Körkortet och bilen

Som jag nämnt tidigare var jag med om en bilolycka för 20 år sedan.

I brevet till mig själv som jag skrev för 20 år sedan tog jag upp min rädsla och skrev att jag undrade om jag någonsin skulle kunna ta körkort. 

Jodå, precis två veckor innan Karl-Axel föddes körde jag upp och klarade det! En sådan lättnad!

Min absolut största skräck/mitt största hinder var halkkörningen. En ångest jag burit på ända sedan olyckan. När det väl var dags var det ju inte så farligt, jag skrattade till och med! Efteråt kändes det som jag kunde flyga! Teoriprov och uppkörning gick finemang på första försöket.

Hur som helst, sedan detta inträffade tycker ju jag att det är himla fiffigt att ha bilen, samtidigt som maken är van att ha bil till vardags, så nu har vår saab fått en lillebror!

Möt Mitsubishi Colt!

Måste tacka Daniel för hans tålamod med mig, utan honom hade detta aldrig gått.