tisdag 31 maj 2016

Elefantmamman - på bebisfronten intet nytt

Denna bebisen vill inte komma ut.
Jag har en teori: den är rädd. Törs inte komma ut till det kaos som väntar.

Jag har tappat peppen för att föda barn. Fast den kommer förhoppningsvis tillbaka när (om) det väl är dags. 

Två hinnsvepningar har jag fått, en i fredags och en igår, men de verkar inte haft så stor effekt, även om den igår kändes betydligt mer än den i fredags.

Vi känner, både maken och jag, att livet är lite på paus just nu och har varit så ganska länge. Dessutom orkar jag just ingenting, gör ont att gå, kan knappt köra bil pga min gigantiska stenhårda mage (vårdcentralen & Ica är så långt jag törs köra).

Bebisen verkar må bra i alla fall och det är huvudsaken. Den vill väl vänta till juni helt enkelt.

torsdag 19 maj 2016

I väntan på... (passerat due date)

Hm. 
I måndags var dagen D. Idag ska jag gå på det där ultraljudet som jag fnös åt när jag fick tiden (då kommer jag ha fått min bebis redan-fnyset, som jag naturligtvis inte visade på spec-mvc). :)

Hu som helst, jag är tredje barnet och kom 6 dagar efter BF. En annan mamma på baletten fick sina första två före BF men gick över med tredje. Så det kanske är något med den där trean, den kanske hör sina syskon kivas och har inte så bråttom ut... ;)

Nåväl, vi går i ständig beredskap och det börjar bli jobbigt. Jag har mycket känningar men så avtar det hela och så börjar det om, samma visa som vanligt.

Igår bestämde jag mig för att försöka jobba igång det så jag åkte iväg och handlade växter och sen satte jag igång i trädgården. Jättekul medan jag höll på, inte så kul efteråt. Aj aj aj vad jag var ledbruten. Inte hade det önskad effekt heller.

Inköp från i fredags, jordgubbarna är fortfarande inte planterade men den härliga blå japanska aklejan har fått sin plats i en liten rabatt och den knappt synliga stäppsalvian ska samsas med de ljusrosa pelargonerna på bilden nedan.  
Petuniorna till vänster skulle jag sätta framför vår klätterhortensia på framsidan. Hahaha. Det gick inte att få ned spaden en millimeter i marken. Stenhårt. Men pelargonerna har fått sina platser. 
 Härlig dag igår hur som helst, ganska varmt och fint och vi var ute hela em.

tisdag 10 maj 2016

Vändningsförsöket och sedan kom sommaren!

Onsdag 4 maj var en strålande vacker dag. Vi lämnade Kalle hos mina föräldrar och sedan åkte vi till sjukhuset. Eftersom jag läst på lite om vändningsförsök och ville vara förberedd tog vi med bb-väska och min gravidmapp. Detta ifall vändningen skulle ske direkt (vilket jag iofs trodde var ganska låg chans). 

Hur som helst, vi fick komma in på ultraljud och ganska omgående konstaterade hon att bebisen satt på huk i min mage med sin rygg längs min mages högra sida och sitt huvud under mina vänstra revben (jo tack, den knölen har jag ju känt av). 

Hon mätte och kollade och skrev medan vi hade fullt sjå att försöka tolka vad vi såg på skärmen. Inte lätt. Vi såg ju skallen när hon mätte, men annars var det svårt. Någon liten fot kunde jag urskilja också.

När UL var klart ringde hon ned till förlossningen där vändningen skulle utföras och vi fick tid nästan direkt, en timme senare så att vi hann fika (jag skulle inte stoppa i mig för mkt), Daniel behövde dock lunch. Vi åkte ned till hamnen i stan för att njuta av det vackra vädret. Det var fler som hade tänkt samma sak så vi fick snabbt hitta på något annat, och hamnade på... Max. Haha. Det var inte alls gott och inte alls någon mysig miljö men vi satt ute i alla fall. 

Tillbaka till sjukhuset & förlossningsavdelningen. Vi blev visade till sal 1 och jag fick byta om till sjukhusskjorta, men behålla byxorna på. :) 
De satte ctg för att kolla bebisens hjärtljud och så fick jag ligga med det i ca 30 min. Det kom in en sköterska och satte kanyl i armvecket under tiden. Sedan kom en hel drös med folk in. Tror det var fem extra i vårt lilla rum samt en UL-apparat. Läkaren, Emma, kollade snabbt med UL igen och sedan kände hon hur bebisen låg. Jag fick ligga väldigt platt och fick sedan en dos Bricanyl och den verkade direkt. Hjärtklappning och pulsen steg till 136 (hade just då högre puls än bebisen, haha). 

Så var det dags för själva vändningen. Emma tog tag om bebisen och skjutsade på, lyckades nästan men tappade greppet. Nytt försök och då fick en sköterska hjälpa till att hålla. Tjopp! Så låg den åt rätt håll! Häftig känsla när den slog runt, men i princip omöjlig att beskriva. Tyvärr såg jag ingenting av detta, dels pga mitt platta läge och dels hade Emma ryggen framför mitt huvud. :) 

Det gjorde inte ont alls. Det var inte ens obehagligt. Lite svårt att andas ordentligt pga den höga pulsen, men ingen fara. Efteråt fick jag ligga med ctg igen i ca 45 min. Jag fick en spruta pga att jag är rh-negativ och sedan kom Emma in igen och kollade så att bebisen låg kvar med huvudet ned.

Därefter fick vi åka hem!

Sedan följde en helt underbar helg med sommarväder, familjehäng, grannhäng, trädgårdsfix och middagar på altanen. Värsta lyxen att barnen har kompisar både bredvid och mittemot.

onsdag 4 maj 2016

Sköna maj välkommen, dags för ultraljud igen!

Hej hopp!
Jag börjar äntligen känna mig lite friskare. Efter drygt en vecka. Det är fortfarande lite bökigt med bihålorna & lite hosta men en helt annan sak nu.

Däremot ondare i rygg och bäcken (pga all hosta kanske ;). 

I fredags var jag hos min barnmorska och hon kunde fortfarande inte avgöra om bebisen ligger med huvudet ner så idag ska vi på ultraljud för att kolla ...läget (höhö).

Hoppas verkligen att den ligger rätt nu!

Annars har våren kommit på riktigt! Igår både fikade vi ute och åt middag ute. Hängde lite med grannen, jag lyckades plantera 10 små blommor (men fy vad trögt det gick) och beskära mina små rosenbuskar. Monsterrosen låter jag vara så länge. Ska ta tag i min lavendel också men det får bli en annan dag. Kalle kunde plötsligt åka lilla rutschkanan på egen hand, succé! Och Fia hann leka med grannkompisen. 18 grader och strålande sol. Skön dag. Och jag är inte längre sjukskriven eftersom man, om jag förstått det rätt, inte gör det längre än till v36 (iaf inte om anledningen till sjukskrivningen är risk för prematur födsel, som det ju var i mitt fall).

Återkommer med resultat från ultraljudet!