Om en inte så harmonisk utflykt

Natt med klarvaken bebis (mellan 2-5.30 ville
Sofia prata/prutta/äta). 7.20 var det matdags igen.
En timme senare mat igen. Osv.

Fialiten har ätit eller haft ont i magen mest hela dagen.
När hon somnat vid 11.30 drog vi ner på stan. Hann inte
så långt, inne på Indiska gav hon hals... mamman skyndar
tillbaka till bilen, börjar bli lite småsvettig. Fuktigt väder
och kofta, gallskrikande bebis på det, tjohej.

Fia blir nöjd, vi återvänder, ska ha en pytteliten kofta på
HM (där har man börjat bygga om, vilken förvirring,
dessutom låg ngt skydd på golven så att det kändes som
sjögång, det rörde sig på ett väldigt läskigt sätt). I kassan
börjar Fia illvråla. Gah! Men så blir hon nöjd och vi börjar åka.

Kommer på att vi ska göra en sak till. Pappan lämnar
mor och sovande (yes!) barn i bilen. Barnet vaknar och
är otröstligt. Maj lord. Amning på gatan i stan där alla
coola kids och unga människor håller till. Hej och hå.

Fia verkar nöjd, vi åker, hon vrålar. Sedan somnar hon
helt plötsligt, vi tänker att pappan ska springa in på Ica och
köpa tre saker. Nej. Vaknar, vrålar, panikslagen bebis
och ännu svettigare mamma.

Stackars lilla barn, hon har varit förskräckligt gasig och
måste ha jätteont som hon har skrikit och gråtit.
Nu gråter hon med tårar dessutom. Hjärtskärande.

Till slut somnade hon i mitt knä och nu sitter jag och
pustar ut... Ville skulle ju bara ner en snabbis på stan...