Nu har jag stött på tre ovälkomna magtafsare.
Först var det en tjejkompis till D som jag aldrig
träffat tidigare och som var så uppenbart obekväm
med att prata med mig (trots att hon tidigare sagt
att hon så gärna ville träffa mig...) att hon i ren
desperation sträckte fram handen och klappade på
min nyopererade mage (mitt på såret). Suck.
Sen var det en kvinna på jobbet som jag visserligen
tycker om men jag uppskattade ändå inte klappandet.
Det är min mage!
Sen var det då en annan kvinna på jobbet som jag inte
tycker om, som är allmänt knepig och som självklart
skulle på och tafsa. Det var hon som strök mig på baksidan
av benen en gång när jag hade strumpbyxor och hon
smög sig på bakifrån för att känna efter i stället för
att fråga (hon påstod att hon var orolig pga att det var kallt!).
Jag tycker om att kramas, min familj får röra magen,
men om en till kollega eller bekant eller annat sträcker
fram handen utan att fråga finns en viss risk att min
knutna högernäve åker ut med samma fart... ;)
5 kommentarer:
Usch... ryser! Jag skulle reagera likadant. Ofta man går fram och tar folk på magen annars liksom...
Slå tillbaka bara! ;)
Ja det där är verkligen fruktansvärt! Jag gillar inte heller när okända tanter på stan stoppar ner hela huvudet i barnvagnen. Det är som att gravidmagar och bebisar betraktas som allmän egendom. Inte ok! /J
Camilla: Eller hur!! Smockan hänger helt klart i luften. :D Kram!
J: Nej fy, men nu när du säger det har jag ju hört talas om det. Aaargh! Verkligen inte ok!!
Ja, magkännare är ett otyg! underligt att det av vissa betraktas som helt ok att klappa någon på magen när det är bebis på gång. Man klappar ju inte andras magar utan bebis eller hur. Nåja, finns väl undantag då (tänker på benklapperskan)
Beth: Eller hur! Ju mer jag tänker på det desto mer olustig känner jag mig, det är nästan så att jag känner att bara Daniel får röra.
Bentafsaren är i en helt egen kategori..., kan vara en alien.
Skicka en kommentar