Ärende ner på stan på lunchen bara
för att jag älskar att se & höra de glada
studenterna.
Ok, då får jag väl skylla mig själv, men
när man snällt ber folk som står längs gatan
för att titta om att få komma fram för att
kunna korsa gatan och blir ignorerad - FEM
GÅNGER av samma personer, då blir man
(om man heter Emma, fast Lilla My var på
förslag) förbannad nåt så djävulskt!
Blev 10 pers. plötsligt döva samtidigt, eller
blev jag osynlig? Som sagt - ibland är jag
glad, ibland riktigt tokarg. Över ingenting. =)
2 kommentarer:
Lilla My borde ha hoppat upp o ner o fräst åt dem! Trots student bör man ha visst hyfs kan tyckas:(
Mie: Ja, jag kom på det försent. Hade känts mkt bättre om jag fräst direkt åt dem i stället... Men nu är det fredag em. iaf. Alltid något! =)
Skicka en kommentar