Höstlov

Man vet att man inte har skolbarn när man kommer till dagis och inte fattar varför när fröken säger att det nästan inte är några barn där idag. Va? Jaha, höstlov!!

Ändå träffade jag min höstlovslediga systerdotter igår. Noll koppling. Har sovit för lite och hela den här dagen har varit en stor huvudvärksdimma.  Verkade hur som helst mysigt med en liten grupp och Fias dagisbästis var där så allt var frid och fröjd.

När Kalle tog sin tupplur låg jag under mitt täcke och tänkte att det inte fanns en chans att jag skulle kunna komma iväg på mötet som jag hade sagt att jag skulle försöka vara med på.

När det var 25 min kvar bestämde jag mig för att det fanns det visst. Jag var osminkad och byxlös, Kalle behövde ny blöja och andra kläder, vagnen låg i garaget och på jobbet är det numera p-automat. Tar ca 10 min att åka dit. Jag kom fem min. sent. Ingen aning om hur jag hann faktiskt. Jag hade tom. fått på mig parfym och packat matsäck till Kalle.

Lunchade med syrran, handlade på Ica, hämtade Fia och hoppades på en lugn em. 

Fia var på sitt allra påhittigaste humör när vi kom hem. Hon har klättrat på bänkar, bord, soffor och fönsterbrädor. Efter att ha slängt alla soffkuddar/dynor på golvet kom Kalle på att han kunde klättra upp och ställa sig på fönsterbrädan och rycka i handtagen till fönstren. Hej huvudvärken... 

Det var bara början på alla påhitt. Nu har allting lugnat ned sig och Daniel har kommit hem, tom. huvudvärken är mindre pulserande.

Tidigt i säng, nya tag imorgon.

Helgen som gick

Vilken magisk Oktober vi har haft! En enda gång har det regnat och då var det bara några få stänk. Vackra soliga dagar med knallblå himmel och bäst av allt: inga äckliga mördarsniglar som man måste väja för hela tiden.

I fredags var det äntligen dags att hämta maken på Arlanda. 9.15 skulle de landa och jag hade ställt klockan på 6 för att vi skulle hinna ordentligt. Klockan 4 vaknade Kalle och var jätteledsen, sen låg vi alla tre i samma säng och ingen sov. Gah! 

Vid 6 somnade barnen och jag låg kvar en halvtimme extra.

När vi väl åt frukost och det började kännas som vi skulle hinna messade D om att de missat sitt anslutningsflyg. :( På ett sätt var det skönt att jag fick lite mer tid att ta det lugnt, men det sura var ju att vi haft en sådan morgon och ändå fått pallra oss upp när det väl lugnat ned sig.

Hur som helst: ny tid på Arlanda blev 12.20. Körde E18 nästan hela vägen men svängde av vid Sigtuna på mammas inrådan (hon ställde upp som sällskap, tusen tack!). Gick hur smidigt som helst, hittade en parkeringsplats ute och var på plats i lagom tid.

Natten till lördagen var en av de bästa nätterna jag kan minnas. Jag sov som ett barn. Slappnade av totalt. D gick upp med Kalle när han vaknade och jag trynade vidare till... nio? Eller däromkring.

Igår var vi på stan, spontanköpte superbra varma vantar till Fia. Rosa. Alla nöjda. Åt yakiniku och sushi. Alla nöjda. (Fia åt elva bitar). Uträttade lite mer och sedan hem för ombyte. 

Världens bästa Ebba fyllde nämligen år igår och vi blev bjudna på ett urmysigt kalas! Tidvis väldigt stojigt. ;) Blev senare än vanligt för barnen och lite sovmorgon imorse (lite extra för mig).

Idag har jag mått dåligt, känt mig riktigt sjuk, men jag tror det är en reaktion på att jag nu kunnat slappna av. Jag är ju fortfarande inte frisk från min evighetssjuka men det här är något annat. Extremt trött trots (eller pga) mer sömn. 

Jag har i alla fall lyckats fixa lite inne, fått undan en del saker och tvättat mer än det allra mest akuta. Nu ser det aningen mer ok ut på nedervåningen i alla fall. Finns hopp. 

Det har varit en fin helg, jag har saknat min man och han är verkligen den finaste maken och pappan man kan tänka sig, så underbar och älskad!

Vi närmar oss slutet...

Snart är denna gräsänkeperiod över. Det har gått jättebra, långt över förväntan, men nu är jag tröttare än jag någonsin varit tror jag. Två dagar till, sen packar jag in guldklimparna i bilen och kör till Arlanda för att hämta min man.

Under dessa snart tre veckor har jag:

- inte fått en enda hel natts sömn

- alltid haft minst ett, ibland två, barn i en enkelsäng (jag har sovit på kontoret)

- vaknat varje dag med huvudvärk, hosta och igentäppta bihålor (blir jag någonsin frisk?)

- sett Kalle utvecklas från sina första stapplande steg till en fullfjädrad hjulbent liten fotgängare

- haft massor med mys med mina älskade små

- videopratat med maken nästan varje dag

- saknat samma make massor massor

osv.

Jag har inte (så gott som iaf) städat, knappt lyckats plocka i & ur diskmaskinen, knappt hunnit tvätta. Det ser ut som en tornado dragit fram i vårt hem och när barnen väl har lagt sig på kvällen orkar jag max se något kort innan jag stupar i säng.

Det har varit utmattande men också mysigt. 

Omänskligt tidiga morgonstunder...

Igår lade jag mig tidigt men kunde inte somna. Naturligtvis är det såna gånger stora barnet kommer in till en kl. 4.00 på morgonen och inte kan sova. Jag är sjuk i näsan sa hon. Ont i örat. Pratade och pratade och pillade i mitt hår (mysigt) och ansikte (inte alls mysigt).

Till slut blir man lite irriterad för man vet att snart vaknar lilla barnet. Precis när jag trodde att jag skulle få slumra en liiiten stund till hände precis det.

Min evighetslånga hosta/bihåleinflammation (kom efter Göteborgsresan) ger aldrig med sig och nu verkar det som att Fia är sjuk.

Det var dagens gnäll. Det blir förhoppningsvis en mysig (& lugn?!) dag.