Alltså... Jag tänkte så här: idag är det ens plikt att gå ut, vare sig man vill eller inte. Jag försökte intala mig att jag ville men innerst inne var det inte så. Behövde inte ens gräva för att veta det.
Men vi gick ut i alla fall, som plikttrogna soldyrkare.
Bara för att inse att skenet bedrog, det var riktigt förbaskat svinkallt! Jag fryser fortfarande fast vi varit inne en lång stund. Fy vilket lurendrejeri, förrädiska marsvindar.
Nu ligger jag & Fia under täcket och myser, kanske hinner vi tina till kvällen.
2 kommentarer:
Ibland är det tur att vädret är riktigt, riktigt dåligt... då kan man stanna inne med gott samvete. :)
Blir det spinning igen i veckan?
Kram!
Camilla: Haha, ja det är sant! :)
Mm, spinning eller cirkelgym men det lutar nog åt spinning. Kram!
Skicka en kommentar