Onsdag 4 maj var en strålande vacker dag. Vi lämnade Kalle hos mina föräldrar och sedan åkte vi till sjukhuset. Eftersom jag läst på lite om vändningsförsök och ville vara förberedd tog vi med bb-väska och min gravidmapp. Detta ifall vändningen skulle ske direkt (vilket jag iofs trodde var ganska låg chans).
Hur som helst, vi fick komma in på ultraljud och ganska omgående konstaterade hon att bebisen satt på huk i min mage med sin rygg längs min mages högra sida och sitt huvud under mina vänstra revben (jo tack, den knölen har jag ju känt av).
Hon mätte och kollade och skrev medan vi hade fullt sjå att försöka tolka vad vi såg på skärmen. Inte lätt. Vi såg ju skallen när hon mätte, men annars var det svårt. Någon liten fot kunde jag urskilja också.
När UL var klart ringde hon ned till förlossningen där vändningen skulle utföras och vi fick tid nästan direkt, en timme senare så att vi hann fika (jag skulle inte stoppa i mig för mkt), Daniel behövde dock lunch. Vi åkte ned till hamnen i stan för att njuta av det vackra vädret. Det var fler som hade tänkt samma sak så vi fick snabbt hitta på något annat, och hamnade på... Max. Haha. Det var inte alls gott och inte alls någon mysig miljö men vi satt ute i alla fall.
Tillbaka till sjukhuset & förlossningsavdelningen. Vi blev visade till sal 1 och jag fick byta om till sjukhusskjorta, men behålla byxorna på. :)
De satte ctg för att kolla bebisens hjärtljud och så fick jag ligga med det i ca 30 min. Det kom in en sköterska och satte kanyl i armvecket under tiden. Sedan kom en hel drös med folk in. Tror det var fem extra i vårt lilla rum samt en UL-apparat. Läkaren, Emma, kollade snabbt med UL igen och sedan kände hon hur bebisen låg. Jag fick ligga väldigt platt och fick sedan en dos Bricanyl och den verkade direkt. Hjärtklappning och pulsen steg till 136 (hade just då högre puls än bebisen, haha).
Så var det dags för själva vändningen. Emma tog tag om bebisen och skjutsade på, lyckades nästan men tappade greppet. Nytt försök och då fick en sköterska hjälpa till att hålla. Tjopp! Så låg den åt rätt håll! Häftig känsla när den slog runt, men i princip omöjlig att beskriva. Tyvärr såg jag ingenting av detta, dels pga mitt platta läge och dels hade Emma ryggen framför mitt huvud. :)
Det gjorde inte ont alls. Det var inte ens obehagligt. Lite svårt att andas ordentligt pga den höga pulsen, men ingen fara. Efteråt fick jag ligga med ctg igen i ca 45 min. Jag fick en spruta pga att jag är rh-negativ och sedan kom Emma in igen och kollade så att bebisen låg kvar med huvudet ned.
Därefter fick vi åka hem!
Sedan följde en helt underbar helg med sommarväder, familjehäng, grannhäng, trädgårdsfix och middagar på altanen. Värsta lyxen att barnen har kompisar både bredvid och mittemot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar