Jag hade en hjärtskärande dröm om en gammal hemlös man som låg ute I kylan och sökte lä bakom en skylt. Han var så kall att han var alldeles vit och jag tog hans händer i mina och försökte värma dem. Jag ville erbjuda honom skydd men tanten som ägde huset jag bodde i skulle aldrig tillåta det, så mycket visste jag. ”Men Fredrik lät mig alltid komma in” sa mannen med ynklig röst. Jag ville bara gråta.
Men så kom jag på att jag kunde gömma honom i garaget (!) så jag gjorde i ordning en plats åt honom.
Idag när jag läste tidningen stod det om en man i Västerås som frös så förskräckligt. Hela dagarna måste de driva runt för härbärget är stängt. Överallt där de söker skydd blir de bortkörda från, utom SEB som lät ett helt gäng värma sig. En eloge till dem. Varför stänger man igen härbärgen när det är 15-20 grader kallt? Det är inte klokt.
5 kommentarer:
fy, man blir ju gråtfärdig!
Frida: ja det är beklämmande
*ledsen och rörd* Jag har inga ord, det gör ont! FY VAD HEMSKT!
Usch vad hemskt.......den har tiden pa aret maste vara helt fruktansvard!!! =((
Miss M & Linda: Jag önskar jag hade ett stort hus som alla frysande stackare kunde låna...
Skicka en kommentar