Idag var jag på jobbet hela dagen (dvs.80% för min del). Daniel skjutsade hem mig och var med & hämtade Fia. Det var min räddning för även om det gick riktigt bra på jobbet har jag varit nästintill invalido sedan jag kom hem.
I alla fall slog det mig hur isolerad jag varit på sistone, det var så himla kul att träffa sina kollegor och känna gemenskapen. Jag fick klart så gott som allt jag skulle och det var med lättnad jag lämnade kontoret.
Nu tänker jag släppa jobbstressen, även om jag kommer göra några saker till hemifrån så är det utan stress, det är inget som måste ske pronto (utom mina tidrapporter, hoppsan).
Fia somnade kl. 17 och eventuellt var det för natten, hon har varit trött och ganska grinig hela veckan så hon behöver nog ta igen lite. Daniel är på AW och jag har sett ett gammalt avsnitt av en favoritserie, Foyle's war.
Blir nog tidigt i säng här med.
2 kommentarer:
Oj, inte så långt kvar nu! Jobbigt att känna sig så sliten och att ha ont. Skönt att du slipper pressen på dig att jobba. Nu får du bara vara hemma och se fram emot en liten bebis snart.
Kram och trevlig helg fina du!
Camilla: Det går undan och jag hinner inte alls gå och vänta och längta på samma sätt som förra gången! :) Ja, nu har jag dock lite diverse som jag måste klara av innan bebisen kommer, men det är iaf. inte samma press. Tack rara, helgen var kalas! Kram!
Skicka en kommentar