Det är nästan så att hon tar ett kliv upp i trappan. Ujuj.
Stadig är hon dessutom, och helt orädd.
Mamman däremot har hjärtat i halsgropen och tittar på
med skräcklblandad förtjusning. Det är fascinerande.
Och läskigt.
Alltså, det är grind på gång och ingen tror väl att vi släpperhenne lös utan uppsikt? ;) Vi har koll, jag lovar.
3 kommentarer:
Nu går det undan vill jag lova =) Kram!
Ja, herregud, det blir små blåmärken varje dag just nu...
Molly: Verkligen! Kram!
Fifi: Ack ack, de små liven! :D
Skicka en kommentar