söndag 18 september 2011

Lyckans minut



Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan prick?

Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år på denna enda minut.


(Erik Lindorm)

6 kommentarer:

Alexandra sa...

å vad fina ni är!

Frida sa...

superfina! vi måste boka in en dejt snart framöver!

Omentjej sa...

Alex: Tack! :)

Frida: Ja verkligen! :)

Camillas dagar sa...

Åh, så fina ni är och vilken fin dikt. ♥
Kram!

Fifi sa...

Vad fina ni är!

Jag har skrivit lite om att åka tåg med bäbis :)

Omentjej sa...

Camilla: Tack! Mm, dikten är verkligen fin! Kram!

Fifi: Tack! Å vad bra, tack för det!