fredag 27 april 2012

I sorg

Imorse fick jag ett besked som gjorde mig så djupt bedrövad som man bara kan bli. Jag har svårt att förstå att det är sant. En av mina allra viktigaste personer finns inte mer.

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början
och livets slut
sin nya fröskörd ut
Han gick från soluppgång
till soluppgång
Det var den sista
dagens morgon
Jag stod som harens unge
när han kom
Hur ångestfull jag var
inför hans vackra sång
Då tog han mig
och satte mig i korgen
och när jag somnat
började han gå


Döden tänkte jag mig så

Bo Setterlind
ur "Dikter från San Michele", 1954

Min älskade O, min starke stilige busige snälle O, i mitt hjärta för alltid.

5 kommentarer:

Camilla sa...

Skickar mina varmaste kramar till dig i dag! ♥

Fifi sa...

Åh, vad tråkigt. Kram

Atomflickan sa...

Jag beklagar sorgen. Kramar

Miss M sa...

*kramar om*

Fruktansvärt när sånt händer... =(

Min absoluta favoritdikt, den dag jag inte finns med mer ska den stå i min begravningsannons!

KRAM

turez sa...

Aldrig roligt att mista en närstående. Och aldrig kan man förutspå hur man ska känna då, och hur man ska hantera situationen.
Ta hand om varandra!