Jag kände mig bättre imorse och åkte till jobbet. Efter morgonfikat började det onda och vid lunch fick jag skjuts hem. Gaaah. Jag fattar inte att det blir så mycket värre bara av att jag är på jobbet.
Jag tog hem jobbdatorn och så tar jag dag för dag nu den tid som är kvar (8 jobbdagar).
Fick hämtat två aftonklänningar som jag vann från stadens auktionshus.
Den första, gröna, kommer från Holmbloms Västerås som mamma minns var en kappaffär.
Holmbloms fanns även i Göteborg och Stockholm (kanske fler ställen?) och mamma berättade att hennes mormor, alltså min mormors mor jobbade på Holmbloms i Göteborg och sydde "åt noblessen".
En dröm i chiffong, kanske från 50-talet? och sydd för en väldigt nätt person.
62 cm i midjan och drygt 80 runt bysten.
Den blåsilvriga kommer från Shubette of London och etiketten skvallrar om att den skulle kunna vara från andra halvan av 60-talet. Företaget grundades 1913 och finns fortfarande kvar. Här kan man se lite av vad de erbjuder idag. Denna vore perfekt till nyår, hoppas jag kan ha den då... ;)
Tyget i närbild.
Idag var första gången Fia lät mig sätta en tofs i håret utan att genast dra bort den. Hon tyckte det var jättefint och gillade att det var som "en korv".
När vi skulle köpa fler trosor hittade jag byxor+tröja för 99 kr på HM (en mängd olika kombos att välja på) och Fia valde detta. Morgondagens outfit på dagis.
Inatt vaknade jag med sådan värk i händerna att jag nästan grät. Blir lite värre för varje dag så det är nog dags att ringa och prata om såna där skenor man kunde få hjälp med. Men nu ska jag i alla fall försöka sova.
3 kommentarer:
Åh...vilka ljuvliga klänningar! Du kommer att sitta som en dröm på dig.
Och lilla Fia, vad stor hon har blivit! Och så lik dig!
Kroppen säger ifrån Emma, pressa dig inte. Lyssna på den <3
Kram Ingela
Kämpa på men ta det lugnt!! Kram.
IngelaMolly: jag hoppas jag kan ha den blå men den gröna får jag nog aldrig på mig tyvärr, måste vara sydd till en tonåring... Haha, ja hon är visst lik mig. Det var en ny fröken på dagis som såg direkt att jag var Fias mamma. :D
Mm, jag lyssnar på kroppen nu, det går inte annars. Kram!
Käthe: Tack raring, kram!
Skicka en kommentar