Ja ute alltså. Herreminje vad det vräker ner, iskallt otrevlig regn, blötare än blötast. Lite regnar det i hjärtat också för två av mina absoluta favoritpersoner på jobbet har sagt upp sig. Buhu! :(
Men nu är det förstås mysigt, jag & Fia badade när vi kom hem och nu sitter jag och lyssnar på regnet. Mamma och pappa hämtade mig på jobbet och så hämtade vi Fia tillsammans på dagis, sen hängde vi där ett tag. Jag syr ett fiskmönster på en handduk till en basar och ville att mamma skulle kolla att det dög. :)
Jag vet att jag tjatar men det känns verkligen som att jag vaknat ur en lång lång dvala, har nog varit i dvala sedan i somras. Ju mer jag vaknar till liv desto bättre förstår jag och jag tycker synd om min man som fått stå ut med en vresig och ledsen zombiefru. Men ut står han och jag älskar honom mer än jag trodde var möjligt.
2 kommentarer:
Och vad härligt det blir sedan då när du är mindre zombiefru och mer dig själv! :D
Jag längtar också efter mitt uppvaknande! Vet precis hur du menar.
Tråkigt med bra kollegor som försvinner. Fy...
Kram och ha en fin fredag!
Skicka en kommentar