Alltså, de här små! Så underbara och söta och fantastiska.
Ibland jagar de livet ur mig. :)
Det har gått en vecka sedan jag skrev sist. I raketfart har den gått, precis som alla dagar nu för tiden. Fast idag var det som att karusellen lugnade ned sig lite.
Jag och Fia har haft några duster de senaste dagarna. Rejäla duster. Jag vet en massa orsaker: trötthet, hunger, vi är för lika (nära till massor av känslor), jag har varit upptagen med Kalle och haft dåligt tålamod. Dessutom är Fia snart treochetthalvt år och skiftar humör i en takt som jag inte har en chans att hänga med i.
Igår kände jag att jag inte ville hämta på dagis idag, pga risken för bråk, men idag var allt så där mysigt som det brukar vara. När vi kom hem bakade Fia med trolldeg medan jag bakade på riktigt (till helgens adventsfika) och förberedde middagen. Och så lyssnade vi på världens bästa radiokanal: Radio Swing Worldwide (hits from the 30's and 40's).
2 kommentarer:
Oj, det låter lite jobbigt med humöret hos Fia nu. Hoppas att trotsåldern ger med sig snart och att det blir lugn och ro igen.
Trevlig andra advent önskar jag er.
Kram!
Camilla: Det har redan blivit bättre. Jag tror/hoppas förra veckan var någon slags vändpunkt. Tack detsamma, kram!
Skicka en kommentar