Det ljuva påsklivet

Kära nån vad vi har det  bra! Idag är alla utom jag & Fia i skidbacken,  sen väntar en hett efterlängtad tur till Bollnäs.  Glad påsk!

Hoppfull vår

Snart är det påsk och april och sen kommer våren och värmen på riktigt och då mina vänner, då börjar livet på riktigt igen! För nu har jag gått lite i dvala ett tag och jag är hjärtligt trött på det. 

Steg ett: fira påsk i Hälsingland. Ska bli underbart!

Söndagssvammel

Vaknade med bultande huvudvärk på höger sida. Aj. Men det fantastiska var att vi hade lång sovmorgon hela familjen (efter morgonpass med gråt och blöjbyte). Länge sedan det hände senast.

Det är en fantastiskt vacker dag och vi funderar på att grilla. Igår såg jag att vår första krokus tittat fram (en lila) och idag kanske vi ska göra en del ärenden. Men just nu känns det fint att bara vara. Alla är nöjda, lugna och glada. Ingen stress. Och nu blev jag sugen på att ta ett bad.

Fiabilder

Stolt tjej i röda (ännu lite för stora) vårskorna.

I min (ärvda) gamla hängselbyxa.

Idag, sjukrufsigt hår (äntligen börjar hon få lite mer hår) men glad igen!

Det snoras och hostas men hon skrattar, leker och äter. Me so happy!

Gnälligt & mysigt

Idag har det varit allt på en gång: öronen, den jobbiga hostan som får henne att nästan kräkas, tjocksnuvan, oviljan att ta kåvepenin, en rejäl dos utveckling (trots), hunger men ovilja att äta, tänder på gång... Missnöjt, minst sagt.

Efter en tupplur på 2½ timme (Fia) och en lång stund i badkaret (Fia) hade vi i alla fall en jättemysig eftermiddag.

Halva kuren avklarad och nu under em/kväll känns det faktiskt som att det börjar vända. Underbart att se henne glad igen.

Dock börjar jag känna av hals och snuva... Väljer att skratta åt eländet. :)

Värsta dagen?

När ens lilla barn ligger på golvet och kastar sig fram och tillbaka och skriker hysteriskt, då känner man sig fruktansvärt maktlös. Jag fick inte hålla henne, inte röra henne, inte ge henne något, inte trösta... :(  Det tog en halvtimme innan jag fick hjälpa henne. Hemskt. Jag grät. Igen.

Älskade lilla barn. Knappt ätit sedan i onsdags och hon har inte jättemycket att ta av från början. :(

Nu hoppas jag att det vänder. Lilla tussen behöver få bli frisk, ok?!

Den privata sfären

Det var ganska luftigt runt fikabordet igår, men så kom hon-som-har-noll-respekt-för-det-privata (hon som pratade om mitt underliv inför halva kontoret när jag väntade Fia) och ställde sin kopp precis intill min & sin stol tätt inpå min. Jag drog mig åt höger, hon följde efter. Jag flyttade igen, hon gjorde detsamma. 4-5 gånger upprepades detta tills jag nästan hade krockat med min andra bordsgranne.

Jag har ett ganska stort behov av min privata sfär, vill inte sitta tätt inpå någon jag inte känner.

Sen började hon som vanligt föra ett eget samtal vid sidan av det stora som jag deltog i...

Jag tog med min kopp upp när vi fikat klart. Hittade ett hårtstrå däri. Det var inte mitt.
Ridå!

Hmm...

Oh denna kyla. Isande kalla vindar som går rätt in i märgen och stannar där. Jag cyklade imorse, befriande var det men samtidigt förlamande kallt. Blev hämtad när det var dags att åka hem, stod precis redo att trampa iväg när maken ringde och sa att de satt i bilen på väg till mig. Underbart.

Fia är håglös och ledsen och kramig och blank i ögonen. Att ge penicillin är ett elände och känns som tortyr. Vi är glada om hon får i sig halv dos. Stolpiller hade varit önskvärt.

Oerhört trött är jag. Fyra krångliga nätter på raken sätter sina spår och dagen på jobbet var en slags seg mardröm. Det var helt fantastiskt att få komma hem och dra på sig mysbyxorna.

Diagnos

Öroninflammation.
Hade hunnit börja oroa mig för lunginflammation... skönt att det inte var så illa.
Kåvepenin fem dagar.

"akutvård"

Ringde 1177 imorse och vi bestämde tillsammans att vi ska avvakta och gå till VC imorgon.
Knappt en timme senare låg Fia på golvet med rumpan i vädret och skrek nejnejnej, gick inte att få kontakt med henne och hon ville ingenting. Sådär så man själv börjar gråta.

Ringde igen och sa att jag nog ville ha den där tiden i alla fall. Visst. 15.30 får vi komma...
Fast det är ok, nu har vi ju en tid och Fia har somnat så det passar nog ganska bra.
Hoppas de kan göra något för henne, min stackars lilla skrutta.

Fortsatt feber och fransk film

Trött morgon här... vet inte varför jag trodde Fia skulle sova längre men det hade kanske med den där höga febern att göra. Jag hade i alla fall inte sovit klart. :) Nu är det hosta, snuva, feber och mycket missnöje (tror det handlar om en kombo av sjukdomsbesvär och frustration). Vi kör Nalle Puh och Bamse och jag är mycket glad att hon älskar just dessa små nallar och inte några bananer i pyjamas eller annat elände. :) 

Såg en väldigt charmig film igår, La délicatesse (Nathalie på svenska).
Fnissade rätt mycket åt den försynte beigeklädde svensken, undrar om det är så man uppfattar svenskar i Frankrike? ;)

Men då...

40 grader inatt, 38 imorse, 40 igen efter lunch.

Jobbigt att se Fia så matt men det är ingen större fara än i alla fall.

Bamsefilmerna går om och om igen och sjuklingen ligger under en filt med knallröda kinder.

Är själv lite trött efter en ganska bökig natt.

Fever!

Hon har inte alls varit sitt vanliga jag sa dagispersonalen idag när jag hämtade min lilla skatt. Ledsen, ropat mycket efter mig, hängig och inte ätit mat.
Kollade tempen när vi kom hem. Feber. Tempen har stigit under kvällen och hon har fått en djup besvärlig hosta. Med blanka ögon och skälvande andning somnade hon till slut halv nio.

Vi är solokvist eftersom maken nyss anlänt till Björnrike för en skidhelg.
Vab imorgon.

Nu ser jag en fransk film om en flicka som känner sig osynlig. Gillar den mycket hittills.
"On the sly" på engelska. "A pas de loup" på franska (vet inte hur jag skriver annat än vanligt a eller á    på paddan).

Men snart blir det godnatt.

100 år

Igår skulle min älskade morfar ha fyllt 100 år!

Morfar med sin förstfödda, min mamma.

Han dog i december 1992 tror jag, det var i alla fall alldeles innan skolavslutningen. Jag kommer ihåg hur ledsen jag var när jag skulle till skolan. Min busmorfar som var mig så kär.

Fortsatt kallt & bebisgos

Dagen har bjudit på:
Jobb i mängd
Föräldrasnack (med mina egna alltså)
Bebisgos (hon är så söt och liten att jag smäller av)
Hämtmat
Bamse till Fia somnade (bamsefilmerna är fortfarande lika bra!)
Packning (maken åker till fjälls imöra)
Ja... Ungefär så.

Igår åkte vi till Eskilstuna och köpte två gasoltuber efter jobbet.
Och annars är det för jädra kallt ute fortfarande. Fi sutton!
Häpp!

Raindrops keep falling...

Nej vänta, det är inte regn som faller utan snö!
Men vad nu då...! Hade vi inte kommit överens om att det var dags för vår, va va va?

Kanske är dags att sjunga solvisan ur Trolltider:
Sol sol vi har längtat
Många långa huttriga far
Kurande trista i mörkret 
Var gömmer du dig, var?

Sol när ska du stiga 
Över berget där skuggorna bor
När ska du ta oss i famnen 
Vår goda varma mor?

Dagens mat - Skrei

Idag testade vi ett recept från Norsk Fisk men vi bytte ut löjrom mot sikrom och vi öste aldrig över skirat smör (dumt nog, men det gick bra att ta lite extra gräddfil i stället). Mycket mycket gott!

4 skivor Norsk Skrei, skivor
1 msk dijonsenap eller annan stark senap
60 g smör
8 st mandelpotatis
2 msk rapsolja
1 st rödlök
2 st salladslök
1 dl gräddfil
80 g Norsk Löjrom
1 knippe dill
salt och vitpeppar

           

• Skär Skreifisken i 2 cm tjocka skivor.
• Borsta potatisen grovt och skär dem i grova skivor eller klyftor. Ringla rapsolja över potatisen och rosta i ugnen på 175°C i cirka 20 min. Salta.
• Skär rödlök i tunna ringar och skiva salladslök fint.
• Vänd ner löken i potatisen och blanda försiktigt ner gräddfil.
• Lägg Skreiskivorna på en smord plåt. Salta och peppra lite grann. Pensla på senap och klicka över lite smör.
• Baka i ugnen på 175°C i cirka 7-9 min.
• Lägg upp potatisen och garnera med löjrom och små dillvippor. Lägg upp Skreiskivorna. Hacka dill och strö över. Ös fisken med det smälta smöret som ligger på plåten.

Vad jag läser just nu:

 

 

Tummen upp!

Dublin

Jag hittade ju min sladd till slut så nu kan jag dela med mig av några bilder från vår tripp till Dublin i slutet av januari.

Mysig matmarknad vi hamnade på, tyvärr ganska kort efter frukost så vi var inte direkt hungriga.

 Vi dök på ytterligare en marknad, denna med resandefolk.

 

 

 

Vi fick till och med se en kvastdans. :)

 



Ute fanns blommande pelargoner, i januari...

 

Penséer i rabatterna... snyft, längtar!

 

Fia ägnade en lång stund åt att jaga duvor.

 

Vi hade en jättemysig helg med både kultur och shopping och inte minst trevliga pubbesök. Det blev dock tidiga kvällar eftersom Fia var trött (och dessutom magsjuk!).

Det är sant, man glömmer

Ni vet det där man alltid säger, att ma glömmer hur små nyfödda bebisar faktiskt är?

Den här gången tänkte jag att pfft, Fia är då lite n och inte har jag glömt heller! Jag kommer tycka hon är liten, men inte SÅ liten.

Hahahahaha. Hon var p y t t e l i t e n!! Man glömmer så fort...  ;)

Burr!

Alltså... Jag tänkte så här: idag är det ens plikt att gå ut, vare sig man vill eller inte. Jag försökte intala mig att jag ville men innerst inne var det inte så. Behövde inte ens gräva för att veta det.
Men vi gick ut i alla fall, som plikttrogna soldyrkare.

Bara för att inse att skenet bedrog, det var riktigt förbaskat svinkallt! Jag fryser fortfarande fast vi varit inne en lång stund. Fy vilket lurendrejeri, förrädiska marsvindar.

Nu ligger jag & Fia under täcket och myser, kanske hinner vi tina till kvällen.

Sköna söndag!

Vissa morgonstunder är ljuvligare än andra.
Imorse var en sådan. Maken är bortrest, vi var på finkalas igår (träffade nya pyttepyttelilla minikusinen, så vansinnigt söt!), och Fia låg i stora sängen med mig från kl. 4 ungefär.

Eftersom min lilla skatt somnade sent vaknade jag först, hade persiennerna uppe så jag vaknade av solen... Hann läsa en lång stund innan hon behagade vakna. Underbart.

Spinning!

Så var jag då på spinning. Gick fel, kom rätt, blev väl mottagen! Det var tre karlar och den kvinnliga instruktören. Liten grupp alltså och en väldigt hjärtlig och trevlig stämning! Mycket skämt och skoj.

Jag fick hjälp & tips och körde på så mycket som jag orkade. Hängde inte riktigt med i tempot, fick sätta mig ibland när de andra stod (det var svårt att hitta rätt rytm i det stående, krävdes rätt musik för det).

Kände stundtals att det här gör jag nog inte igen, men det kommer jag visst göra! Väldigt skön känsla efteråt, nästan samma lyckorus som efter yoga!

Men... jag fick väldigt ont på ett visst ställe. Gled liksom framåt på sadeln hela tiden. Vad gör man åt det? Måste man köpa vadderade byxor eller har ni något fiffigt tips? Ajaj.

Är behagligt trött i kroppen nu.

Premiär!

Nu är det dags att komma igång med träningen igen och jag velade imorse mellan cirkelgym och spinning. Inte bara velade, jag tvekade och kände lite obehag för att gå på något jag aldrig gått på tidigare (näpp, har aldrig varit på spinning!).

Men efter att ha rådfrågat och fått jättebra pepp av bästa Fraidi känner jag mig nu laddad för att testa! Valet föll på spinning! Ska bli spännande att testa! Jag älskar att cykla (även om jag inte gör det på vintern) så det borde ju passa mig.

Frågorna jag nu ställer mig är:
kommer jag vara alldeles felklädd?
hur mycket kommer jag svettas?
hur röd kommer jag bli i ansiktet?
var är min stora vattenflaska?

;)

Något att fira nästan varje dag!

Idag har vi firat min älskade man som fyller år
och inte nog med det, min älskade storasyster fyller samma dag!

En alldeles ovanligt bra dag alltså!

GRATTIS min kära!!

Äntligen är hon här!!

Så kom hon då, Fias allra nyaste lilla kusin och min minsta systerdotter.

En ljuvligt söt och nätt liten tös som föddes i fredags.

 

Stort grattis till hela familjen!!

 



Reker å bubbel

Det blev en annorlunda lunch idag, färska räkor bland alla matlådor med kassler och pasta i lunchrummet. Bubbel till fick jag också, bubbelvatten alltså. :)




Snart hoppas jag på en liten tur till sjukhuset, mamma som haft besvär med sin höft länge länge och fått kämpa sig blå för att få hjälp har nu äntligen blivit opererad!