1:a advent

Vilken mysig första advent vi har haft. Förmiddagen ägnades åt att baka (jag) och städa (maken). Jag bakade lussekatter och kärleksmums, igår kokade jag chokladkola. 

På eftermiddagen hade vi lite kombinerat adventsfika/försenat kalas för Kalle (vi fick ställa in hans kalas då jag var för sjuk och sedan har det inte blivit tillfälle). 

 Medan jag bakade tre plåtar med lussekatter...

 ...gjorde Fia två egna bullar. Eller, åtminstone den ena var en "snigelbulle".

 Lite adventspyntat i köket blev det också. 

Amaryllisen har fascinerat Fia ända sedan jag köpte den. "Den har växt!" "Nu har den växt ännu mer!" Osv. :) Fint att den slog ut precis lagom till idag.

Efter fikat åkte mamma och jag ner på stan och gick på musikgudstjänst i domkyrkan. Det var så vackert att jag nästan började gråta. I bänken framför oss satt en galet söt liten tjej på ca ett halvår och jag fick sådan bebislängtan att jag bara ville hem och krama Kalle.

Nu njuter vi av ett, för tillfället, ganska välstädat hem.

Glad första advent!

Plötsligt händer det...

Jag är inte jätteflitig på att plantera om mina växter... stackars gröningar! För närvarande har jag knappt några växter inne heller pga barn som klättrar på fönsterbrädor, river i blad, river ner krukor osv. 

Men de stackare jag har förtjänar ju ett bättre öde än att sakta tyna bort kan man tycka.

I torsdags hade blomsterlandet nyöppning på ny adress här i gurkstaden så jag drog med mig mamma och barnen dit (och Kalle drog ner en vas och sönder ett blad... ajaj). Hur som helst köpte jag ny jord, nya krukor till murgrönan, hyacinter osv. 

Sen fick de däringa grejerna stå, i en kasse... till idag. :)

Inte nog med att jag planterade hyacinterna (som blivit lite krokiga där i kassen) och 2 krukor murgröna, jag slängde med resten av växterna när jag ändå höll på. Och nu känner jag mig såklart sjukt nöjd. :D Tänk vad lite det krävs ibland...

Första ultraljudet (det blir fem till!)

I onsdags fick vi se vår tredje lilla filur för första gången. Det var en riktig liten sprattelfisk som inte riktigt ville samarbeta. Väldigt skönt att få se den och att allt verkar bra.

Det här var det första ultraljudet i den tillväxtstudie jag är med i så barnmorskan kollade inte själva bebisen så noga, hon hade fullt upp med att försöka mäta. Nästa UL (som är rutinultraljudet) kommer vi att kolla mer noga på alla organ osv. 

Det lustiga var att hennes mått flyttade fram beräknad födsel ganska långt. Så långt att det till och med är omöjligt. :) 

Jaja, vi ska såklart mäta igen nästa gång som är den 14 december. 

Därefter blir det ultraljud i v22, v31, v38 samt v41. Fast det sista hoppas jag slippa!

Helgen som gick

Lilla bokmalen

Fredag 13 november var en prima dag. Jag fick gå på stan med syrran, utan barn, och kom hem med ett antal påsar varav ett par var till mig själv. :) Kvällen blev lugn och allt var fint.

Natten till lördag vaknade jag runt tresnåret. Av någon anledning började jag kolla fejjan. Såg vad som hänt i Paris... Så fruktansvärt, som en mardröm. Plötsligt kändes, och känns, krig och terror så nära. Oro för framtiden, vad ska mina barn växa upp i för värld? Min fredagslyx kanske snart är ett minne blott? Men samtidigt har väl alla föräldrar känt så någon gång... och inte ska väl rädslan få segra? Jag såg ett ljuvligt klipp med en liten pojke och hans pappa som kom fram till att blommorna och ljusen som folk placerat ut är där för att skydda oss. Fin symbolik i det, det är kärleken och gemenskapen som ska vinna, inte hotet och hatet.

Lördag fortsatte jag som om inget hänt med shopping. Kalaskläder till barnen och nya skor till mig. En försvunnen påse kom till rätta med hjälp av vänliga människor. 

Vi körde på med kärlek och gemenskap på lördagkvällen. Ett gäng underbara, roliga & smågalna tjejer sammanstrålade på stan för drinkar, middag och dans. Roligaste kvällen på länge och en riktig energiboost!

Jag somnade inte förrän kl. 2 och trots att jag kände mig bakis dagen efter (jag drack trots allt tre drinkar, alkoholfria men ändå!) så fick vi mer gjort hemma än på länge, både inne och ute.

Sammanfattningsvis var det en himla bra helg för mig, trots det fruktansvärda i Paris.

Peace & Love!

Gräsänka, del 2

Maken hade knappt kommit hem från sina tre veckor i Kanada när han berättade att hans chef ville skicka honom utomlands på jobb i två dagar. Helst redan veckan därpå!

Nu blev det inte så snabb avresa, men i måndags morse åkte maken till jobbet & därifrån direkt till Arlanda varifrån han är på väg hem nu i skrivande stund. Två dagar blev alltså i princip fyra dygn. Tur att jag fick ha honom hemma ett tag emellan i alla fall.

Det har hur som helst gått bra, jag har inte varit lika mördande trött. En sak har dock varit extremt jobbig: barnen har somnat mellan 22-23 varenda kväll! Vad är det frågan om? Igår var jag dessutom tvungen att ha Kalle i famnen h e l a kvällen. Han är väldigt mammig just nu. Underbart är det ju när han kommer kobent springande med sina små mjuka armar uppsträckta och ropar mamma med världens flin. Mindre underbart när han biter mig (hårt) i kinderna och på halsen eller nyper mig hårt på halsen med sina vassa små naglar. Jag har rivsår och röda fläckar överallt. Tough love.

Ja, jag ska ju inte gnälla. Fia är helt ljuvlig och ägnar kvällarna åt att pyssla, framför allt skriva. Hon skriver och skriver och skriver

...och det gör visst jag med nu fast jag skulle lägga mig. Godnatt då! :)

Extra extra! 1+1=5

Jag har varit enormt trött den här hösten, detta trots att jag klarat mig undan höstdepp.

Det har sina anledningar. Jag har mått illa också. Väldigt illa. 

Japp! I vår blir vi fem i familjen!

Jag som kommer från en trebarnsfamilj har alltid velat ha tre barn själv så jag är överlycklig. Att jag bara hinner jobba ca 2 månader mellan denna föräldraledighet och nästa är en världslig sak. Något riktigt fint med detta är att när nästa bebis kommer är Daniel föräldraledig med Kalle och vi kommer alltså få mycket tid tillsammans att lära känna den nya lilla i början.

I mitten av maj är det tänkt att filuren ska komma till oss, en tredjedel av tiden har redan passerat.

November inleddes på Hovet

Så kom november, efter en i princip regnfri oktober. Unheard of.

Allhelgona uppmärksammades med kyrkogårdsbesök.

Halloween skippade vi och fick inte ens besök av små barn trots att vi garderat oss med godis och Fia hade laddat järnet för att få öppna och dela ut dessa karameller.

Första november. Efter att ha hjälpt mor & far förbereda inför kommande (nu avklarat) fönsterbyte lämnade vi våra barn där och åkte till Stockholm. Daniel hade hittat en liten restaurang med bra betyg strax innan vi var framme och vi gick nöjda därifrån (jag; asiatisk sallad).

Mot Globen, eller ja Hovet då. Jag fick biljetter till The Prodigy när jag fyllde år och jag var inte en så udda fågel på plats som jag trodde. Missförstå mig rätt: jag gillar verkligen The Prodigy men jag trodde publiken skulle vara tuffare än den var. De flesta var, såklart egentligen, ungefär i vår ålder.

Förbandet var en DJ som spelade bra musik och konserten uppfyllde alla förväntningar. Jag var riktigt peppad och väldigt nöjd efteråt. Egentligen borde jag ha dansat järnet men jag gjorde inte det. :)

Jag sov som en klubbad säl och måndag morgon hämtade jag mina små skatter igen. Första övernattningen för Kalle och det gick jättebra. Så skönt!

Denna vecka har rusat fram i någon slags dimma. Kalle är snorig och klängig (kindtänder på g), Fia är uppe till halv elva-elva på kvällarna, hemmet är stökigt och jag vill bara sova. Men det är fint ändå, vi mår bra och det är huvudsaken. :)