Om russin och att växa upp

Jag tycker inte om russin. Har aldrig gjort.
Särskilt tycker jag att russin i bröd och mat
är en styggelse.

Däremot älskar jag surströmming.

Jag vet att det är många som aldrig skulle kunna
tänka sig att äta surströmming, och det är helt
ok. More for me liksom.
Och så tycker jag att det liksom kan jämna ut sig:
jag äter surisar och resten äter russin, ungefär.

Därför blir jag lite trött när jag får kommentarer
om att jag plockar ur russin ur lussebullar.
Igår när vi fick på jobbet sa den kvinnliga chefen
till mig på skarpen:
"Men nu får du väl ta och växa upp Emma!"

Jag funderar på att ge henne en burk surströmming
i julklapp. En hakklapp till det kanske?