Lite söndagslyx

Vi lämnade skruttis (som fortfarande är dålig i magen men iaf inte smittar) till mormor och morfar och tog bussen ner på stan. Efter att ha klarat av diverse ärenden (roligt praktiska som ullvantar till frusen dott samt inpregnering till nya snygga stövlar, dystert praktiska som kompletteringsplagg till fasters begravning) gick vi till en av stadens gamla italienare och åt en riktigt god middag.

Pasta med oxfilé, soltorkade tomater & kronärtskockor, chianti till det.
Panna cotta med limoncellosås och smulade kardemummakex, cappuccino till det.

Jag har känt mig lite hängig & frusen några dagar, vet inte om det är baciller eller den stora tröttheten som spökar. Men jag laddar inför yogan imorgon. ser fram emot stövlarna jag beställt (det blir duell mellan de jag köpte igår och de jag beställt idag) och ser fram emot att börja på ny bok ikväll.

Läste förresten ut Svinalängorna idag. Väldigt gripande, varm, roande, hemsk... Man känner kärleken trots det avskyvärda.

Läggdags nu för länge sedan känner jag, sov gott.

Om saker som hänt sedan sist...

Jag skulle lägga in några bilder från Dublin, men nu hittar jag såklart inte sladden. Får ta det sen. Vi hade det i alla fall jättebra, det var milt och mycket uppehåll även om det hände att vi fick vända tillbaka in och dricka irish coffee i väntan på bättre väder... ;)

Men förutom vår härliga lilla resa har den senaste tiden inte varit så rolig.

Fia har varit dålig i magen i drygt två veckor och doktorn kan inte säga vad det är, proverna visar inget. Hon har blivit magrare men är tack och lov glad som vanligt och äter som en häst. Det är just det, hon äter massor men verkar inte tillgodogöra sig maten. :/ Trist.

Det allra värsta som hänt är dock att min högt älskade faster gått bort. Det känns overkligt och oerhört tungt. Min glada pigga faster som skulle bli minst 90 år, det fanns inte i min värld att hon skulle bli dödsjuk och plötsligt ryckas ifrån oss innan hon ens blev 69 år. För det gick fort. Hon  69 år. Detta hände mindre än ett år sedan min högt älskade morbror dog, 64 år ung.

Pappa och jag träffade min faster dagen innan hon dog och jag är så glad för att jag hann ta farväl. Hennes man och hennes söner var där samtidigt och allas farväl var något av det mest rörande och hjärtskärande jag sett, inte minst när pappa kysste sin älskade lillasyster på kinden och sa hejdå.

Vi har i alla fall något att se fram emot. Om två veckor beräknas ett nytt litet liv vara hos oss, en ny liten kusin till Sofia.

Då drar vi!

Imorgon åker vi till Dublin. Maken, dottern, jag & svärföräldrarna.
Hem igen på måndag.
Skål!

Den goda maten

Vi provade Saras recept på broccoli med sesamolja, pinjenötter och fetaost. Ljuvligt gott!! Vi åt det till citrondoftande pocherad torskrygg. Längtar redan till morgondagens matlåda.

Dagarna går galet fort med jobb, dagishämtning och de än så länge mörka kvällarna. Men visst börjar det märkas att dagarna blir längre! De senaste dagarnas strålande sol gör ju inte saken sämre! Att det är -20 gör ingenting alls, mycket skönare än -2 och råkall fuktig kyla.

På fredag åker vi till Dublin, vår lilla familj samt Daniels föräldrar. Tredje gången för mig men första gången jag stannar i Dublin hela tiden. Ser fram emot mysiga pubbesök, mustiga köttgrytor och soppor med grovt bröd, muséer och butiker.

...och ett långt uppehåll

Efter två dagars inskolning blev Fia sjuk och har nu varit hemma från dagis en vecka. Ögoninflammation, feber, snuva.

Imorgon kör vi sista inskolningsdagen, denna gång ska jag vara med. Skulle tro att jag är tröttare än Fia efter en hel dag på dagis.

Det känns hur som helst jättebra på jobbet, kul att vara tillbaka.

Första dagisdagen

Inskolningen för Fia har börjat, med en rivstart.
Här kör man 3 dagars inskolning tillsammans med förälder och sedan är det bara att lämna sin skatt i händerna på någon annan. Buhu. Verkar vara bra personal iaf.

Det är Daniel som sköter inskolningen och första dagen hade gått bra. Det är Fia och en tjej till som skolas in den här omgången. Imorgon ska jag följa med och säga hej innan jag åker till jobbet.

Känns fortsatt bra med jobbet, nu börjar jag komma in i det igen lite mer ordentligt.

Ska bli riktigt skönt med helg hur som helst, ser fram emot morgondagen med fredagsfrukost på jobbet, sluta tidigt och gå en sväng på stan för att sedan köpa med lite indiskt hem och så småningom dominera i På spåret. ;)

Nu blir det ett avsnitt av Downton Abbey (dags att börja på säsong 2) och en kopp te.

Första dagen

Jodå, det gick bra att börja jobba igen, det gjorde det.
Långsamt gick det förstås och det är jag inte van vid, men det beror nog delvis på min dåliga nattsömn. Jag vred och vände på mig hela natten, vaknade hela tiden och kollade på klockan.

Resan till jobbet var ingen höjdare.
Missade bussen så jag vände och tog den andra linjen längre bort.
Det var slask. Massor av slask. Jag hade inte slaskanpassade skor.
Ryggsäcken med datorn väger bly! Ajaj.
Kolmörkt.
Kallt.
Långt från bussen till jobbet genom skumma kvarter (imorgon byter jag linje så jag kan kliva av närmare).

Fast ärligt talat hade jag nästan glömt hur det var innan jag började skriva om det.
Dessutom tittade solen fram vid lunch. Och dagarna blir ljusare. Snart kan jag cykla (vägrar cykla vid minsta risk för halka).

Kul att vara tillbaka på jobbet där jag varit saknad.

Nystart

Yes, nu försöker jag mig på bloggen igen.

Nytt år och nytt liv: imorgon börjar jag jobba igen efter 1½ års föräldraledighet.

Det har varit en fantastisk tid och jag tänker bara njuta av hur fint vi har haft det.

Det ska bli kul att börja jobba igen även om jag kommer sakna min lilla skrutt. Jag tror att det kommer kännas ganska skönt att slippa hålla koll på en vilding hela tiden.

Det nya året inleddes med en kräksjuka som drabbade oss alla tre. Det är också anledningen till att jag börjar jobba imorgon i stället för idag. Karantän.

Snön kom den första december och började smälta bort när december var slut. Jag vet att jag tänkte då att det räckte, jag var klar med vintern och redo för en ny vår.

I'll be back!

Ja, jag kommer tillbaka, både hit och som läsare av era bloggar.

Men jag får skjuta på det lite till.

Vi har haft en alla tiders fin jul trots bett i giftig växt (Fia), fall från stol (Fia), dansk skalle med efterföljande rejäl bula (jag) och kräksjuka (jag). I januari börjar jag jobba igen.

God Jul och så vidare!

Alltså, jag hade inte alls tänkt pausa bloggen i en månad.

Nej nej nej.

Men jag har verkligen inte hunnit med. Jag har ett mycket intensivt barn.

 

Men söt som socker är hon!





Yo!

 

Vi har haft det bra hur som helst. Första pulkaturen (tjoho vad skoj!),

julbord med jobbet i Sala Silvergruva, tvåårskalas för Fias kusin/bästa kompis,

luciafirande på öppna förskolan, farfars 60-årskalas och en himla massa bus & skoj.

 

Det är lika bra att passa på att önska eder alla en riktigt God Jul!