtänder börjar äntligen spricka fram, idag var det lite lite vasst i överkäken. Annars har han fortfarande bara fyra tänder uppe och fyra nere. 

Imorgon blir det besök hos barnmorskan och sedan shoppingcenter med barnen och mamma.

Våren smyger runt hörnet

Ja det är inte riktigt vår än, men den är sannerligen på gång. Imorse var det kyligt (igår ännu kallare med -7) men idag när jag faktiskt kunde gå till och från dagis utan att gråta av smärta så såg jag både videkissar på gång och stora magnoliaknoppar.

Igår träffade vi våra skuggor, alltid ett kärt återseende. :) (Oj, kolla vilken lång skugga jag har mamma!)

Kalle har gått runt och varit ganska ilsken de senaste dagarna, kindtänderna kommer aldrig (han är 16 månader nu och har bara 8 tänder) och det är nog en hel del frustration (han förstår allt och kan jättemycket men han är trots allt inte lika stor som storasyster).

Jag har 1 ½ vecka kvar innan jag ska börja jobba igen. Heltid. Jag hinner faktiskt knappt tänka på det. Om tre månader (89 dagar) har vi en till bebis. Undrar hur mycket jag hinner tänka då? :)

Hos barnmorskan och första vårdagen

Igår var det regntungt och mörkt ute redan kl. 14. Idag däremot, är det vår. Solen lyser, fåglarna kvittrar, man kan riktigt se hur det spirar i marken.

Jag gick en promenad med Kalle. Halvvägs till dagis och tillbaka hem. Det är inte långt, några hundra meter, men nu är bäckenet och ryggen paj. :( Ska plocka fram foglossningsbältet för det har jag inte gjort än, minns dock att det inte gjorde så stor nytta sist men jag håller tummarna för bättre nytta nu.

I alla fall: i fredags var jag på besök hos barnmorskan, det första sedan i höstas. Jag berättade om min extrema trötthet och min foglossning. A: inte så konstigt (trots hyfsat järnvärde) eftersom det är tredje graviditeten och dessutom ganska tätt efter den andra + att jag inte sover så jättebra. B: hon pratade om att prova akupunktur.

Alla värden var bra men jag hade lite äggvita i urinen. Hb 119. Blodtryck 136/79. Blodsocker 5,2. Hjärtljuden swishade upp och ned men hon fick det till 135 hur som helst. Jag har lägesyrsel kunde vi konstatera och fick huvudvärk när jag skulle lägga mig ner? Men på det stora hela är det bra. Lättretlig livmoder pratade hon om förresten, det gjorde hon sist med iom. att jag hade smärtsamma sammandragningar i ganska stor mängd. 

Maken och dottern är bortresta och jag vilar mig så mycket jag kan under tiden. :)

Hej februari!

Januari svepte förbi fortare än jag hann förstå. Från mildväder till iskyla till mildväder igen.

Från långledig familjetid till jobb & dagis igen.

För mig var januari en trött månad, men ingen tråkig månad.

Nu ska jag vara föräldraledig en månad till och sedan ska jag tillbaka till jobbet. Det är med blandade känslor eftersom jag snart går hem igen. Jag ser fram emot det, men samtidigt vet jag att jag kommer ha svårt att ge allt den tid jag är tillbaka. Jag ska göra mitt bästa. :) 

Den lilla gossen har varit lite kinkig på sistone, inte ätit så bra osv. Han har, vid 16 månaders ålder, fortfarande bara fyra tänder uppe och fyra tänder nere. Det är dock knöligt i munnen och finns vissa tecken på att det är på gång. Jag hade jätteont när jag fick mina visdomständer i 20-årsåldern så jag har full förståelse för om det är jobbigt för di små.

I lördags var det dags för kalas, första kalaset som Fia var bjuden på till en kompis utanför familjen. Hon var superpeppad, vi hade hittat frostpapper till paketet och hon fick ha sina glitterstrumpor. Total succé. Jag lämnade henne kl. 14 och hämtade kl. 16 och alla inblandade var supernöjda. Barnen (många sådana, respekt till föräldrarna!) hade haft så kul att de inte hade hunnit med någon av lekarna de hade tänkt ordna. :) 

Igår ville Fia hem till grannen och leka. När maken skulle hämta ville hon inte följa med och grannen frågade om hon fick stanna på middag. Yes, såklart! Vi fick en jättelugn em/kväll och Fia hade superkul. Win win.

Nu ser jag fram emot fredagens besök hos barnmorskan, jag vill veta vad jag har för värden. :)

Smygtitt på Oona + lite shopping

Igår var vi på ultraljud igen. Det skulle ha varit idag men de verkar dubbelboka rätt friskt så vi fick byta dag. Vi var ju egentligen bara där för att mäta men vi fick några små glimtar. Jag vet inte hur bra det syns för andra men det man ser är nedre delen av Oonas ansikte. Mitt i bilden ser man, nerifrån, haka, mun och näsa. :) 

Oona är alltså vad Sofia har bestämt att bebisen ska heta. Kalle hette ju Olga (O-lga, inte Å-lga) innan han kom ut och visade sig vara en kille.

Hej hej Oona!

I fredags var vi ner på stan och handlade lite på Polarns rea. Fia fick en klänning. Oona fick ett par bodys och ett par byxor.

Kalle drog storvinsten, till honom hittade jag ett par Kavatskor jag suktat efter. Så himla snygga! Extra kul eftersom han är precis galen i skor.

I princip all snö har smält bort på ett par dagar. Från -20 till +7. Sofia tog sina vinterkängor igår, jag tänkte inte så mycket på det mer än ett flyktigt "det går nog bra". Det gjorde det inte. Jag har aldrig varit med om ett par så dyngsura kängor. Ojoj.

Jag somnade och vaknade med huvudvärk. Illamående och lite ont i magen. Foglossning. Tröttheten som aldrig ger sig. På mammafronten inget vidare alltså. 

Roligare var att vi hittade Fias första kalasinbjudan från en dagiskompis i brevlådan igår. :)

Tisdag igen, nedräkning mot jobb

Det har inte hänt så mycket spännande på sistone, det har det inte...

Det har varit fortsatt kallt, min telefon har visat allt från milda -6 till bitande -24 grader. Jag har inga överdragsbyxor som passar kring min runda mage så jag håller mig helst inne i mesta möjliga mån (förutom då när jag måste gå till synes ändlösa promenader för att Kalle ska somna, och alltid händer det något precis när det är på gång). 

A ja, hur som helst, nu har jag börjat räkna ned till dagen då jag ska börja jobba igen. Det känns smått overkligt, förmodligen för att jag kommer tillbaka så kort tid. Två månader cirka.

Idag är det 41 dagar kvar. Knappt 6 veckor.

Annat spännande som händer: drygt en vecka till nästa ultraljud, 2 ½ vecka till nästa besök hos barnmorskan (dvs. det första sedan inskrivningen). Rafflande. :)

Jag är lite lite piggare, vet ej om det beror på att jag börjat med järntillskott igen. Jag vill inte ta det men det är nog så illa tvunget. 

I eftermiddag börjar Fias balett igen. Det ser vi fram emot!

Åter till vår vardag

Det har varit några tuffa nätter. Vi har börjat turas om att ta nätterna (när Kalle vaknar) men jag drog nitlott förra veckan. Vaken 2-4 häromnatten, sen fick jag en fri natt, vaken 3-6 mot söndag, natten därpå låg både jag och Daniel (men inte Kalle) vakna vid 3 och inatt väcktes jag (vi?) av plogbilen som dundrade fram kl. 01.30 på natten! Vad tusan?! Sen kom den igen på morgonen...

Hur som, vi kom iväg till dagis, Fia var jättepeppad och försvann iväg som en blixt med kompisarna. Härligt. Jag gick en lång promenad med Kalle för att få honom att somna och yes! det funkade. Funkade sämre för min foglossning och det där stället bakom öronen som har en förmåga att börja värka om det blåser kallt (trots bara -1 grad och varm mössa). 

Men nu sitter jag här i lugn och ro med en stor kopp te och bara njuter av tystnaden.

Burr!

-20 grader har vi haft idag, fast det har jobbat sig upp till -15 under dagen för all del.

Inne lider vi inte av kylan, tvärtom. Jag har lätt feber och svettas i mitt linne, Fia har skuttat runt i bara trosor hela dagen trots upprepade försök att få på henne kläder. Naturbarn.

Hur som helst, vi har stannat inne idag. Fia är hostig, Kalle snorig och jag lite extra seg efter att ha brottats med ostyrig Kalle mellan 2-4 inatt.

Hade det inte varit så illans kallt hade jag tänkt ta med barn och mormor till Åsby trädgård samt Åsby Kött & Vilt, men det får helt enkelt bli en annan dag.

Nu borde jag skala potatis. Det borde jag.

V22 och den stora tröttheten

Jag kommer fortsätta gå efter mina datum när det gäller bebisen. Att damerna på specialistmödravården är av en annan åsikt får stå för dem.

Idag är jag alltså i v22 (v21+1) och jag är s å  h i m l a  t r ö t t.

Det där med att man plötsligt ska må mycket bättre och bli piggare i andra trimestern har ju stämt förut, men inte den här gången. Ok, jag mår inte fullt lika illa längre, men det är ganska ofta ändå. 

Tröttheten är fascinerande.

Sömn har för övrigt varit temat för det här jullovet. Vårt långa härliga lov som nu är över, snyft.

Vi har sovit i skift, till och med Kalle sov till 9.30 en dag, men annars har vi turats om att gå upp med Kalle och så har den andra (och oftast Fia) fortsatt sova. Mest har jag fått sova, tack älskade maken!

Hur som helst, vi har kommit drygt halvvägs i graviditeten. Foglossningen kommer och går men oftast som hugg och har inte suttit i längre än ett par-tre dagar åt gången som längst. 

Om knappt två månader börjar jag jobba igen, för att sedan sluta jobba efter ytterligare två månader. Jag förstår att min chef tycker att det känns lite onödigt (han har inte sagt det rent ut men det märks).

För övrigt visade min telefon -18 grader imorse! Hoppsan.

En annan sak: jag minns inte vilken dag vi sa att Fia ska komma tillbaka till dagis. Imorgon eller på tisdag? Det har varit stängt på avdelningen så jag har inte kunnat ta reda på det heller men förhoppningsvis får jag ett mail imorgon bitti.

Surkål, små tyska vita korvar & stark senap till middag. Mums.

Sen avslutar vi lovet med de två sista avsnitten av Solsidan och lite cheddar.

Fint så.

Gårdagens utflykt: Nötknäpparen

Igår tog jag, Fia & mamma tåget till Stockholm för att gå på kungliga operan och se Nötknäpparen. Det var första gången Fia skulle gå på balett. På stationen i Västerås träffade vi Fias balettfröken som också skulle gå på föreställningen (tre av hennes fd elever skulle uppträda).

Vi började med lunch på Lucky Garden som är något av ett favoritställe. Vi hann med en tur i Hötorgshallen och sen började vi gå mot operan. Tyvärr var det så fullt när jag bokade platser att jag inte hade några alternativ, därav ganska dåliga platser med begränsad sikt. Vi gjorde det bästa av det, jag stod t.ex. vid en pelare första akten. Efter en stund kom jag på att utrymmet framför pelaren, på raden nedanför, vore perfekt för Fia att stå på för bättre sikt.

Jag knackade mannen framför (nedanför) oss på axeln. Han talade inte svenska... jag förklarade på engelska och han sken upp: självklart! Inga problem! Jag lyfte ned Fia och han tog emot. Sen stod Fia mot räcket medan mannen och hans tjej turades om att hålla om Fia. 

Fia var helt fascinerad av första akten. I pausen började vi prata med det snälla paret och det visade sig att de var från Irland, Dublin närmare bestämt. De föreslog att vi skulle byta platser så det gjorde vi. Andra akten var Fia aningen mer rastlös: hon ville nämligen också dansa! :)

Hon dansade så gott hon kunde i mitt knä, haha.

Lite mat på tåget hem och sedan hade Fia massor att berätta för sin pappa när vi kom hem vid åttasnåret på kvällen. 

En jättehärlig dag, dock isande kall! Det snöade och blåste och var riktigt ruggigt.

Fia var lika imponerande som sist vi var i Stockholm. Inte ett gnäll, inte ett klagomål. Bara glad, nyfiken och entusiastisk. När baletten var slut var hon besviken att det inte var mer & nu är hon taggad för att gå på fler föreställningar. Jättekul! ;)