romaner på sistone.
Den här boken var rätt trevlig, tyckte det tog en stund att
komma in i den men sedan var den riktigt bra.
Donna Leons deckare brukar jag tycka om, mycket god
mat och fina miljöbeskrivningar brukar det vara, men
denna verkar nästan ha skrivits av tvång och det känns
som att hon rafsat ihop alla delar i sin standardmall och
satt ihop dem till något som inte engagerar en sekund. Trist.
Elisabet Nemert skriver lättillgängliga historiska romaner
med starka kvinnor i huvudrollen. Jag gillar.
Å så en Robinson. Jag har tre favoritförfattare i
deckargenren: Elizabeth George, Reginald Hill och
Peter Robinson. Denna hade jag dock svårt att komma
in i, men det beror förmodligen på att jag inte hinner
läsa så mycket åt gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar