Den 14/2 var det fyra år sedan Daniel friade i Central Park, New York.
Vi firade med trerätters som Daniel komponerat:
Smörstekta pilgrimsmusslor
Oxfilé med sallad på ruccola, babyspenat, valnötter & chèvre
Chokladfondant med färska hallon
Allt blev jättegott ("itte itte gott" som Fia skulle säga) och den
där fondanten blev så gott som perfekt på första försöket.
Lillebror är glad och nöjd för det mesta. Dock blir han extremt arg när han väl tappar humöret och man blir lätt lite kallsvettig av hans vrålande. Det kan man inte tro när man ser honom så här...
På sista bilden har han lyckats riva sig själv i huvudet när jag ammade. Ajaj, men han verkar inte bry sig. De där rackarns små naglarna är ju alltid sylvassa, nyklippta eller ej.
Igår tog jag äntligen steget och började yoga på lokal igen. Det var motigt att ge sig ut i mörker och regnrusk men jag vet ju hur bra jag alltid mår efteråt.
Min kära instruktör A har tyvärr slutat, buhu, och nu var det en ny. A är en inspiratör och man lämnade alltid hennes klasser uppfylld av något oerhört fridfullt och vackert.
Den nya är jättebra och ger nya infallsvinklar, men hon är ingen inspiratör och jag lämnade klassen nöjd med vad kroppen fått men ganska stressad i sinnet.
Jag kände mig stark och smidig förutom i mage och rygg, där har jag mycket att jobba med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar