21.45

då somnade barnet.

Hon somnade nästan i min famn två timmar tidigare, det var så nära.
Sen var det något som plingade till och hon gick på reservkraft.

Daniel kan vanka henne till sömns men jag fixar inte det, hon sprattlar som en fisk på torra land och jag orkar till slut inte hålla henne. Så hon fick härja runt. Hon härjade faktiskt inte så mycket,
mest vinglade hon runt på ostadiga små ben (hon blir alltid så vinglig när hon är trött) och kom och sa "Hej!" till mig tjugofem gånger ungefär. Och jag satt och tänkte att jag skulle vilja ha kort på hennes söta lilla nuna varje gång hon sticker fram den och flinar sådär underbart att hjärtat smälter.

Annars var vi på sopplunch idag med mina föräldrar. Efterföljande musikunderhållning (samma solist som vi hade på bröllopet) och vid "Så skimrande var aldrig havet" somnade Fia i mormors famn. :)
Sen fick hon beröm av de andra lunchgästerna (både för uppförande och för att hon är så musikalisk).

Mvh Stolt Mamma