Barnens namn

Jag svarade på ett inlägg hos hejhejvardag om hur barnen har fått sina namn och tänkte att jag ska lägga in det här också. Jag har säkert skrivit om det förut och det är säkert så att jag minns lite fel, men så här minns jag det: 

Kan först säga att vi inte visste kön innan på något av barnen (vi ville blir överraskade). 

Barn 1: dotter! Vi älskar film och kom på Ingrid (Bergman). Toppen! Hon hette Ingrid i 2 dagar, men jag glömde hela tiden bort namnet och det liksom tappade... så vi bytte, till: Greta! (Garbo). Vi var helnöjda, mamma nojade (elak släkting) men vi stod på oss ...i 2 dagar! Sen kändes det helt fel. Hon var ingen Greta! 

Jag har en systerdotter som är 10 år äldre än min tjej och när hon var bebis kallade jag henne Fia (vet ej varför). På BB (där vi fick vara rätt länge pga gulsot) började jag kalla henne Fia och i en hormonell gråtattack hasplade jag ur mig att hon är en Fia - en Sofia - och sen var det bestämt. Sofia Emma (efter mig) Kristina (släktnamn på båda sidor). Min Fia sedan dess! :) 

Barn 2: Son! Aldrig trodde jag (yngst av 3 döttrar) att JAG skulle få en son! Jag var chockad! Men han var ljuvlig! En liten professor. Vi hade rätt många idéer, så många att jag tänkte att det får bli dubbelnamn! Ja men såklart! Vi spikade dubbelt och det blev Karl-Axel (Erik efter pappas andranamn, Einar efter min farfar). 

Bonus: När vi berättade alla namn för min pappa sken han upp: vi hade namnet på min farfar och allas hans bröder: farfar Einar och hans bröder Axel, Karl & Erik! Älskar't! :) 

Barn 3: En till son!! What! Jag var helt säker på flicka och helt oförberedd. Lätt chockad faktiskt. :D  

Vi hade noll bra förslag. Allt, precis allt, föll platt. När pojken, denna ljuva lilla varelse, var en vecka gammal åkte vi på bröllop (han skulle enligt mina beräkningar ha varit född flera veckor tidigare så vi hade tackat ja och jag såg ingen anledning att ställa in). 

Hur som helst, dagen efter bröllopet (lyxigt sådant på fin anläggning så vi sov kvar) promenerade vi runt med vår lilla skatt och träffade på en vän.  Berättade att vi inte hade ngt namn och frågade halvt på skoj om hon hade ngt förslag...

- det hade hon! "Malte" sa hon ganska snart. Ja men självklart kände vi! Vi tycker om öl, maken brygger själv och är ölnörd, namnet har gamla anor (jag är historienörd) och det var bara helt perfekt. 

Malte Johan Anders (mellannamnen = släktnamn på båda sidor). 

Tre år senare...

Det har gått tre år sedan jag skrev sist.

Dagen efter min förra inlägg dog pappa och jag tappade fotfästet. Han dog så plötsligt, mamma ringde på eftermiddagen och vi skyndade dit. 18.31 var han död. Det var fredag kväll och en vecka tidigare hade vi haft fest för att fira att han fått komma hem från sjukhuset.

Hjärtsvikt och vatten i lungorna. Komplikationer av cancern.

Imorse slog det mig att han aldrig kommer tillbaka. Han är borta och kommer aldrig tillbaka...
men nu känns det lika overkligt igen. Jag var inte riktigt vaken när tanken kom och nu kan jag inte ta till mig den. Så absurt.

Samtidigt har livet fortsatt och vårt tillvaro är ett kärleksfullt kaos, ett skenande ekorrhjul.
Idag är jag vemodig. Saknar min älskade pappa varje dag men årsdagen är extra tung.

Dagisbyte, sjukstuga & Maltestatus

Dagarna går i rasande fart. Det blir inte så mycket gjort, de liksom rusar förbi ändå. 

Efter två månader på sitt första dagis fick Kalle plats på Fias dagis, det som var vårt förstaval. Jag blev både glad och ledsen över beskedet, ja jag grät faktiskt när jag tänkte på att han skulle sluta och säga hejdå till personalen som varit så gullig. Daniel fick följa med och hämta sista dagen och vi kramades och lämnade varsin orkidé och ett tackkort. 

Den här veckan har han skolats in på sin nya avdelning och det har gått suveränt bra. Daniel var med första dagen. Igår var jag och Malte med utomhus, sen gick vi hem. Idag var ingen alls med.

 Fia kom springande igår när vi var ute. Hon är så lycklig över att Kalle börjat på hennes dagis nu. :)

Idag är Fia sjuk. Hostar och skräller, orkade knappt ta sig hem när vi hämtat Kalle på dagis. Ont i öronen. Efter en stor gråtattack och alvedon kröp hon ned i sängen och somnade nästan på en gång. Hon sov även på fm. Efter en hel del sjukdagar när hon nyss börjat på dagis har hon knappt varit sjuk vad jag kan minnas.

Malte har hunnit bli 4 månader. Han är världens goaste bebis, nöjd och glad för det mesta. I lördags hittade han sina fötter och igår började han ta sig fram liggande på mage. Ojoj.

6,4 kg och 62 cm lång i tisdags

Malte var för övrigt med oss (fyra tjejer) på pysselhelg i stugan förra helgen. Jag hann inte pyssla så mycket men en kökshandduk blev klar i alla fall. 

Medelhavssommar?

September och sommaren fortsätter. 

Det är en tung, fuktig värme som får mig att tänka på sommar i Grekland och Italien.

Helt ljuvligt och även lite jobbigt, för jag är inställd på höst och klär mig i jeans och jacka. Det blir svettigt när man ska lämna och hämta på två olika dagis två gånger om dagen.

Men jag menar verkligen inte att klaga, jag njuter av dessa sköna regnfria dagar. :)

Till slut: slut på väntan!

Så kom han då till slut, efter vad som kändes som evigheters evigheter av väntan.

En liten gosse som vi genast blev förälskade i.

Han föddes den 11 juni, samma dag som jag skulle ha blivit igångsatt men tack och lov kom det igång ändå.

Alldeles färsk

Det var en drömförlossning får man väl säga. Jag ringde förlossningen när jag började känna mer smärtsamma sammandragningar och var välkommen direkt, eftersom det var tredje gången tänkte jag att det kanske går med raketfart så jag ville inte vänta för länge. 

När vi kom fram var allt lugnt... så otroligt lugn stämning på förlossningen. Jag fick komma in i ett undersökningsrum (har ej hänt tidigare), var öppen 5-6 cm så jag fick stanna kvar. Fick frågan "Vad vill du göra nu? Vill du ta ett bad?". Va?! Den frågan har jag inte fått förut. Så jag tog ett bad, vi blev ordentligt uppassade och blev hela tiden erbjudna något att dricka, de kollade läget osv. Jag hade världens sötaste barnmorska, blev glad bara av att se henne. :) 

Vi kom in till förlossningen vid... 23-tiden på fredag kväll. Precis som tidigare gick inte vattnet alls, och precis som tidigare hände det grejer så fort de tog hål på hinnorna. Tjoff! Så var han ute, kl. 03.46 på lördag morgon.

Stolta syskon

 Jag fick lustgas när jag bad om det efter kanske halva tiden, 50/50 och stannade på den nivån. Jag lyckades fokusera rätt bra tycker jag själv. 

Eftersom jag gick 14 dagar över tiden var det en stor bebis: 4000 gram (prick) och 52 cm lång. Störst huvud hade han också: 37 cm, att jämföra med Sofia som hade 33. :)

Det blev såklart ingen sömn den natten. När han var född fick jag upp honom på bröstet och sedan åt både bebis och vi frukost. Vid niotiden klädde jag på mig och vi gick upp till BB för läkarkontroll. Ner till förlossningen igen och packade ihop och sade hejdå. Vid 10.30 for vi hemåt igen med vår nya lilla familjemedlem.

Den här lilla filuren är rh-positiv så jag, som är negativ, fick en spruta. Det visade sig även att han pga detta låg i riskzonen för gulsot så vi fick komma på en extrakontroll på bb, men allt var lugnt.

 När bebisen var en vecka gammal var vi på fint bröllop så självklart hade han fluga.

Dagen efter bröllopet fick han ett namn: Malte. 

Malte Johan Anders

Både Johan och Anders är släktnamn från både min och Daniels sida.

 Efter bröllopet och besök hos farmor och farfar åkte vi till Hälsingland där vi firade min födelsedag och sedan midsommar och mina föräldrars guldbröllop!

 Det har varit full fart sedan Malte föddes, vilket verkligen märks här i bloggen. Tre barn tar mycket tid men det är också helt underbart.

Nu ska jag packa (igen) för Daniel ska på festival och jag ska under tiden vara i Hälsingland.

Limbo

Jag, eller vi, befinner oss i ett slags ingenting.

Väntan.

10 dagar över det datum som jag redan tyckte var onödigt sent.

Kompisar som skulle få efter oss har redan fått.

Och alla känningar jag haft stannade i princip av för flera dagar sedan.

Bebisen kommer inte ut helt enkelt.

Imorgon har vi tid för ultraljud igen, det sista i den studie jag deltagit i.

Då ska jag prata med dem om överburenhetskontroll och ev, igångsättning.

Inget jag är särskilt sugen på. Alls. Men det blir skönt med en koll att allt är bra för jag börjar faktiskt fundera på hur den mår därinne (troligen alldeles utmärkt, men ändå).

Elefantmamman - på bebisfronten intet nytt

Denna bebisen vill inte komma ut.

Jag har en teori: den är rädd. Törs inte komma ut till det kaos som väntar.

Jag har tappat peppen för att föda barn. Fast den kommer förhoppningsvis tillbaka när (om) det väl är dags. 

Två hinnsvepningar har jag fått, en i fredags och en igår, men de verkar inte haft så stor effekt, även om den igår kändes betydligt mer än den i fredags.

Vi känner, både maken och jag, att livet är lite på paus just nu och har varit så ganska länge. Dessutom orkar jag just ingenting, gör ont att gå, kan knappt köra bil pga min gigantiska stenhårda mage (vårdcentralen & Ica är så långt jag törs köra).

Bebisen verkar må bra i alla fall och det är huvudsaken. Den vill väl vänta till juni helt enkelt.

I väntan på... (passerat due date)

Hm. 

I måndags var dagen D. Idag ska jag gå på det där ultraljudet som jag fnös åt när jag fick tiden (då kommer jag ha fått min bebis redan-fnyset, som jag naturligtvis inte visade på spec-mvc). :)

Hu som helst, jag är tredje barnet och kom 6 dagar efter BF. En annan mamma på baletten fick sina första två före BF men gick över med tredje. Så det kanske är något med den där trean, den kanske hör sina syskon kivas och har inte så bråttom ut... ;)

Nåväl, vi går i ständig beredskap och det börjar bli jobbigt. Jag har mycket känningar men så avtar det hela och så börjar det om, samma visa som vanligt.

Igår bestämde jag mig för att försöka jobba igång det så jag åkte iväg och handlade växter och sen satte jag igång i trädgården. Jättekul medan jag höll på, inte så kul efteråt. Aj aj aj vad jag var ledbruten. Inte hade det önskad effekt heller.

Inköp från i fredags, jordgubbarna är fortfarande inte planterade men den härliga blå japanska aklejan har fått sin plats i en liten rabatt och den knappt synliga stäppsalvian ska samsas med de ljusrosa pelargonerna på bilden nedan.  

Petuniorna till vänster skulle jag sätta framför vår klätterhortensia på framsidan. Hahaha. Det gick inte att få ned spaden en millimeter i marken. Stenhårt. Men pelargonerna har fått sina platser. 

 Härlig dag igår hur som helst, ganska varmt och fint och vi var ute hela em.

Vändningsförsöket och sedan kom sommaren!

Onsdag 4 maj var en strålande vacker dag. Vi lämnade Kalle hos mina föräldrar och sedan åkte vi till sjukhuset. Eftersom jag läst på lite om vändningsförsök och ville vara förberedd tog vi med bb-väska och min gravidmapp. Detta ifall vändningen skulle ske direkt (vilket jag iofs trodde var ganska låg chans). 

Hur som helst, vi fick komma in på ultraljud och ganska omgående konstaterade hon att bebisen satt på huk i min mage med sin rygg längs min mages högra sida och sitt huvud under mina vänstra revben (jo tack, den knölen har jag ju känt av). 

Hon mätte och kollade och skrev medan vi hade fullt sjå att försöka tolka vad vi såg på skärmen. Inte lätt. Vi såg ju skallen när hon mätte, men annars var det svårt. Någon liten fot kunde jag urskilja också.

När UL var klart ringde hon ned till förlossningen där vändningen skulle utföras och vi fick tid nästan direkt, en timme senare så att vi hann fika (jag skulle inte stoppa i mig för mkt), Daniel behövde dock lunch. Vi åkte ned till hamnen i stan för att njuta av det vackra vädret. Det var fler som hade tänkt samma sak så vi fick snabbt hitta på något annat, och hamnade på... Max. Haha. Det var inte alls gott och inte alls någon mysig miljö men vi satt ute i alla fall. 

Tillbaka till sjukhuset & förlossningsavdelningen. Vi blev visade till sal 1 och jag fick byta om till sjukhusskjorta, men behålla byxorna på. :) 

De satte ctg för att kolla bebisens hjärtljud och så fick jag ligga med det i ca 30 min. Det kom in en sköterska och satte kanyl i armvecket under tiden. Sedan kom en hel drös med folk in. Tror det var fem extra i vårt lilla rum samt en UL-apparat. Läkaren, Emma, kollade snabbt med UL igen och sedan kände hon hur bebisen låg. Jag fick ligga väldigt platt och fick sedan en dos Bricanyl och den verkade direkt. Hjärtklappning och pulsen steg till 136 (hade just då högre puls än bebisen, haha). 

Så var det dags för själva vändningen. Emma tog tag om bebisen och skjutsade på, lyckades nästan men tappade greppet. Nytt försök och då fick en sköterska hjälpa till att hålla. Tjopp! Så låg den åt rätt håll! Häftig känsla när den slog runt, men i princip omöjlig att beskriva. Tyvärr såg jag ingenting av detta, dels pga mitt platta läge och dels hade Emma ryggen framför mitt huvud. :) 

Det gjorde inte ont alls. Det var inte ens obehagligt. Lite svårt att andas ordentligt pga den höga pulsen, men ingen fara. Efteråt fick jag ligga med ctg igen i ca 45 min. Jag fick en spruta pga att jag är rh-negativ och sedan kom Emma in igen och kollade så att bebisen låg kvar med huvudet ned.

Därefter fick vi åka hem!

Sedan följde en helt underbar helg med sommarväder, familjehäng, grannhäng, trädgårdsfix och middagar på altanen. Värsta lyxen att barnen har kompisar både bredvid och mittemot.

Sköna maj välkommen, dags för ultraljud igen!

Hej hopp!

Jag börjar äntligen känna mig lite friskare. Efter drygt en vecka. Det är fortfarande lite bökigt med bihålorna & lite hosta men en helt annan sak nu.

Däremot ondare i rygg och bäcken (pga all hosta kanske ;). 

I fredags var jag hos min barnmorska och hon kunde fortfarande inte avgöra om bebisen ligger med huvudet ner så idag ska vi på ultraljud för att kolla ...läget (höhö).

Hoppas verkligen att den ligger rätt nu!

Annars har våren kommit på riktigt! Igår både fikade vi ute och åt middag ute. Hängde lite med grannen, jag lyckades plantera 10 små blommor (men fy vad trögt det gick) och beskära mina små rosenbuskar. Monsterrosen låter jag vara så länge. Ska ta tag i min lavendel också men det får bli en annan dag. Kalle kunde plötsligt åka lilla rutschkanan på egen hand, succé! Och Fia hann leka med grannkompisen. 18 grader och strålande sol. Skön dag. Och jag är inte längre sjukskriven eftersom man, om jag förstått det rätt, inte gör det längre än till v36 (iaf inte om anledningen till sjukskrivningen är risk för prematur födsel, som det ju var i mitt fall).

Återkommer med resultat från ultraljudet!