Om helgen som inte blev

Vi skulle ha åkt till stugan idag. Maten färdiglagad, stugan uppvärmd, familj som väntade på oss. Nu blev det inte så för jag blev sjuk i stället. Förlåt, det känns verkligen jättetråkigt. :(

Soft

Mysig dag. Regn, hällregn, ösregn, blygrått tungt regn och mörkt hela dagen.
Syster kom på lunch (jag stekte pannkakor, korts i taket) och vi shoppade
GAP online. Sen var det uppehåll och jag promenerade Fia till sömns.

Kände mig frusen, trött, febrig, hängig. Men glad. Och sen när det var dags
för yoga sa kroppen nej och sinnet JA! Så jag cyklade dit i skönt septemberregn,
tänkte "Va, nej, redan?!" när passet var slut, försökte prata med två damer efteråt
(de såg på mig som om jag var en utomjording..., jag lovar, jag är inte farlig!)
och sen cyklade jag hem och njöt av det ganska varma regnet.

Kom hem till filmkväll och vaken Fia (som för övrigt just har somnat).
Så passerade en onsdag och den var fin.

Den vilda bebin

Började skriva om vår lunch på stan (fanns massor av Missoni kvar men vi shoppade inget), Fia som älskar att vara bland folk sprang runt och hejade på alla tills hon slocknade inne på Åhléns. Sen hem, gunga, spatsera på området, bada, sjunga, leka. Osv.

Nu har jag lagt alla stolar på bordet. Köksstolarna står sedan igår i tvättstugan. Problemet är inte längre att hon klättrar upp på bordet, utan att hon började stå på stolarna och gunga dem. Ville inte vara med om att hon ska ramla framåt, klämmar fingrarna, knäcka näsan, slå ut tänder...? Eller vad som nu kan hända.

Hon är ett lugnt barn i vissa sammanhang. Not so much i andra.

Fler skäl att gilla yoga

Tjugo 20-åriga hockeykillar som vattengympar i salen intill.
Glasvägg.

...fast det var nog bara en engångsföreteelse.

Gokväll! ;)

Mammas tjej!

 

Igår när jag var borta passade Fia på att knata runt i min ena klacksko.

Lika bra att börja öva kanske hon tänkte. ;)

 

Helgen i korthet

Lördag: vin- och delikatessmässa, sedan spelkväll, med svåger & svägerska. Mkt trevligt!
Fia hade skoj med moster & storkusin.

Söndag: föreningsjobb hela långa dagen (jag satt på jobbet för att inte bli distraherad).
Kom hem 17.30, hade inte ätit sedan frukost. Nu är jag trött & mör, men mätt och väldigt nöjd över väl utfört arbete. Nästa gång: bättre framförhållning! :)

Fin fredag

Vilken ljuvlig dag! Mulen, lite rå och fuktig och alldeles alldeles stilla.
Jag är inte ironisk, på hedersord. Jag älskar hösten och tycker dagar som den här
kan vara alldeles underbara! Lugna, tysta, stilla som sagt. De flesta håller sig inne.

Vi promenerade runt på området i en timme innan Fia somnade. Det är fortfarande
grönt men det börjar skifta så smått. Mättade färger, fylliga dofter.

Jag var så trött att jag själv nästan somnade gående, och när vi kommit hem sjönk jag
ner i soffan och vilade. Det gjorde susen! Nu känns det mycket bättre.

Det är fredag, på bästa tänkbara sätt.

Go helg vänner!

Onsdagstankar

Yogan var ljuvlig.
Dagens surdegsbröd det godaste hittills (vi ökade på rågen ännu än gång).
Bebis vinglig av trötthet när jag kom hem.
Nu har jag knallröda brännheta kinder (feber?).
Läser ungdomsbok (kunde inte motstå) och Marilyn Monroes anteckningar & brev.
Såg en färg på nagellack jag desperat vill ha (åt rosthållet?, svårt att beskriva).
Imorgon är en dag utan agenda, ljuvligt efter denna knasiga dag (både stressig och lugn!).
Men om jag får lust ska jag köpa cornichons och plantera lavendel.

Nu ska jag sova.
Godnatt.

En sån där dag...

när det är tungt att gå upp

man har för mycket att göra

som inte funkar att göra med en ettåring snoende runt fötterna

och man hinner bara en bråkdel när hon sover

och man brygger en extra omgång kaffe fast man inte ska

och längtar efter lite avlastning


men sen kommer ett litet troll med världens största leende och vill upp i famnen och kramas och plötsligt känns allt annat betydelselöst

och yogan som man funderat på att skippa för att man inte hinner, den är extra viktig att gå på bara av den anledningen.

21.45

då somnade barnet.

Hon somnade nästan i min famn två timmar tidigare, det var så nära.
Sen var det något som plingade till och hon gick på reservkraft.

Daniel kan vanka henne till sömns men jag fixar inte det, hon sprattlar som en fisk på torra land och jag orkar till slut inte hålla henne. Så hon fick härja runt. Hon härjade faktiskt inte så mycket,
mest vinglade hon runt på ostadiga små ben (hon blir alltid så vinglig när hon är trött) och kom och sa "Hej!" till mig tjugofem gånger ungefär. Och jag satt och tänkte att jag skulle vilja ha kort på hennes söta lilla nuna varje gång hon sticker fram den och flinar sådär underbart att hjärtat smälter.

Annars var vi på sopplunch idag med mina föräldrar. Efterföljande musikunderhållning (samma solist som vi hade på bröllopet) och vid "Så skimrande var aldrig havet" somnade Fia i mormors famn. :)
Sen fick hon beröm av de andra lunchgästerna (både för uppförande och för att hon är så musikalisk).

Mvh Stolt Mamma