Sedan sist (pysselhelg, illamående, ultraljud & knasiga barn)

 Andra helgen i advent åkte jag, syrrorna och kompisen som vi känt nästan hela livet till stugan för en helg med pyssel och prat och ingen annan att ta ansvar för. Så skönt & mysigt!

Vi sydde & stickade, åt ganska enkelt men väldigt gott och hann se lite film (Dagboken).

Jag började på ett kuddfodral till Fias docksäng.

 Det var mulet på fredagen när vi åkte men på söndagen när vi skulle hem blev det kalasväder.

 Annars har det väl inte hänt så mycket spännande sedan sist. Jag fortsätter må illa varje dag & går inte upp i vikt. I måndags var jag på rutinultraljud men det kändes som en flopp. Först fick jag ett taskigt bemötande i receptionen för de hade försökt få tag på mig utan framgång, inte så konstigt då de hade 8 år gamla nummer (sköterskan påstod att det kom från folkbokföringen men när jag kontaktade Skatteverket svarade de: näppeligen). I alla fall fick jag träffa en annan barnmorska som verkade ganska ointresserad. Eftersom vi fortfarande inte är överens om när bebisen ska komma konstaterade hon redan innan hon börjat att bebisen var för liten för att se något ordentligt. Hon gjorde hur som helst en undersökning men vi fick ändå en ny tid för RUL den 29/12. 

Förra helgen var det kalas då Fias kusin fyllde 5 år, mysigt.

Annars går dagarna i rasande fart och jag är oftast rätt slut när dagen är över. Fia är ett intensivt och aktivt barn. Det är Kalle också... Kalle når dessutom nästan allting nu för tiden. Vi har satt spännband runt alla stolsben igen (lika när Fia var liten) för att han inte ska kunna klättra upp på borden. Själv blir man väldigt trött på att aldrig bara kunna sätta sig, eller bara kunna lämna stolen när man är klar. 

Vi har skohorn genom alla lådhandtag och spärrar på de flesta skåpdörrar. Glömmer man stänga grinden till trappan är han uppe på nolltid och glömmer han toadörren är han direkt därinne (vilket är katastrof eftersom han då kan gå på toaborsten). Precis som sin syster kryper han på fönsterbrädan i vardagsrummet och precis som sin syster är han oerhört nyfiken och vill vara med överallt.

Fia gör sitt bästa för att reta sin bror, även om hon visar honom minst lika mycket kärlek.

Helt nornal syn hemma hos oss.

Också helt normalt...

Kalle har lärt sig sätta på lilla stereon och ibland drar han ur mina böcker ur hyllan, hjälp.

I måndags var det luciafirande på dagis. Alla tjejer var Lucia utom en tomtetös och så Fia som var tärna. Vi hade luciaprylar med oss om hon skulle ändra sig men hon var så nöjd med glittret. :)

Finfint luciatåg och efteråt var det fika för alla familjer. Kalle hade för övrigt tomtedräkt men jag glömde ta kort på det.