Jag, eller vi, befinner oss i ett slags ingenting.
Väntan.
10 dagar över det datum som jag redan tyckte var onödigt sent.
Kompisar som skulle få efter oss har redan fått.
Och alla känningar jag haft stannade i princip av för flera dagar sedan.
Bebisen kommer inte ut helt enkelt.
Imorgon har vi tid för ultraljud igen, det sista i den studie jag deltagit i.
Då ska jag prata med dem om överburenhetskontroll och ev, igångsättning.
Inget jag är särskilt sugen på. Alls. Men det blir skönt med en koll att allt är bra för jag börjar faktiskt fundera på hur den mår därinne (troligen alldeles utmärkt, men ändå).
