Larsmo och mardröm

Läser en väldigt bra bok just nu: "Jag vill inte tjäna" av Ola Larsmo.

Larsmopremiär för mig och jag är fångad, detta är helt klart en författare jag kommer att läsa mer av.

 

En läkare i 1880-talets Uppsala får i uppdrag att regelbundet kontrollera stadens "offentliga kvinnor" och jag uppskattar hur mycket som faktiskt inte skrivs, som man själv får lista ut.

 

 

Inatt drömde jag mardrömmar. Det är inte ofta nu för tiden, men det här var riktigt otäckt med lik i varierande grader av förfall och ett förstelnat sådant som plötsligt vaknade till något slags liv och oseende och skrikande sprang runt i panik, vilket gav mig panik för jag ville hålla mig undan. Hu.

När jag väl drömmer mardrömmar är det ofta extremt otrevliga sådana. Undrar varför. En gång öppnade jag min egen kista. Knasigt.

För att byta ämne: måndagsyogan är sista passet för dagen och då passar vår ledare (som är den bästa jag haft!) ofta på att dra över lite. Idagfick vi 75 minuter istället för 60. Tack säger jag, det är så skönt och jag blir alltid förvånad över hur fort tiden gått när passet är slut. Nu ska jag krypa ner och läsa och hoppas på bättre nattsömn!