1:a advent

Vilken mysig första advent vi har haft. Förmiddagen ägnades åt att baka (jag) och städa (maken). Jag bakade lussekatter och kärleksmums, igår kokade jag chokladkola. 

På eftermiddagen hade vi lite kombinerat adventsfika/försenat kalas för Kalle (vi fick ställa in hans kalas då jag var för sjuk och sedan har det inte blivit tillfälle). 

 Medan jag bakade tre plåtar med lussekatter...

 ...gjorde Fia två egna bullar. Eller, åtminstone den ena var en "snigelbulle".

 Lite adventspyntat i köket blev det också. 

Amaryllisen har fascinerat Fia ända sedan jag köpte den. "Den har växt!" "Nu har den växt ännu mer!" Osv. :) Fint att den slog ut precis lagom till idag.

Efter fikat åkte mamma och jag ner på stan och gick på musikgudstjänst i domkyrkan. Det var så vackert att jag nästan började gråta. I bänken framför oss satt en galet söt liten tjej på ca ett halvår och jag fick sådan bebislängtan att jag bara ville hem och krama Kalle.

Nu njuter vi av ett, för tillfället, ganska välstädat hem.

Glad första advent!

Plötsligt händer det...

Jag är inte jätteflitig på att plantera om mina växter... stackars gröningar! För närvarande har jag knappt några växter inne heller pga barn som klättrar på fönsterbrädor, river i blad, river ner krukor osv. 

Men de stackare jag har förtjänar ju ett bättre öde än att sakta tyna bort kan man tycka.

I torsdags hade blomsterlandet nyöppning på ny adress här i gurkstaden så jag drog med mig mamma och barnen dit (och Kalle drog ner en vas och sönder ett blad... ajaj). Hur som helst köpte jag ny jord, nya krukor till murgrönan, hyacinter osv. 

Sen fick de däringa grejerna stå, i en kasse... till idag. :)

Inte nog med att jag planterade hyacinterna (som blivit lite krokiga där i kassen) och 2 krukor murgröna, jag slängde med resten av växterna när jag ändå höll på. Och nu känner jag mig såklart sjukt nöjd. :D Tänk vad lite det krävs ibland...

Första ultraljudet (det blir fem till!)

I onsdags fick vi se vår tredje lilla filur för första gången. Det var en riktig liten sprattelfisk som inte riktigt ville samarbeta. Väldigt skönt att få se den och att allt verkar bra.

Det här var det första ultraljudet i den tillväxtstudie jag är med i så barnmorskan kollade inte själva bebisen så noga, hon hade fullt upp med att försöka mäta. Nästa UL (som är rutinultraljudet) kommer vi att kolla mer noga på alla organ osv. 

Det lustiga var att hennes mått flyttade fram beräknad födsel ganska långt. Så långt att det till och med är omöjligt. :) 

Jaja, vi ska såklart mäta igen nästa gång som är den 14 december. 

Därefter blir det ultraljud i v22, v31, v38 samt v41. Fast det sista hoppas jag slippa!

Helgen som gick

Lilla bokmalen

Fredag 13 november var en prima dag. Jag fick gå på stan med syrran, utan barn, och kom hem med ett antal påsar varav ett par var till mig själv. :) Kvällen blev lugn och allt var fint.

Natten till lördag vaknade jag runt tresnåret. Av någon anledning började jag kolla fejjan. Såg vad som hänt i Paris... Så fruktansvärt, som en mardröm. Plötsligt kändes, och känns, krig och terror så nära. Oro för framtiden, vad ska mina barn växa upp i för värld? Min fredagslyx kanske snart är ett minne blott? Men samtidigt har väl alla föräldrar känt så någon gång... och inte ska väl rädslan få segra? Jag såg ett ljuvligt klipp med en liten pojke och hans pappa som kom fram till att blommorna och ljusen som folk placerat ut är där för att skydda oss. Fin symbolik i det, det är kärleken och gemenskapen som ska vinna, inte hotet och hatet.

Lördag fortsatte jag som om inget hänt med shopping. Kalaskläder till barnen och nya skor till mig. En försvunnen påse kom till rätta med hjälp av vänliga människor. 

Vi körde på med kärlek och gemenskap på lördagkvällen. Ett gäng underbara, roliga & smågalna tjejer sammanstrålade på stan för drinkar, middag och dans. Roligaste kvällen på länge och en riktig energiboost!

Jag somnade inte förrän kl. 2 och trots att jag kände mig bakis dagen efter (jag drack trots allt tre drinkar, alkoholfria men ändå!) så fick vi mer gjort hemma än på länge, både inne och ute.

Sammanfattningsvis var det en himla bra helg för mig, trots det fruktansvärda i Paris.

Peace & Love!

Gräsänka, del 2

Maken hade knappt kommit hem från sina tre veckor i Kanada när han berättade att hans chef ville skicka honom utomlands på jobb i två dagar. Helst redan veckan därpå!

Nu blev det inte så snabb avresa, men i måndags morse åkte maken till jobbet & därifrån direkt till Arlanda varifrån han är på väg hem nu i skrivande stund. Två dagar blev alltså i princip fyra dygn. Tur att jag fick ha honom hemma ett tag emellan i alla fall.

Det har hur som helst gått bra, jag har inte varit lika mördande trött. En sak har dock varit extremt jobbig: barnen har somnat mellan 22-23 varenda kväll! Vad är det frågan om? Igår var jag dessutom tvungen att ha Kalle i famnen h e l a kvällen. Han är väldigt mammig just nu. Underbart är det ju när han kommer kobent springande med sina små mjuka armar uppsträckta och ropar mamma med världens flin. Mindre underbart när han biter mig (hårt) i kinderna och på halsen eller nyper mig hårt på halsen med sina vassa små naglar. Jag har rivsår och röda fläckar överallt. Tough love.

Ja, jag ska ju inte gnälla. Fia är helt ljuvlig och ägnar kvällarna åt att pyssla, framför allt skriva. Hon skriver och skriver och skriver

...och det gör visst jag med nu fast jag skulle lägga mig. Godnatt då! :)

Extra extra! 1+1=5

Jag har varit enormt trött den här hösten, detta trots att jag klarat mig undan höstdepp.

Det har sina anledningar. Jag har mått illa också. Väldigt illa. 

Japp! I vår blir vi fem i familjen!

Jag som kommer från en trebarnsfamilj har alltid velat ha tre barn själv så jag är överlycklig. Att jag bara hinner jobba ca 2 månader mellan denna föräldraledighet och nästa är en världslig sak. Något riktigt fint med detta är att när nästa bebis kommer är Daniel föräldraledig med Kalle och vi kommer alltså få mycket tid tillsammans att lära känna den nya lilla i början.

I mitten av maj är det tänkt att filuren ska komma till oss, en tredjedel av tiden har redan passerat.

November inleddes på Hovet

Så kom november, efter en i princip regnfri oktober. Unheard of.

Allhelgona uppmärksammades med kyrkogårdsbesök.

Halloween skippade vi och fick inte ens besök av små barn trots att vi garderat oss med godis och Fia hade laddat järnet för att få öppna och dela ut dessa karameller.

Första november. Efter att ha hjälpt mor & far förbereda inför kommande (nu avklarat) fönsterbyte lämnade vi våra barn där och åkte till Stockholm. Daniel hade hittat en liten restaurang med bra betyg strax innan vi var framme och vi gick nöjda därifrån (jag; asiatisk sallad).

Mot Globen, eller ja Hovet då. Jag fick biljetter till The Prodigy när jag fyllde år och jag var inte en så udda fågel på plats som jag trodde. Missförstå mig rätt: jag gillar verkligen The Prodigy men jag trodde publiken skulle vara tuffare än den var. De flesta var, såklart egentligen, ungefär i vår ålder.

Förbandet var en DJ som spelade bra musik och konserten uppfyllde alla förväntningar. Jag var riktigt peppad och väldigt nöjd efteråt. Egentligen borde jag ha dansat järnet men jag gjorde inte det. :)

Jag sov som en klubbad säl och måndag morgon hämtade jag mina små skatter igen. Första övernattningen för Kalle och det gick jättebra. Så skönt!

Denna vecka har rusat fram i någon slags dimma. Kalle är snorig och klängig (kindtänder på g), Fia är uppe till halv elva-elva på kvällarna, hemmet är stökigt och jag vill bara sova. Men det är fint ändå, vi mår bra och det är huvudsaken. :)

Höstlov

Man vet att man inte har skolbarn när man kommer till dagis och inte fattar varför när fröken säger att det nästan inte är några barn där idag. Va? Jaha, höstlov!!

Ändå träffade jag min höstlovslediga systerdotter igår. Noll koppling. Har sovit för lite och hela den här dagen har varit en stor huvudvärksdimma.  Verkade hur som helst mysigt med en liten grupp och Fias dagisbästis var där så allt var frid och fröjd.

När Kalle tog sin tupplur låg jag under mitt täcke och tänkte att det inte fanns en chans att jag skulle kunna komma iväg på mötet som jag hade sagt att jag skulle försöka vara med på.

När det var 25 min kvar bestämde jag mig för att det fanns det visst. Jag var osminkad och byxlös, Kalle behövde ny blöja och andra kläder, vagnen låg i garaget och på jobbet är det numera p-automat. Tar ca 10 min att åka dit. Jag kom fem min. sent. Ingen aning om hur jag hann faktiskt. Jag hade tom. fått på mig parfym och packat matsäck till Kalle.

Lunchade med syrran, handlade på Ica, hämtade Fia och hoppades på en lugn em. 

Fia var på sitt allra påhittigaste humör när vi kom hem. Hon har klättrat på bänkar, bord, soffor och fönsterbrädor. Efter att ha slängt alla soffkuddar/dynor på golvet kom Kalle på att han kunde klättra upp och ställa sig på fönsterbrädan och rycka i handtagen till fönstren. Hej huvudvärken... 

Det var bara början på alla påhitt. Nu har allting lugnat ned sig och Daniel har kommit hem, tom. huvudvärken är mindre pulserande.

Tidigt i säng, nya tag imorgon.

Helgen som gick

Vilken magisk Oktober vi har haft! En enda gång har det regnat och då var det bara några få stänk. Vackra soliga dagar med knallblå himmel och bäst av allt: inga äckliga mördarsniglar som man måste väja för hela tiden.

I fredags var det äntligen dags att hämta maken på Arlanda. 9.15 skulle de landa och jag hade ställt klockan på 6 för att vi skulle hinna ordentligt. Klockan 4 vaknade Kalle och var jätteledsen, sen låg vi alla tre i samma säng och ingen sov. Gah! 

Vid 6 somnade barnen och jag låg kvar en halvtimme extra.

När vi väl åt frukost och det började kännas som vi skulle hinna messade D om att de missat sitt anslutningsflyg. :( På ett sätt var det skönt att jag fick lite mer tid att ta det lugnt, men det sura var ju att vi haft en sådan morgon och ändå fått pallra oss upp när det väl lugnat ned sig.

Hur som helst: ny tid på Arlanda blev 12.20. Körde E18 nästan hela vägen men svängde av vid Sigtuna på mammas inrådan (hon ställde upp som sällskap, tusen tack!). Gick hur smidigt som helst, hittade en parkeringsplats ute och var på plats i lagom tid.

Natten till lördagen var en av de bästa nätterna jag kan minnas. Jag sov som ett barn. Slappnade av totalt. D gick upp med Kalle när han vaknade och jag trynade vidare till... nio? Eller däromkring.

Igår var vi på stan, spontanköpte superbra varma vantar till Fia. Rosa. Alla nöjda. Åt yakiniku och sushi. Alla nöjda. (Fia åt elva bitar). Uträttade lite mer och sedan hem för ombyte. 

Världens bästa Ebba fyllde nämligen år igår och vi blev bjudna på ett urmysigt kalas! Tidvis väldigt stojigt. ;) Blev senare än vanligt för barnen och lite sovmorgon imorse (lite extra för mig).

Idag har jag mått dåligt, känt mig riktigt sjuk, men jag tror det är en reaktion på att jag nu kunnat slappna av. Jag är ju fortfarande inte frisk från min evighetssjuka men det här är något annat. Extremt trött trots (eller pga) mer sömn. 

Jag har i alla fall lyckats fixa lite inne, fått undan en del saker och tvättat mer än det allra mest akuta. Nu ser det aningen mer ok ut på nedervåningen i alla fall. Finns hopp. 

Det har varit en fin helg, jag har saknat min man och han är verkligen den finaste maken och pappan man kan tänka sig, så underbar och älskad!

Vi närmar oss slutet...

Snart är denna gräsänkeperiod över. Det har gått jättebra, långt över förväntan, men nu är jag tröttare än jag någonsin varit tror jag. Två dagar till, sen packar jag in guldklimparna i bilen och kör till Arlanda för att hämta min man.

Under dessa snart tre veckor har jag:

- inte fått en enda hel natts sömn

- alltid haft minst ett, ibland två, barn i en enkelsäng (jag har sovit på kontoret)

- vaknat varje dag med huvudvärk, hosta och igentäppta bihålor (blir jag någonsin frisk?)

- sett Kalle utvecklas från sina första stapplande steg till en fullfjädrad hjulbent liten fotgängare

- haft massor med mys med mina älskade små

- videopratat med maken nästan varje dag

- saknat samma make massor massor

osv.

Jag har inte (så gott som iaf) städat, knappt lyckats plocka i & ur diskmaskinen, knappt hunnit tvätta. Det ser ut som en tornado dragit fram i vårt hem och när barnen väl har lagt sig på kvällen orkar jag max se något kort innan jag stupar i säng.

Det har varit utmattande men också mysigt.