tisdag 14 februari 2012

Utan hämningar


Det är nästan så att hon tar ett kliv upp i trappan. Ujuj.
Stadig är hon dessutom, och helt orädd.
Mamman däremot har hjärtat i halsgropen och tittar på
med skräcklblandad förtjusning. Det är fascinerande.
Och läskigt.

Alltså, det är grind på gång och ingen tror väl att vi släpper
henne lös utan uppsikt? ;) Vi har koll, jag lovar.

3 kommentarer:

IngelaMollly sa...

Nu går det undan vill jag lova =) Kram!

Fifi sa...

Ja, herregud, det blir små blåmärken varje dag just nu...

Omentjej sa...

Molly: Verkligen! Kram!

Fifi: Ack ack, de små liven! :D