Icke kry, icke det minsta

Jag kröp i säng ovanligt tidigt igår efter en extremt seg och icke alls minnesvärd dag.
Sov som en stock.

Blev väckt av mannen. Kunde inte gå upp, kunde inte ens reagera. Fia klättrade på mitt huvud i flera minuter (?) utan reaktion från sin mamma. Tragglade mig ur sängen för ett toabesök och vinglade genast tillbaka till sängen. Ont i hela kroppen men mest nacke och huvud och svalg. Skakis. Darrig. Kraftlös.

Vaknade med ett ryck vid nio och fick panik över Fia: var är hon? Vad gör hon?
Sen kom jag ihåg, och hörde av mig till jobbet.

Otäckt att känna sig så borta. Den här dagen blir inte heller minnesvärd. Jag sover/slumrar bort den.
Såg del 1 av "Girls" på svt play. Ska se fler avsnitt, kan nog vara värt. Om jag orkar hålla ögonen öppna ska jag se del 1 av "Gengångare" också.