Kryddar inlägget med en bild på lilla grodan.
Igår var vi på jobbet, gratulationsfika med "fikaklubben"
(dvs. min avdelning, vi som brukar fira varandra privat).
Fia blev beundrad och fick en kanin i samma storlek som hon själv,
mamman fick smarrig bulle från surdegsbageriet och trevligt sällskap.
Lilla grodan hade klänning på sig och "fågelbyxorna".
Efter fikastunden åkte vi på jakt efter 80-talskläder
till en fest och hann lagom hem till våra middagsgäster kom.
Två pojkar på ca 3 resp. 1½ år. Jag blir så stressad när
de nästan bankar sönder bord och andra saker, kladdar ner mattan
med bär och soffan med äpple, gnuggar otvättade ansikten i
våra vita kuddar (som jag hade tänkt plocka bort men glömde).
Förlåt förlåt för gnället, jag är bara inte van. :)
Bortsett från att jag hade hjärtat i halsgropen var det
mycket trevligt, föräldrarna tillhör våra bästa vänner.
Idag är vi inne på sista dagen av vår långa gemensamma
ledighet. Mycket tråkigt att Daniel börjar jobba igen,
vi har haft två underbara månader.
3 kommentarer:
*fniss*... känner igen mig. Gillar inte då folk röjer runt hos mig heller. :)
Inte jag heller och varje gång har jag glömt plocka undan sådant vi är rädda om..
Häromdagen hade vi besök av kompis med barn. Rätt som det var kom minstingen med två utav Maltes nya, fina och än så länge oanvända skallror i munnen..Då kände mamman sig lite ledsen och tvättade förtvivlat leksakerna när besökarna gått hem..grr
Camilla: Skönt att vi är fler! :) Kram!
Smakbitar: Ånej, fy vad trist! :( Jag blir också jätteledsen för sånt! Och när allt ska in i munnen.., jobbigt. Minstingen bankade sönder en mistel i keramik som jag fick i konfirmationspresent. Den är inte trasig, men kantstött. Nu ligger den i ett skåp.
Kram!
Skicka en kommentar