Dagen efter min förra inlägg dog pappa och jag tappade fotfästet. Han dog så plötsligt, mamma ringde på eftermiddagen och vi skyndade dit. 18.31 var han död. Det var fredag kväll och en vecka tidigare hade vi haft fest för att fira att han fått komma hem från sjukhuset.
Hjärtsvikt och vatten i lungorna. Komplikationer av cancern.
men nu känns det lika overkligt igen. Jag var inte riktigt vaken när tanken kom och nu kan jag inte ta till mig den. Så absurt.
Samtidigt har livet fortsatt och vårt tillvaro är ett kärleksfullt kaos, ett skenande ekorrhjul.
Idag är jag vemodig. Saknar min älskade pappa varje dag men årsdagen är extra tung.
